Infernal Affairs 2

Infernal Affairs 2

”Well, try your five point palm-exploding heart technique now!”

Titel: Infernal Affairs 2
Regi: Alan Mak Siu-fai & Andrew Lau Wai-keung
År: 2003
IMDb
| Filmtipset

Jag slänger in en gammal recension av Infernal Affairs 2 utifall  ni undrar över om det är nåt att se.

Del två i trilogin om mullvadar inom Hongkong-polisen respektive triaderna utspelar sig innan händelserna i ettan och de två mullvadarna påbörjar här sina undercover-uppdrag. Samtidigt pågår en kamp inom triaderna om makten, där huvudpersonerna är Sam (Eric Tsang) och sonen Hau (Francis Ng) till en mördad triadledare. Tony Leung Chiu Wai och Andy Lau är inte med här utan de två mullvadarna spelas av samma skådisar (Shawn Yue, Edison Chen) som i ettan gjorde de yngre versionerna av Yan och Ming.

Tyvärr. Jag är besviken. Ja, nu tyckte jag faktiskt inte ettan Infernal Affairs var nåt mästerverk även om jag gillade den och gav den en stark trea. Handlingen i tvåan är onödigt krånglig och hafsig och det är inte helt lätt att ha koll på vad som händer här och vem som är mot vem. Det gjorde att filmen blev mindre spännande helt enkelt. Sen tyckte jag, precis som i ettan att musiken tog för mycket plats. Man (jag) la märke till den i stället för att den funkade som stämningshöjare. Yue och Chen gör ganska bleka insatser; toppskådisarna Tony Leung och Andu Lau är verkligen saknade. Nu är det i och för sig inte dessa två som är huvudpersoner i historien. Det är i stället Sam, den nye triadledaren Hau och polischefen Wong. Den sistnämda spelas av Anthony Wong som gör samma rollfigur i ettan. Tsang och Wong gör riktigt bra insatser. Dessa två har blivit lite av hongkong-favoriter för min del. Tsang är en lustig liten figur och Wong är en stabil och bra skådis. Jag såg Wong som bisarr skurk i den av SVT nyligen visade Big Bullet (min kommentar: det här var på den tiden när SVT plötsligt kunde köra ett tema med actionrullar från Hongkong, vilket initiativ!).

Trots vissa bra scener och lite spänning mot slutet så känns filmen seg och alldeles för lång. Ibland är den märkligt sentimental. Nja, det var inte så bra som jag trodde. Jag kommer ändå att se trean då ju Leung och Lau är med igen (min kommentar: nej, jag har inte sett den än).

betyg_hel betyg_hel betyg_tom betyg_tom betyg_tom

Infernal Affairs

"Dodge this!"

”Dodge this!”

Titel: Infernal Affairs
Regi: Alan Mak Siu-fai & Andrew Lau Wai-keung
År: 2002
IMDb
| Filmtipset

Innan jag kände till att Martin Scorsese skulle göra en remake på den så såg jag faktiskt originalhongkongaren Infernal Affairs på bio. Här kommer min gamla recension av den.

Kul att den här filmen kom på bio i Sverige till slut (i alla fall i Stockholm). Den uppmärksammades ju en del under Stockholm Filmfestival i höstas (min kommentar: festivalen 2003 handlade om). Infernal Affairs är en kriminalthriller där Tony Leung spelar polisen som är triadinfiltratör och Andy Lau triadmedlemmen som är undercover-polis. Det är lite komplicerat både för oss tittare och för dem själva att till slut veta var sympatierna egentligen ligger.

Jag hade kanske lite för höga förväntningar men faktum är att jag blev lite besviken. Jag tyckte inte det var nåt speciellt. Visst, det var välgjort, bra skådisar, en ganska smart story, men inget som stack ut. Jag tyckte att den bitvis var lite jobbigt klippt och med onödig s.k. stämningshöjande musik när det skulle vara spännande. Som t ex när det var polisutryckning eller liknande så blåste man på med hög musik för  att framkalla spänning i stället för att låta historien i sig skapa spänningen mer indirekt. Nåja, det fanns några bra och spännande scener, bl a blev jag helt överraskad när spoiler den stackars polischefen föll från skyskrapan och landade på taket på en bil spoiler slut. Och så är ju Tony Leung alltid cool måste jag säga. Han imponerar och har nåt melankoliskt över sig som jag gillar (min kommentar: hans coolhet kunde dock inte (inte nånstans) rädda The Grandmaster).

betyg_hel betyg_hel betyg_hel betyg_tom betyg_tom

Bodyguards and Assassins


Titel: Bodyguards and Assassins (Shi yue wei cheng)
Regi: Teddy Chan
År: 2009
IMDb
| Filmtipset

Till Hongkong anländer i början av 1900-talet Sun Wen, förgrundsgestalten i den rörelse som vill störta den sista kinesiska kejsardynastin, Qingdynastin. I Hongkong ska Sun Wen träffa medhjälpare från hela Kina för att planera den kommande revolutionen. Kejserliga lönnmördare skickas ut för att mörda honom. De rebellsoldater som ska agera livvakter blir mördade innan Sun wen ens hinner komma till Hongkong. Istället får en grupp udda hjältar kliva in och ansvara för Sun Wens säkerhet under det korta besöket.

Donnie Yen fanns med i den digra rollistan vilket ingav hopp om en del sköna fajtingscener. Vad jag såg fram emot var helt enkelt ett historiskt drama kryddat med skön kung fu-action.

Men… oj oj vad detta var uselt. Vad jag fick var en kinesisk totalt superjobbig översentimental propaganda-smörfilm. Det kryllar av karaktärer, alla är ointressanta. Alltså det här var så ruttet att jag höll på att gå åt. Handlingen är fullkomligt urtråkig med ett fåtal fajtingscener som jag med god vilja skulle kunna beteckna som underhållande. Givetvis får vi cgi-blod också. Gah. Däremellan är det värsta sentimentala supersmörjan. Jag hade kräkts upp min nudelsoppa om jag hade ätit nån innan. Slowmotion och grovt jobbig stråkmusik inte bara skriver mig på näsan om vad jag ska tycka. Att kalla det för nässkrivning känns som en kraftig underdrift. Nej, jag blir praktiskt taget dränkt hela jag i flera tunnor med äckelpäckel-färg som är svår att tvätta av sig.

Att se den här filmen är en två timmar och 20 minuter lång plåga. Om ni tycker amerikanska filmer kan tendera att bli smöriga, patriotiska, sentimentala, vad ni vill, så är det bara en liten liten liten vindpust som inte ens får ett asplöv att darra i jämförelse med Bodyguards and Assassins. Här blåser det från alla sentimentala håll som det överhuvudtaget kan blåsa ifrån. Det stormar in cykloner av stråkar, orkaner av slowmotion och tio monsuner av smör.

I slutet har regissören Teddy Chan dessutom lyckats klämma in en evighetslång lustmordshommage på barnvagnsscenen från Pansarkryssaren Potemkin. Jamen, kan du ta slut nån gång då snälla rara lilla långa jobbiga jävla film.

Tack till Filmitch som väckte mitt intresse för filmen efter sin hyllning. Alltid kul, eller nåt, när sågningslusten väcks till liv.

1/5

Uppdatering: Apropå barnvagnsscenen vid Odessatrappan från Pansarkryssaren Potemkin så råkade jag ramla på ett YouTube-klipp med en drös hommager och parodier som filmhistorien är full av. Ganska roligt att titta på!