United 93 (2006)

United 93Med anledning av att Fripps filmrevyer nyligen skrev om United 93 så kommer här min gamla text om samma film (som för övrigt hamnade på plats sex på min topplista över 2006 års bästa filmer).

United 93 var ett högintensivt drama som överraskade mig en aning. Jag visste att filmen hade fått bra kritik men var ändå osäker på hur den skulle lyckas. Potentiella problem var att den skulle bli sentimental eller flaggviftande. Att man i princip vet vad som ska hända kändes kanske inte som nån fördel heller. Men Paul Greengrass har skapat en film som på ett till synes enkelt sätt, rakt upp och ner, beskriver vad som hände den där dagen, ombord på planet och nere bland flygledarna och militären. Resultatet blir spännande, svettigt, obehagligt. Den påminde mig en aning om Elephant, just den där känslan av en kommande katastrof, oundviklig. Redan från början har jag som en klump i halsen och de första 40 minuterna så försvann i princip omvärlden. Jag sögs in fullständigt och då låg filmen på en femma faktiskt.

Jag gillade att det inte finns nån huvudperson eller dramatiserad handling. Det gör filmen mer påtagligt realistisk och sann. Man har inte använt några ”vanliga” dramaturgiska knep för att skapa spänning. Det behövdes inte eftersom spänning och nerv redan fanns från början, från den första arabiska bönen. Det hade ju snarare förstört känslan. Istället har man skildrat en helt vanlig vardaglig dag som sen blir en ovanlig dag för en grupp människor. Jag gillade också att man valt att inte ha med några andra miljöer (t ex de anhörigas familjer) än flygplanet, flygledarna och militären. Det skapar en mer fokuserad känsla och gör att vi kommer främst människorna på planet närmare, trots att de på ett sätt förblir anonyma. I viss mån är vi som tittare med på planet. Bra, bra. Sista halvtimmen eller nåt så var det ändå som om luften gick ur filmen (eller mig) en aning. Trots att det nu kanske blev mest dramatiskt kände jag ändå att den värsta nerven var borta. Men ändå mycket bra.

betyg_helbetyg_helbetyg_helbetyg_helbetyg_tomsep

Läs även Roger Eberts recension av United 93.

10 i topp: Filmer 2006

2006Jag brukar vara litet sen i starten ibland. Så när filmspanarna skulle köra sina listor över 2006 års bästa filmer i lördags så hann jag inte riktigt med att få ihop min lista i tid. Men nu har jag fått till den – och det är väl egentligen helt rätt att facit avslöjas sist! 😉

****

10. Farväl Falkenberg
Farväl Falkenberg
Farväl Falkenberg är en av de filmer som fick mig intresserad av svensk film. Den stack ut, den stack in, den stack till, tyckte jag när jag såg den i september 2006 på en förhandsvisning som Stockholm Filmfestival stod för.

9. The Host
The Host
I min recension av The Host från 2007 så skrev jag som ett PS följande: Om man har sett några sydkoreanska filmer så vet man att det brukar regna i dem — och det gör det förstås i The Host också. Ja, redan då hade jag snappat upp det här med regn och sydkoreanska filmer. 😉

8. Berätta inte för någon
Berätta inte för någon

Berätta inte för någon är ett riktigt bra och spännande thrillerdrama där François Cluzet dominerar som mannen som hamnar i ett nervigt känsloinferno där han har både polis och mördare efter sig.

7. Little Miss Sunshine
Little Miss Sunshine
Min American Independent-film på listan som handlar om en dysfunktionell familj i en folkabuss på väg till sjuåriga dottern Olives skönhetstävling. Little Miss Sunshine är en må bra-film med mörka stråk och en ibland ganska svart humor. En film som inte fegar ur. Super Freak!

6. United 93
United 93
Paul Greengrass United 93 är spännande, svettig och obehaglig. Filmen påminner mig en aning om Elephant, just den där känslan av en kommande katastrof, oundviklig. Redan från början har jag som en klump i halsen och de första 40 minuterna så försvann i princip omvärlden.

5. Pans labyrint
Pans labyrint

Pans labyrint är en film där Guillermo del Toro väver ihop fantasi och verklighet på ett skickligt sätt. Båda världarna påverkar varandra och hänger ihop. Slutet är så mörkt, spännande och sorgligt det kan bli.

4. De andras liv
De andras liv

Filmen som fick mig att bli medlem i Amnesty. Enough said!

3. Red Road
Red Road

Red Road is a film that not only caused a change of my blog header (5/5 films do that as a rule of mine) but also prompted my first review in English. Find out why here.

2. Babel
Babel

Från min recension (som inte finns på bloggen än): ”Tunggung. Hur lång var filmen? Mmmm, för mig försvann de dryga två timmarna fort. Eller snarare, när jag såg filmen var jag liksom i en zon där tiden stod stilla”. Ja, om det känns som att tiden står stilla så har filmen lyckats. Den andra 5/5-filmen på listan men inte den sista…

1. Children of Men
Children of Men
Kan Alfonso Cuarón vara min favoritregissör just nu? Hans senaste rymdfilm Gravity hamnade på första plats på listan över förra årets bästa filmer. 2006 kom Children of Men och den hamnar alltså på plats numero uno på 2006 års lista.

****

Några filmer som är värda det så ärofyllda hedersomnämnandet: This Is England, Blood Diamond, Seraphim Falls, The Fountain, The Science of Sleep, Inland Empire, Jindabyne.

Det finns säkert en hel drös filmer som jag inte har sett som jag kanske borde ha sett. En del av dessa kommer ni garanterat hitta på de andra filmspanarnas listor. Hoppa därför in och kolla in dessa: Rörliga bilder och tryckta ord, Fripps filmrevyer, Movies – Noir, Flmr, Filmitch och Fiffis filmtajm.