The Fall (2006)

The Fall är faktiskt en film som det tog mig flera år att se klart. Jag minns inte riktigt när jag skulle se den första gången. Men jag minns att jag slocknade efter kanske 20 minuter och sen blev det aldrig av att jag såg klart den. Det där gnagde i bakhuvudet genom åren ända tills att jag gjorde slag i saken igen. Denna gång somnade jag inte.

Regissören Tarsem Singh gjorde tidigare den vackra och förbluffande The Cell med Jennifer Lopez som letade efter ett kidnappat barn i en seriemördares sinneslabyrint. Även här får vi fantasifulla bilder då en skadad stuntman (Lee Pace) berättar en saga för en liten flicka med bruten arm.

Den lilla flickan (Catinca Untaru) är alldeles bedårande. Låt inget hända henne. Skydda henne till varje pris. Så tänker man typ. Direkt när sagan börjar har hon målat upp en inre bild av hur det ser ut och börjar ställa ett barns nyfikna frågar till stuntmannen. Till slut säger stuntmannen ”Vill du höra historien eller ej?”. 🙂

Ett av filmens teman är historieberättande (nähä?) och hur vardagen påverkar det vi berättar. Vi berättar om oss själva. Och de bilder som vi målar upp inombords när vi hör en berättelse är unika för varje person. Haha, ja, det var kanske inga revolutionerande insikter filmen bjöd på men det gick hem hos mig.

The Fall är även en hyllning till filmkonsten och stuntmän som Buster Keaton. Grejen med Keaton är ju att han både var stuntman och stjärna. Det är otroligt vad Keaton & Co gjorde på den tiden. Idag hade han förmodligen varit en relativt okänd stuntman. Obs! Filmen utspelar sig 1915 i Los Angeles under en filminspelning.

betyg_helbetyg_helbetyg_helbetyg_helbetyg_tomsep

%d bloggare gillar detta: