10 i topp: Filmer 1990

1990Jaha, dags för ett nytt år. 1990. Jag har tidigare sagt att jag har något av en blind fläck vad gäller tidiga 90-talsfilmer. Så är det nog fortfarande, men när jag började titta på vilka filmer som kom just 1990 så visade det sig att jag sett en hel del plus att det fanns en del lite udda titlar som jag gillat. Eftersom jag knappt har nån av filmerna färskt i minnet så hade de nästan kunnat placera sig var som helst, med undantag för de två eller kanske tre översta.

Men då kör vi!

 

10. Days of Being Wild
Days of Being Wild
För att Wong Kar-wai + Maggie Cheung + Christopher Doyle = Visuell poesi.

9. The Godfather: Part III
The Godfather: Part III

För operascenen i slutet.

8. Tremors
Tremors
För actionskräckcharmen.

7. Awakenings
Awakenings
För Robin Williams förstås.

6. Tulitikkutehtaan tyttö
Tulitikkutehtaan tyttö

För titeln.

5. Arachnophobia
Arachnophobia
För John Goodman.

4. Miller’s Crossing
Miller's Crossing

För att det trots allt är bröderna Coen.

3. The Hunt for Red October
The Hunt for Red October

För att Sean Connery inte pratar engelska med rysk brytning.

2. Goodfellas
Goodfellas

För Funny How?-scenen.

1. Jacob’s Ladder
Jacob's Ladder
För att den är jävligt obehaglig.

 

Har jag några bubblare? Ja, några stycken faktiskt: I Hired a Contract Killer, Wild at Heart, It, Misery, Total Recall, Predator 2, Nikita och Pacific Heights.

Kolla nu in vad de andra filmspanarna har hittat i filmväg från 1990, och så mina gissningar (som inte fick vara filmer som hittas på min egen lista).

Filmitch (Total Recall)
Fripps filmrevyer (Nikita)
Fiffis filmtajm (Pretty Woman)
Movies – Noir (Pacific Heights)
Rörliga bilder och tryckta ord (Misery)
Flmr (Back to the Future Part III)
Absurd Cinema (Wild at Heart)

Miller’s Crossing

Titel: Miller’s Crossing

Regi: Ethan & Joel Coen
År: 1990
IMDb | Filmtipset 

Vi avslutar påsken med ytterligare en Coen-film: Miller’s Crossing, brödernas gangsterfilm från 1990. För mig är det här inte en av brödernas bästa och det tyckte jag inte när jag såg den för sex år sen heller.

Bröderna Coens gangsterdrama från amerikanska förbudstiden handlar om den smått apatiska rådgivaren Tom Reagan, spelad av Gabriel Byrne, som hamnar mitt emellan två gangsters när han försöker ge råd till båda samtidigt. Typ.

Hmmm, jag hade förväntat mig en lite bättre film faktiskt eftersom jag hade hört att det skulle vara en höjdarrulle. Coens debutfilm, den mörka Blood Simple, gillade jag skarpt och trodde nu på nåt liknande kanske. Ok, jag gillade en hel del. Foto och ljussättning påminner om både Blood Simple och Barton Fink. Skuggor, speciellt i ansikten, används ibland effektfullt. Rent hantverksmässigt är den alltså riktigt välgjord, men den där intensiva, mörka känslan som fanns i Blood Simple saknas här. Kanske beror det på en del excentriska och lite jobbiga karaktärer som gör att man inte riktigt kan ta filmen på allvar. Tänker främst på en av gangsterbossarna spelad av Jon Polito. Han är egentligen inte dålig men skulle passa bättre i en film som t ex Barton Fink (som jag gillade betydligt mer), där det mesta är bisarrt.

Det fanns dock en scen som var riktigt rolig och som passade in av nån anledning. Skrattade högt då. Det var när Albert Finneys rollfigur blev attackerad i sitt hem men själv skjuter ihjäl en av hitmännen med hjälp av en k-pist vars magasin aldrig ville ta slut. I övrigt var filmen, som väl är en film noir, lite seg faktiskt och jag kände mig ganska ointresserad av karaktärerna. Scenerna ute i skogen var dock relativt spännande och intensiva så slutbetyget blir ändå en stark trea. Filmen tog sig mer och mer och var ganska skön att se, men lämnade ett ganska blekt intryck. Förresten, kul med den engelska som användes. Har glömt det mesta nu, men t ex twist = tjej och flip = bostad (om jag minns rätt?). Välskriven dialog med andra ord, vilket är typiskt Coenskt!

3+/5

PS. Om ni tror att Coen-temat är slut bara för att påsken är över så tror ni fel. Det kommer recensioner på åtminstone två filmer till.

%d bloggare gillar detta: