Mother (2009)

Tidigare i veckan (tisdag-torsdag) var jag nere i Malmö för de årliga filmdagarna. Det var som vanligt mycket trevligt med högsommarvärme, Vespa-lunch och -middag plus ytterligare ypperligt god mat som intogs på hög höjd och med vacker utsikt… och en massa film förstås. En av filmerna som visades var Parasit, Bong Joon-ho senaste dramakomedithriller. Under Stockholm Filmfestival 2009 såg jag och skrev om en annan av hans filmer, nämligen Mother.

Bongs stil känns igen. Filmen påminner mer om Salinui chueok (Memories of Murder) än Gwoemul (The Host). Det handlar om liv, död, skuld och förhållandet mellan mor och son. Tunga ämnen blandas med en udda humor. Jag ska ta och se några fler koreanska filmer, och främst koreanska filmer som anses bra och normala, för att se om det är Bong som är udda eller om alla koreanska filmer har den här märkliga blandningen mellan våld, drama, tragedi och humor. När jag tänker efter så är Park Chan-wooks stil också lite udda, minst sagt. Åtminstone så känns dessa två koreanska regissörer udda i Sverige. Det förekommer en hel del udda scener i Madeo, som t ex när mamman ska mata sin son när han står och kissar innan han ska ta bussen. Ja, det låter konstigt och det var det.

Vissa scener är briljanta, främst mot slutet. Och det absoluta slutet är märkligt bra. Precis som den absoluta inledningen som slutet refererar till. Jag måste säga att Bongs stil alltid känns uppfriskande. Upplösningen är ganska överraskande och inte som jag trodde. Jag är lite hård i betygsättningen den här gången. Men det är endast de sista 25 minuterna som jag tycker är riktigt bra. Början är lite för spretig och förvirrande med konstiga saker som sker. Dock är det positivt att filmen blev bättre och bättre men det räcker inte riktigt till en fyra.

betyg_helbetyg_helbetyg_helbetyg_helbetyg_tomsep

Om visningen: Bong var själv på plats (kul!) och presenterade filmen och fick varma applåder. Han nämnde att han verkligen gillade Låt den rätte komma in. Det var inget regelrätt Face2Face men han sa i alla fall några ord innan den fullsatta visningen som avlöpte utan några problem vare sig ljud eller bild.

A Dirty Carnival

A Dirty CarnivalTitel: A Dirty Carnival (Biyeolhan geori)
Regi: Yu Ha
År: 2006
IMDb
| Filmtipset

Under de senaste tio åren har jag sett ett antal sydkoreanska filmer som jag verkligen gillat. De filmer som kommer till oss i västerlandet verkar vara våldsamma thrillers. Åtminstone är det såna filmer som blir mest uppmärksammade i alla fall. Vi har fått Park Chan-wooks hämndtrilogi med Oldboy i spetsen. Vi har fått Kim Ji-woons filmer som t ex A Bittersweet Life och I Saw the Devil. Vi har fått Bong Joon-ho och hans ganska udda filmer Memories of Murder och The Host. Jag har gillat det mesta av det jag sett. Jo, och sen har vi ju Kim Ki-duk också som har sin egen mer poetiska men ändå ibland våldsamma stil, och där har det väl förekommit nåt bottennapp kanske.

Nu skulle jag se en till film i samma stil trodde jag. Jag hade inte sett nån av film av regissören, Yu Ha, tidigare men jag hoppades på en bra filmstund. Handlingen kretsar kring gangstern Byung-doo som behöver pengar, främst för att hindra att hans familj blir vräkt från sin lägenhet. Byung-doo bestämmer sig för att sidsteppa sin närmsta boss och istället utföra ett beställningsmord för sin chefs chef och på så sätt ta hand om pengarna själv. Och det vet man ju hur det går när man inte informerar sin chef om vad man gör… Samtidigt träffar Byung-doo en gammal gymnasiepolare som blivit filmare och vill göra en gangsterfilm och använder Byung-doo som inspiration. Det är upplagt för problem, dödliga sådana.

Nej, nej, nej. Den här filmen trodde jag på mycket men den funkade inte alls.  Jag vet egentligen inte varför jag inte gillade filmen. Inledningsvis trodde jag på den men ju längre filmen led… så led jag också. Jag tycker Byung-doo som karaktär var ganska ointressant och hans problem med en flickvän och resten av familjen intresserade mig inte. Filmen kändes splittrad. Var det en gangsterfilm eller ett familjedrama? (Ja, jag vet, sydkoreanska filmer brukar vara på det här viset. Svåra att genrebestämma och få grepp på.) Jag gillade inte storyn med regissören som dyker upp för att göra sin film. Det var nåt som kändes helt off med hela upplägget. Osannolikt på nåt sätt. Liksom: ”Hej, gamle gymnasiekompis”, ”Vad kul att du är gangster, du kan du hjälpa mig med min gangsterfilm!”. Njae.

Jag borde gilla filmen. Den har egentligen alla elementen men av nån anledning så funkade den inte. Jag tyckte aldrig den blev tillräckligt desperat och karaktärerna var anonyma. Tyvärr, en lång och trist film.

2/5