10 i topp: Filmer 1993

1993Jag brukar ha svårt att säga om ett filmår är bra, lagom eller mindre bra. Hur ska man avgöra det? Ibland har jag tre toppar som är absoluta favorifilmer men resten av filmerna är sisådär. Är det ett toppår då? Om jag har tio mycket bra och jämna filmer men som inte är superfavoriter? Är det inte ett toppår då?

Ett problem för mig är även att jag väldigt sällan ser om filmer och då blir det ju svårt att rangordna filmer. Jag får helt gå på vad jag minns att jag tyckte snarare än min nuvarande uppfattning av filmen.

Oh well. 1993 är ett år då jag i alla fall har en stor favorit som jag dessutom sett hyfsat nyligen. Inget slår melankoli. Då kör vi!

 

11. The Pelican Brief
The Pelican Brief
För att det är en politisk konspirationsthriller som är en äkta filmfilm.

10. Tai Chi Master
Tai Chi Master
För Michelle Yeoh, Jet Li och de fantastiska fajterna och för att den som alla martial arts-filmer från Hongkong alltid ska ha minst en alternativ titel (Twin Warriors eller bara Tai Chi kallas den också).

9. Schindler’s List
Schindler's List

För att jag fortfarande minns tyngden i bioupplevelsen när filmen sågs på Spegeln i Uppsala.

8. Groundhog Day
Groundhog Day
För filmens koncept och för att Bill Murrays rollfigur till slut lär sig och för att den svenska titeln är bättre än originaltiteln.

7. Sonatine
Sonatine

För scenen där regissören och huvudrollsinnehavaren Takeshi Kitano ”spelar” sumobrottning på en sandstrand.

6. Jurassic Park
Jurassic Park
För att datoranimeringen håller än idag och för Spielbergs känsla för magiska under.

5. The Fugitive
The Fugitive

För hoppet vid dammen.

4. Falling Down
Falling Down

För att jag vill ha FRUKOST! och för blandningen av humor, satir och allvar.

3. Trois couleurs: Bleu
Trois couleurs: Bleu

För den blå och underbart jobbiga och fria känslan, och musiken.

2. Short Cuts
Short Cuts
För att det är en av de bästa hyperlänkfilmerna och att jag älskade många av karaktärerna.

1. The Remains of the Day
The Remains of the Day
För att inget slår detta smärtsamt melankoliska och sorgliga kostymdrama detta år.

 

Uppdatering: När jag insåg att jag alldeles hade glömt bort Short Cuts så var jag tvungen att uppdatera listan. Short Cuts åker in på andra plats och The Pelican Brief åker ut från listan. Dessutom gick Jurassic Park om Sonatine och Falling Down passerade The Fugitive.

Bubblare? Några filmer som jag bollade med var: CliffhangerManhattan Murder MysteryIn the Line of FireIron Monkey och What’s Eating Gilbert Grape.

Kolla nu in vad de andra filmspanarna har hittat i filmväg från 1993. Inga gissningar den här gången, sorry.

Filmitch
Fripps filmrevyer
Fiffis filmtajm
Movies – Noir
Rörliga bilder och tryckta ord
Flmr
Absurd Cinema
Spel och Film
Filmedia
Filmfrommen

The Remains of the Day

Titel: The Remains of the Day (Återstoden av dagen)
Regi: James Ivory
År: 1993
IMDb
| Filmtipset

Den här recensionen kunde först läsas på Filmsnack.se i september 2004.

Anthony Hopkins spelar här butlern Mr Stevens som ansvarar, eller snarare lever, för ruljansen av Darlington Hall i slutet av 30-talet i England. En dag kommer den nya hushållerskan Miss Kenton (Emma Thompson) som försöker närma sig Mr Stevens som stänger inne alla känslor och sätter jobbet i första rummet (även fast det kanske inte nödvändigt).

Åh, jag vet inte, men jag har en svaghet för såna här kostymdramer som utspelar sig på 1800- eller 1900-talet på engelska gods. Det är herrskap och tjänstefolk, stela men artiga manér och rutiner, plikten framför allt, ”indeed, sir”, ”but of course, sir”. Hopkins gör, tycker jag, något av sitt livs roll här. Han spelar sin butler på ett smärtsamt bra sätt. Ibland blir det smått plågsamt när Mr Stevens vägrar att låta något bräcka hans yttre fasad. Nej, här gäller det att inte ställa till någon scen utan hålla god min vid alla tillfällen.

Hopkins och Thompson spelar grymt tillsammans i filmen, som visar hur det kan gå om man inte visar vad man egentligen tycker och låter saker och ting rinna ut i sanden. Till slut kan det vara för sent, men på något sätt visar filmen att det aldrig behöver vara för sent. En del kanske skulle filmen kalla seg och händelselös. Själv njöt jag mest hela tiden. Lite kul är att Christopher Reeve dök upp som rik amerikan i en av sina sista roller innan den ödesdigra ridolyckan.

4+/5