Nordsjön (2021)

En (till!) norsk katastroffilm handlar det om idag. Bakom Nordsjön ligger samma personer som gjort en del av de andra norska filmerna i denna trevliga genre som verkar som gjord för Norge. Ja, Sverige har ju faktiskt också lyckats hyfsat en gång med Avgrunden som ju känns aktuell med tanke på den omtalade kyrkflytten. Förresten så tycker jag Avgrunden borde ha hetat Kiruna, åtminstone i Sverige.

För manus till Nordsjön står bl a Harald Rosenløw Eeg som ju var med och startade den här vågen (ehe) av filmer med just Vågen. John Andreas Andersen sitter i registolen precis som han gjorde under inspelningen av Vågen-uppföljaren Skalvet (som vissa kallar Jordbävningen men jag tycker Skalvet låter bättre).

Jag gillar filmens inledning. Om jag minns rätt så använder man autentiska bilder på gamla oljeplattformsarbetare som intervjuas. Eller så har filmmakarna sett till att bildkvaliten påminner om ett nyhetsinslag från 80-talet. I vilket fall så blev jag påmind om serien Makta där ett avsnitt handlar om katastrofen med plattformen Alexander Kielland 1980.

Alla inblandade etableras smidigt: Sofia och hennes kollega Arthur som jobbar med att utveckla smala och långa ålliknande undervattensfarkoster, Stian som är ihop med Sofia och (givetvis) jobbar ute på en oljeplattform, och så Ronny (Anders Baasmo Christiansen som är med i allt norskt) som är chef ute på Stians plattform. Vi har även ett par personer som befinner sig på fastlandet som följer vad som händer och bestämmer vad som ska ske i sitt kontrollrum med sina stooora informationsskärmar.

Stian är frånskild (givetvis) och har en liten son och Sofia är ”den nya kärestan”. Sofia och Stian står i valet och kvalet om de ska flytta ihop. Sofia påstår för Arthur att hon inte alls är redo för det (och är sonen redo osv) men får ju höra pikar från Arthur mest hela tiden.

Det vore ju inte en katastroffilm om inte en katastrof inträffar. Och mycket riktigt, den platform som Stian jobbar på välter efter att sprickbildning och ras på havsbotten inträffat. Stian befaras drunknad men Sofia och Arthur bryter mot order från kontrollrummet (givetvis) och beger sig ut på en räddningsaktion. Snart visar det sig också att det inte bara är Stian de behöver rädda utan alla stränder runt Nordsjön.

Jag påminns om en film som The Poseidon Adventure men även den briljanta tv-serien Chernobyl (just hur utsläpp, olja i det här fallet, kan påverka en så stor del av världen). Sen är det nåt med känslan som påminner om att vara på en rymdstation. Underwater-vibbar fick jag också men Nordjön är en betydligt bättre film som inte behöver slänga in monster för spänning.

Jag gillade även att vi fick se lite hur Sofia och Arthur jobbar med att utveckla Eelia, miniubåten. Vi fick till och med se en liten JTAG-debugger som Arthur använde för att programmera mikroprocessorn i Eelie. Det är inte ofta man får se nåt som faktiskt ser realistiskt ut på det sättet. Namnet Eelia kommer om jag förstått saken rätt från ett ålliknande djur som förekommer i spelet The Legend of Zelda.

Filmen är möjligen lite förutsägbar. Jag förstår ganska tidigt vilka som kommer att gå åt och vilka som klarar sig. Men som helhet funkar det bl a för att våra hjältar inte beter sig idiotiskt utan oftast tar smarta beslut. Ja, just det, jag gillar även att filmen inte räds för att kritisera norsk politik kring oljeborrningen. En stark trea blir det.

betyg_helbetyg_helbetyg_helbetyg_helbetyg_helsep

Skalvet (2018)

Norge är ena rackare på katastroffilmer. Denna filmvåg började med Vågen, och Skalvet är en direkt uppföljare till den. Efter Skalvet har vi även fått Tunnelen (har sett den men inte skrivit om den än) och Nordsjön (har inte sett den än) från våra västra grannar.

Skalvet inleds med Skavlan! Haha, ja, tv-programmet Skavlan alltså där Skavlan spelar sig själv och man pratar om det som hände i Vågen. Det hela känns realistiskt, som om det vore Skavlan idag om Corona och hur man skulle kunna hindra att det sker igen.

Hjältepappan Kristian betraktas som en… hjälte men själv mår han inte speciellt bra och relationen till familjen är allt annat än god. Precis som det ska vara i en katastroffilm med andra ord.

Den här gången är det en hotande jordbävning som Kristian och hans forskarkollegor försöker larma om. Givetvis lyssnar ingen. Kanske för att Kristian är en slarver och dessutom mår rejält psykiskt dåligt. Det är svårt att leda eller initiera en räddningsaktion då.

Det är kul, eller bra snarare, att det utspelar sig i Oslo. Eftersom jag har varit där och kände igen byggnaderna så gjorde det att det kändes mer verkligt. Skalvet är som en norsk version av Skyscraper fast med en norsk deprimerad gutt istället för The Rock.

Mot slutet får vi riktigt intensiva actionscener (bl a med några rejält överraskande dödsfall) uppe på översta planet på ett lyxhotell där Kristians fru jobbar. Precis som i Vågen så får vi följa en liten grupp, en familj, och hur de ska rädda sig och hitta varandra. Det är liksom inte femtielva figurer vi följer som i en Roland Emmerich-katastrofare. Obs! Jag gillar Emmerichs katastroffilmer, men här blir det en lite annorlunda känsla.

betyg_helbetyg_helbetyg_helbetyg_helbetyg_helsep