Delicatessen (1991)

Jean-Pierre Jeunet, vad gör han nu för tiden? Den senaste filmen jag såg av honom var Micmacs från 2009. Efter det gjorde han The Young and Prodigious T.S. Spivet (som jag inte sett) och så tv-serien Cassanova (som nog bara blev en pilot och som jag inte heller sett). I övrigt har det varit ganska tyst. Hmm, jag längtar efter Amélie-Jeunet märker jag. Texten om Delicatessen skrevs i januari 2004.

Jean-Pierre Jeunet och Marc Caro har jobbat tillsammans sen 70-talet. På 90-talet gjorde de två långfilmer tillsammans: De förlorade barnens stad (1995) och innan det Delikatessen som utspelas i och kring ett hyreshus i en fransk stad i en dystopisk och annorlunda framtid. Mat är en bristvara och används som pengar. Fd clownen Louison kommer till staden och får jobb som vaktmästare i hyreshuset och blir kär i den lokale slaktarens dotter. Att den förre vaktmästaren försökte rymma gömd i en soptunna vet han inte om och inte heller varför. Det blir han så småningom varse.

Själv tycker jag att de filmer Jeunet har gjort själv är bättre än samarbetena med Carot. Det som kännetecknar både Delikatessen och De förlorade barnens stad är den speciella scenografin med signum Carot. Det påminner lite om Tim Burton eller Terry Gilliam, som även de ofta skapar egna universum i sina filmer. Just detta, miljöerna alltså, är det som är det bästa med Carot & Jeunets filmer. Däremot tycker jag själva storyn och den övriga känslan är bättre i både Amelie från Montmartre och faktiskt också i Alien 4 (just det håller förmodligen inte så många med om, men det tycker jag). Det är nåt i Delikatessen som fattas, som gör att jag inte blir engagerad av historien. En anledning kan vara Dominique Pinon i rollen som Louison. Jag gillar honom helt enkelt inte. Det gjorde jag inte i Amelie heller. Det klart bästa är en kvinna som bor i fastigheten som ständigt på mer och mer uppfinningsrika sätt försöker ta livet av sig. Absurt roligt. Filmen är sevärd men inte mer.

betyg_helbetyg_helbetyg_helbetyg_helbetyg_helsep

Hmm, 3/5, det var snällt.

Tema: Decennier – Un long dimanche de fiançailles

decadesOn setDet är fredag och det betyder som vanligt Tema: Decennier. Mina decennie-spanarkompisar Henke och Christian söker igenom decennierna efter filmer som de har missat. Precis som förra fredagen så har de två herrarna ytterligare en gång valt en film som jag redan har sett och skrivit om och det finns inte utrymme för nån omtitt (så mycket film, så lite tid, ni vet) så det blir bara en länk till min recension.

Jean-Pierre Jeunet är en regissör jag oftast uppskattar. När jag kollade på Filmtipset så ser jag att jag nästan har sett alla hans långfilmer. Den enda jag missat är den senaste, The Young and Prodigious T.S. Spivet från 2013. Så här har jag tyckt om hans filmer. De två första gjorde han tillsammans med Marc Caro.

Delicatessen – 3/5
La cité des enfants perdus – 3/5
Alien: Resurrection – 3/5
Amélie – 4/5
Un long dimanche de fiançailles – 3/5
Micmacs – 3/5

Här hittar ni Henkes och Christians texter om En lång varig (ehe) långvarig förlovning:

Fripps filmrevyer
Movies – Noir

%d bloggare gillar detta: