An Empress and the Warriors

5 augusti, 2012 Lämna en kommentar

Titel: An Empress and the Warriors (Jiang shan mei ren)
Regi: Ching Siu-tung
År: 2008
IMDb | Filmtipset

Jag minns en kinesisk tv-dramaserie, en superromantiskt sådan, som visades på SVT för länge sen. Den handlade om en man som jobbade på ett stålverk under kulturrevolutionen. Just det, jag har för mig att han var japan som hade kommit till Kina som ung pga kriget mellan Japan och Kina. Detta faktum retades eller snarare föraktades han för. Och så blev det förvecklingar när han blir kär i en tjej som han inte tillåts träffa. Kineserna har nåt speciellt sätt att få till den där romantiska überkänslan. Hmm, jag måste ta reda på vad det var för serie det där. Jag minns den som gripande. Förmodligen fanns det läskiga politiska undertoner i den som jag missade.

Nåväl, An Empress and the Warriors är ett kinesiskt historiskt kostymactiondrama där det är väldigt svårt att missa propagandan. Filmen handlar om krigarprinsessan Fei’er som utbildas till drottninggeneral över riket Yan. När hennes pappa kungen dör i strid mot grannriket Zhao blir hon den nya ledaren. Brorsonen till kungen ser sig sidsteppad och planerar att ta över tronen genom att mörda den nya drottningen. Fei’er blir allvarligt skadad men överlever. Hon räddas av en f.d. krigare som nu lever som eremit och kan det här med naturläkemedel.

Filmen är som en mix av Crouching Tiger, Hidden Dragon, Blodets tron och den där tv-serien jag nämnde. Man smider ränker, man vill ta över ta makten, man mördar varandra medelst giftpilar. Och så är det klassiskt superromantiskt på det där kinesiska sättet där det egentligen inte finns nån erotik med i spelet. Det är ren kärlek och givetvis nån sorts åtrå men på nåt sätt så blir det på ett annat plan än det rent köttsliga. Samtidigt är det ganska tydligt att det handlar om en sorts kinesisk propaganda som riktar sig till vårt samhälle idag. Målet är att ha en enad stor nation.

Donnie Yen är med men han spelar en biroll. Hjältinnan i filmen är prinsessan. Om ni är sugna på lite kostymvärdsaction blandat med romantik så An Empress and the Warriors är en godkänd söndagsmatiné.

3-/5

Filmen finns att se på Voddler helt gratis!.

Arkiverad under Asiatiskt, Betyg 4, Film, Kostymdrama, Martial arts, Recension, Voddler Tagged with , , , , , , , , , , ,

Kill List

18 april, 2012 11 kommentarer


Titel: Kill List
Regi: Ben Wheatley
År: 2011
IMDb | Filmtipset

Det blir bara ett stycke text om den här filmen. Den är nämligen inte värd mer än så. Voddler bjöd på en förhandsvisning av den brittiska skräckrullen Kill List. Början av filmen bjuder på brittisk socialrealism. Jay (Neil Maskell), en familjefar som har krigat i Irak kommer hem till vardagens England, får inte jobb, grälar med sin fru om pengar, hoppar på militärkompisens erbjudande om att bli yrkesmördare. De båda får en lista med folk som de ska ha ihjäl, en Kill List som de kommer att ångra att de nånsin fått. I början av filmen så hördes plötsligt svenska. Jag tänkte att ”vafan hände nu, blev filmen plötsligt dubbad på svenska?!”. Men det var bara Jays fru (som spelas av svenskfödda MyAnna Burling) som ringde hem till sin svenska mamma för att prata av sig.

Ok, det blir ett stycke till. 😉

Som sagt, det var socialrealism i början. Sen övergår filmen till att vara en våldsthriller och här ett tag är filmen på väg i rätt riktning. Musiken eller snarare ljudbilden är bra. Fram till en halvtimme kvar så fanns det hopp men när det dyker upp sektmedlemmar i en skog bärandes på facklor och iklädda endast en ansiktsmask av hö så… nej, snälla. Mot slutet urartar tyvärr det hela till en soppa. Det är Stanley Kubricks Eyes Wide Shut körd genom en smutsig brittisk tesil och sen utblandad med magic mushrooms. Ungefär så avslutas rullen. Det var intressant att se filmen men poängen med den går mig fullständigt förbi? I slutet visste jag inte om jag skulle skratta eller gråta. Jag satt skrattandes och sa ”nehehehej nehehehej nehehej nej nej nej nej”. Vilket fiasko, vad i helvete fick den här filmen för sig vilken väg den skulle ta? Det blev fel väg. Slutintrycket är en tråkig och nästan deprimerande känsla.

Om du vill kolla upp om jag är helt ute och cyklar när det gäller betyget så finns filmen att se hos Voddler. Se den på egen risk.

1/5

PS. Lika som bär: skådisen Michael Smiley som spelar ”militärkompisen” var väldigt lik Gustaf Hammarsten.

Arkiverad under Betyg 1, Film, Lika som bär, Recension, Skräck, Våld, Voddler Tagged with , , , , , , , ,

Min historia med Voddler: Episod VI – Voddlarens återkomst

25 oktober, 2011 10 kommentarer


Det senaste som hände i den här historien var att jag gnällde på Voddler i en kommentar. Och se, ibland lönar det sig att gnälla. Mitt gnäll snappades upp av Voddlers kommunikationschef Anders Sjöman som erbjöd Voddler Tickets som kompensation för problemen. Gratis är ju gott och jag tyckte att jag inte hade nåt att förlora så tänkte jag att ”vafan jag testar igen”. Dessutom hade jag sen tidigare några Tickets (som tack för att jag var tidigt ute med Voddler) som jag inte hade utnyttjat. Förutom det så testade jag även en gratisfilm så jag hade hela sex filmer att se fram emot alternativt irritera mig på. Skulle jag nu få uppleva the film power of a fully armed and operational Voddler service?

Resultat av mina Voddler-tester

Först kommer en sammanfattning av hur det gick under uppspelningen av respektive film som jag testade och sen ett mer allmänt omdöme om tjänsten som helhet och vad jag tycker man borde förbättra. Den dator jag använt i testerna har Intel Core Duo 2 GHz processor, 2 GB RAM, 256 MB Video RAM. Bredbandsuppkopplingen är på 100 Mbit/s. Jag har kört med Firefox 7 och OS är Windows XP SP3. Allt detta är betydligt bättre än vad Voddler anger som minimikrav.

Film för film

Titel: The Adjustment Bureau
Sedd: 2011-09-27
Längd: 1h 39min
Antal frysningar: Tre
Övrigt: Antydningar till hackig uppspelning vid några tillfällen

Titel: Centurion
Sedd: 2011-09-29
Längd: 1h 34min
Antal frysningar: Tre
Övrigt: Aningen hackigt, ostabil känsla

Titel: Pirates of the Caribbean: On Stranger Tides
Sedd: 2011-10-01
Längd: 2h 17min
Antal frysningar: Två
Övrigt: Lite ostabil känsla

Titel: Black Death
Sedd: 2011-10-08
Längd: 1h 42min
Antal frysningar: Tre
Övrigt: Ostabil känsla. När man steppar tillbaka så fastnar ibland bilden medan ljudet låter som vanligt. Efter tag kommer bilden ikapp.

Titel: The Shawshank Redemption
Sedd: 2011-10-09
Längd: 2h 16min
Antal frysningar: En
Övrigt: Känslan var bättre än tidigare. Stoppet skedde efter drygt 20 minuter men sen rullade det på bra.

Titel: Re-cycle
Sedd: 2011-10-14
Längd: 1h 44min
Antal frysningar: En
Övrigt: Stoppet skedde när det var tre minuter kvar av filmen. Aningen hackig känsla. När man steppar tillbaka så släpar bilden efter ljudet.

Allmänt

De frysningar som inträffar under uppspelning är det som är mest allvarligt. Det som sker är att uppspelning av bild och ljud avbryts helt. För att komma igång igen krävs att man laddar om sidan och sen kan man välja att återuppta uppspelningen ungefär där man var, vilket oftast betyder några minuter före stoppet. Om man ska se nåt positivt i detta elände så är det att det funkar att starta om filmen genom att enbart uppdatera sidan. Tidigare när jag hade samma problem så var man även tvungen att starta om Voddler-servicen vilket tog en evighet. Inte trevligt är däremot att man är tvungen att genomlida Voddler-jingeln (plus reklamfilm om det är en gratisfilm) efter varje omstart trots att det är ett fel med Voddler som orsakat omstarten. Men det är egentligen småsaker. Att en film tokhänger tre gånger under uppspelning är däremot helt oacceptabelt hur man än vänder och vrider på det.

En annan sak som är störande är att det väldigt lång tid innan filmen startar efter att man klickat på Play Movie. Åtminstone så känns det som att det tar en väldig tid. Nu har Voddler försökt dölja detta genom att visa fåniga texter. Jag förstå varför: om det står samma text under lång tid så tror folk att nåt är fel. Fast samtidigt har man en procentsiffra som räknar upp från 0% till 100% och då behövs inte det. Texterna som kommer är som sagt fåniga:

Going to the warehouse — jaha, är det långt till det där varuhuset, eller?
Picking out your movie — jamen hittar ni inte filmen, eller?
Rewinding the tape — what tape?!
Loading your movie — i videobandspelaren?

Nu var jag lite elak men att kompensera att det tar tid med dessa texter framstår mest som löjligt, så är det bara. När jag testat har det tagit allt från 25 till 45 sekunder att starta filmen. Eller att få en chans att starta filmen. Det fånigaste av allt är nämligen att filmen inte startar efter all väntan. Nej, då står det Start movie. Eh, come again? Var det inte det jag försökte göra alldeles nyss!


”Det är bara att klicka på Play Movie så startar filmen!” Eller inte…

Några andra småsaker att störa sig på är att kontrollen för att ändra ljud och flytta sig i filmen är dålig. Man kan inte passera ytterläget och sen bara släppa utan du måste träffa exakt rätt annars går den tillbaka till där du började. Ofta vill man ju dra upp ljudet till max eller börja om filmen från början och då funkar det i alla andra vanliga kontroller i andra program att dra den förbi ytterläget och sen släppa så hamnar den längst upp eller i början.

Efter allt gnäll så är det dags för lite beröm. Jag tycker utbudet är helt ok. Förutom de allra flesta nya och inte alltför smala filmer så finns det en hel del äldre eller halvgamla kända och halvkända filmer. Det är en salig blandning av genrer. Skräck, dokumentärer, drama, thriller, science fiction. Det är inte speciellt svårt att hitta en film att se. Och många är helt gratis. Gratisfilmer (även kallade Play-filmer till skillnad från Rent-filmer) visas med en liten reklamsnutt innan filmen och det är inga problem tycker jag (det är ju som på bio). Under filmen förekommer ingen reklam.

Under min testning under de senaste veckorna så upplevde jag att det blev lite stabilare mot slutet. De två sista filmerna frös bara en gång vardera och känslan var aningen mer stabil. Voddler håller nu på att betatesta en ny version av VoddlerNet (den service som man installerar på sin dator). Är du intresserad av att testa den så finns den tillgänglig här.

Slutord

Nyligen lanserade Voddler sin nya tjänst Voddler Plus där man mot en månadskostnad av 79 kr får se gratisfilmer utan reklam i början, hyrfilmer till en billigare kostnad och vissa hyrfilmer gratis. Läs mer om det här. Så länge det är tekniska problem så är det absolut inget jag kommer testa. Och även om det inte är tekniska problem så har jag svårt att se mervärdet i erbjudandet. Om jag betalar en fast kostnad så vill jag i såna fall ha alla filmer gratis annars kan jag lika gärna betala för varje film som jag gör idag.

Avslutningsvis vill jag säga att grundidén — som Voddler inte på något sätt är ensam om — tilltalar mig väldigt mycket. Att med ett klick kunna se valfri film är precis vad jag vill ha. Enkelt och smidigt — och dessutom slipper man plastbitar! 😉 Och jag har inga problem alls med att betala för det, bara jag kan se de filmer jag vill se, utan avbrott.

Eftersom jag nu skrivit om Voddler så kommer Jojjenito framöver att titta närmare på några andra filmtjänster som finns att tillgå på nätet. Det kommer att handla om tjänster som är både bättre och sämre jämfört med Voddler.

Arkiverad under Film, Filmtjänster på nätet, Test av filmtjänster på nätet, Voddler

Min historia med Voddler: Episod V – Piratimperiet slår tillbaka

24 oktober, 2011 Lämna en kommentar


Efter att ha använt Voddler flera gånger per månad utan problem så dök de första problemen upp för mig (eller för Voddler snarare) under hösten 2010. Det här var i samma veva som andra som tidigare tyckte att allt funkat dåligt nu plötsligt tyckte att det blev bättre. Och visst GUI:et var bättre, det var proffsigt och man kunde givetvis använda musen för att navigera runt och dessutom starta filmen direkt i webbläsaren. Men för mig blev Voddler mest ett irritationsobjekt från och med nu.

Jag tror det var med filmen Till vildingarnas land som jag såg 5 september 2010 som problemen började. Vad var problemet? Jo, uppspelningen av filmen avbröts plötsligt, bilden frös, ljudet tystnade. Det var bara att ladda om sidan och börja om från början. Filmen rullade på kanske 5 minuter, kanske 15 minuter om jag hade tur. Sen frös allt igen. Och så där höll det på hela filmen. Jag tänkte att det kanske var nåt tillfälligt problem men i slutet av september så såg jag Prince of Persia: The Sands of Time, och det blev min sista film på Voddler på ett bra tag. Jag hade helt enkelt ledsnat på att filmen stannade var tionde minut.

Under våren 2011 så testade jag ungefär en gång i månaden med nån av Voddlers gratisfilmer om problemen hade försvunnit, men icke. Fortfarande samma problem med att uppspelningen plötsligt avbryts. Det är alltså inte så att filmen hackar men ändå fortsätter spela upp. Nej, filmen tokfryser. Och så kan det ju inte vara när man ska se på film. Doh.


Eftersom det fanns andra alternativ som funkade klockrent för mig så fanns det ju ingen som helst anledning att krångla med nåt som inte funkade. Och grejen var att när jag nu hade vant mig vid att kunna se film via nätet utan de eländiga plastbitarna så började ju också den mörka sidan locka allt mer. Om jag ville se en film så kollade jag upp om den fanns på de olika tjänsterna jag upptäckt (Headweb, CDON.COM, Mubi och andra) och om den inte fanns där… ja, Kraften med film på nätet har ju både en ljus och en mörk sida om man säger så.

När det gällde Voddler så hade jag i slutet av september inte testat det sen i april i år. Men så gnällde jag på Voddler  i en kommentar till min recension av självmordsbombardramat Paradise Now… Fortsättning följer i sista delen Min historia med Voddler: Episod VI – Voddlarens återkomst. 😉

Arkiverad under Film, Filmtjänster på nätet, Voddler

Min historia med Voddler: Episod IV – Ett nytt hopp

23 oktober, 2011 8 kommentarer


Det hela började egentligen med att jag kopplade min bärbara dator till min teve. Då insåg jag hur dumt det var att köpa plastbitar (läs: dvd/blu-ray-skivor) som ska skickas Jorden runt eller åtminstone släpas hem från hyrbutiken på stan. Med dator och en bra tv-skärm har man bokstavligt talat en gigantisk filmbutik bara ett klick bort. När jag endast kunde titta på film på min gamla 17 tums datorskärm så tittade jag inte på film på den. Skärmen och platsen den stod på (skrivbordet) uppfyllde liksom inte de krav jag ställer på komfort och kvalitet när det gäller filmtittande.

Men så en dag gjorde jag till slut slag i saken. Jag inhandlade de kablar som behövdes. Jag fipplade och micklade ett tag men plötsligt kunde jag använda teven som skärm för min dator. Och en ny värld öppnade sig.

Jag hade givetvis sen tidigare hört talas om andra filmtjänster på nätet men av nån anledning så blev det Voddler som jag startade med. Anledningen var nog att de körde en ganska intensiv marknadsföringskampanj just vid den här tiden, sommaren och hösten 2009. Jag anmälde mig som betatestare och det var med spänning jag loggade in första gången. En orsak till min upphetsning var t ex att jag fram tills dess inte laddat ner en enda film. Jag var laglydigheten själv. Jag tillhörde den ljusa sidan och ville stödja alla försök att lagligt tillhandahålla film via nätet. Paradoxen är att det var just de lagliga tjänsterna som senare gjorde att den mörka sidan lockade mer och mer.


Under den första betatestning hade Voddler ett ganska kackigt användargränssnitt (men det var ganska snyggt, se bilden ovan). En sak som väldigt många klagade på var att man inte kunde använda musen. Istället var det tangentbordet som gällde och GUI:et var tänkt att funka med en fjärrkontroll. Man kunde inte heller starta filmen direkt i sin webbläsare utan man körde en applikation som man var tvungen att installera på sin dator förutom den service som fortfarande krävs idag. Eftersom jag inte hade nån erfarenhet av några andra filmtjänster och tyckte det var hur kul som helst att kunna se film via nätet så hade jag överseende med det amatörmässiga utseendet och den ganska dåliga användarvänligheten. För mig var filmerna och att det gick att titta på dem utan problem det viktiga.

Alla filmer var dessutom gratis så det var bara att titta på och välja ut de filmer man tyckte var intressanta. Utbudet var väl sisådär men några av de filmer jag såg var:

Doomsday – den första filmen jag såg med Voddler, skön sf-skräck-action av Neil Marshall
In Bruges – en riktig pärla och en av de bästa filmer jag sett med Voddler
Johnny Mnemonic – en b-sf-klassiker med Keanu Reeves och Dolph Lundgren som galen predikant
Maradona by Kusturica – en ok Maradona-dokumentär av Emir Kusturica (som Fiffi nyligen sågade)
Apocalypto – Ronaldinhos look-alike kutar genom Yucatáns djungler i två timmar
Vicky Cristina Barcelona – Woody Allen utforskar kärleken i Barcelona
Paradise Now – i konkurrens med In Bruges den bästa filmen jag sett med Voddler

Som ni ser så handlar det ibland om riktigt bra filmer. Och det viktigaste var att allt funkade klockrent. Inga stopp under filmerna, inget hackande. Allt flöt på bra. Jag kände Kraften i det här med film via nätet. Snart skulle tyvärr den mörka sidan göra sig påmind… men det tar vi i uppföljaren Episod V – Piratimperiet slår tillbaka som kommer imorgon. 😉

Arkiverad under Film, Filmtjänster på nätet, Voddler

In Bruges

3 maj, 2011 4 kommentarer

Det här var den andra filmen jag såg med Voddler under deras betatestning. Det här var på den tiden då Voddler funkade klockrent för mig, vilket det inte gör nu (tyvärr). Men då i oktober 2009 funkade allt perfekt och alla filmer var ju då dessutom gratis.

Jag hade hört en hel del (gott) om den här filmen, så när det visade sig att den fanns bland Voddlers betautbud tog jag, utan någon längre betänketid, chansen att se den. Brendan Gleeson och Colin Farrell spelar två yrkesmördare som av sin chef (Ralph Fiennes) skickas från London till Brygge. Vad de två ska göra där förutom att vänta på ett samtal från sin chef är oklart, både för Farrell/Gleeson och oss som tittar. Gleeson gillar dock läget och njuter av den vackra staden med all sin kultur medan Farrell vantrivs å det grövsta (fram tills att han träffar Chloe (Clémence Poésy) på en filminspelning vill säga).

Det här visade sig vara en briljant liten film som biopubliken i Sverige tyvärr gick miste om. Filmen blandar humor och allvar på ett ganska unikt sätt utan att det slår över åt något håll. Ibland kastas man mellan humor och allvar i samma scen – ja, det pågår liksom samtidigt. Bitvis är det riktigt rolig med en humor som tar upp alla möjliga saker, t ex förhållandet mellan USA och Europa. Eller vardagshumor som när Gleeson saknar fem cent när han ska betala inträda till en sevärdhet. Eller Farrells barnsliga beteende i diverse scener. Fotot är fantastiskt snyggt (vissa scener mot slutet kändes surrealistiska med vackert snöfall, dvärgar och pistoler), och Brygge verkar faktiskt vara en stad värd att besöka. Jag fick i och för sig ett rent allmänt semestersug.

Jag förstår inte varför folk klagar på Colin Farrell (visst gör ”folk” det?). Han är åtminstone strålande i In Bruges (och jag gillade honom även i Woody Allens Cassandra’s Dream). Samspelet med den äldre och mer erfarna (både som skådis och yrkesmördare) Brendan Gleeson är klockrent. Dialogerna mellan de två är underbara. När sen Ralph Fiennes dyker upp mot slutet så lyfter filmen ytterligare, inte bara pga Fiennes utan även för att alla bitar i det ytterst välskrivna manuset då faller på plats.Det enda jag störde mig på var hotellägarinnan som i slutet plötsligt spelar modig och vägrar släppa in en beväpnad och uppenbarligen farlig och galen man. Då blev det lite fånigt, kändes krystat, och jag rycktes en aning ur den av filmen skapade världen. Slutbetyget blir en rak fyra. Det kändes fräscht med en film där det inte är så tydligt när det är humor och när det övergår till allvar. Ganska ofta kan en film där man försöker mixa mest bli tramsig och konstig — men inte här. In Bruges är både rolig och sorglig!

betyg_helbetyg_helbetyg_helbetyg_helbetyg_tomsep

PS. Bara en notis om något som jag upptäcke nu: Clémence Poésy som spelar Farrells kärleksintresse var med i Harry Potter och den flammande bägaren. Jag tyckte väl att jag kände igen henne.

PPS. Haha, kom precis på en annan rolig scen: när Fiennes slår sin telefon i småbitar efter ett samtal med Gleeson. (Samtidigt blev man nästan lite rädd för Fiennes, en obehaglig karaktär som var brutal, hänsynslös men samtidigt skrattretande.)

Arkiverad under Betyg 4, Film, Neo Noir, Recension, Surrealism, Voddler Tagged with , , , , ,