10 i topp: Filmer 1993

1993Jag brukar ha svårt att säga om ett filmår är bra, lagom eller mindre bra. Hur ska man avgöra det? Ibland har jag tre toppar som är absoluta favorifilmer men resten av filmerna är sisådär. Är det ett toppår då? Om jag har tio mycket bra och jämna filmer men som inte är superfavoriter? Är det inte ett toppår då?

Ett problem för mig är även att jag väldigt sällan ser om filmer och då blir det ju svårt att rangordna filmer. Jag får helt gå på vad jag minns att jag tyckte snarare än min nuvarande uppfattning av filmen.

Oh well. 1993 är ett år då jag i alla fall har en stor favorit som jag dessutom sett hyfsat nyligen. Inget slår melankoli. Då kör vi!

 

11. The Pelican Brief
The Pelican Brief
För att det är en politisk konspirationsthriller som är en äkta filmfilm.

10. Tai Chi Master
Tai Chi Master
För Michelle Yeoh, Jet Li och de fantastiska fajterna och för att den som alla martial arts-filmer från Hongkong alltid ska ha minst en alternativ titel (Twin Warriors eller bara Tai Chi kallas den också).

9. Schindler’s List
Schindler's List

För att jag fortfarande minns tyngden i bioupplevelsen när filmen sågs på Spegeln i Uppsala.

8. Groundhog Day
Groundhog Day
För filmens koncept och för att Bill Murrays rollfigur till slut lär sig och för att den svenska titeln är bättre än originaltiteln.

7. Sonatine
Sonatine

För scenen där regissören och huvudrollsinnehavaren Takeshi Kitano ”spelar” sumobrottning på en sandstrand.

6. Jurassic Park
Jurassic Park
För att datoranimeringen håller än idag och för Spielbergs känsla för magiska under.

5. The Fugitive
The Fugitive

För hoppet vid dammen.

4. Falling Down
Falling Down

För att jag vill ha FRUKOST! och för blandningen av humor, satir och allvar.

3. Trois couleurs: Bleu
Trois couleurs: Bleu

För den blå och underbart jobbiga och fria känslan, och musiken.

2. Short Cuts
Short Cuts
För att det är en av de bästa hyperlänkfilmerna och att jag älskade många av karaktärerna.

1. The Remains of the Day
The Remains of the Day
För att inget slår detta smärtsamt melankoliska och sorgliga kostymdrama detta år.

 

Uppdatering: När jag insåg att jag alldeles hade glömt bort Short Cuts så var jag tvungen att uppdatera listan. Short Cuts åker in på andra plats och The Pelican Brief åker ut från listan. Dessutom gick Jurassic Park om Sonatine och Falling Down passerade The Fugitive.

Bubblare? Några filmer som jag bollade med var: CliffhangerManhattan Murder MysteryIn the Line of FireIron Monkey och What’s Eating Gilbert Grape.

Kolla nu in vad de andra filmspanarna har hittat i filmväg från 1993. Inga gissningar den här gången, sorry.

Filmitch
Fripps filmrevyer
Fiffis filmtajm
Movies – Noir
Rörliga bilder och tryckta ord
Flmr
Absurd Cinema
Spel och Film
Filmedia
Filmfrommen

Martial arts-måndag: Tai Chi

Tai ChiTitel: Tai Chi
Regi: Yuen Woo-ping
År: 1993
IMDb
| Filmtipset

Måndag igen och Yuen Woo-ping igen. I början av 90-talet gjorde Yuen filmer som på löpande band. Just filmen Tai Chi var en av de första kung fu-filmer som jag såg och skrev om för nästan tio år sen. Vid den här tiden hade jag fascinerats av Crouching Tiger, Hidden Dragon (och i viss mån Hero) men jag var inte helt bekant med den asiatiska stilen, framförallt dess något märkliga blandning av humor/fånerier och allvar.

Den välkände kung fu-koreografen Yuen Woo-ping (Crouching Tiger, Hidden Dragon, The Matrix) har regisserat denna vajer fu-film där Jet Li och Michelle Yeoh visar sig på styva linan… eller vajern. Handlingen: Två pojkar, Junbao och Tianbao, växer upp i ett Shaolin-kloster och utbildas till (martial arts-)munkar. Efter ett bråk under en kung fu-tävling blir de båda förvisade från klostret. Efter detta lever de ett tag tillsammans i den ”riktiga” världen utanför klostret men skiljs så småningom. Junbao (Jet Li) hamnar på en restaurang medan Tianbao är girig efter makt och blir soldat i armén. Ni kan ju räkna ut vartåt det lutar.

Filmen är sprängfylld med fantasifulla kung fu-fajter (eller nästan danser). Yuen är grym på att hitta på roliga saker i fajterna. Vajrarna märks inte lika mycket som i t ex en film som Hero (kanske för att Yuen inte var inblandad i Hero, doh) där de ju flög mest hela tiden. Inte för att jag störde mig på det men jag vet att vissa gör det. Och det är fajterna som är hela behållningen av Tai Chi för mig. Yuen är nämligen ingen vidare regissör (i alla fall visar inte den här filmen det).

Mellan fajterna är filmen en sorts tragikomisk buskis med en speciell smålöjlig humor som nog är karakteristisk men jag är inte så bevandrad i kung fu-genren så jag vet inte? (Min kommentar och svar på min egen fråga: Japp, det är en del av den asiatiska stilen, helt enkelt. Det är så här det ser ut i Hongkongfilm och i sydkoreansk film.) Fajterna är bland det bästa jag har sett men där emellan är det lite sisådär. I och för sig är det kul att se Jet Li spela galen och bada i en tunna med änder… Nåväl. Filmen går även under namnen Twin Warriors, The Tai Chi Master och får en stark trea för sina fajter.

3+/5

%d bloggare gillar detta: