Min historia med Voddler: Episod IV – Ett nytt hopp

Det hela började egentligen med att jag kopplade min bärbara dator till min teve. Då insåg jag hur dumt det var att köpa plastbitar (läs: dvd/blu-ray-skivor) som ska skickas Jorden runt eller åtminstone släpas hem från hyrbutiken på stan. Med dator och en bra tv-skärm har man bokstavligt talat en gigantisk filmbutik bara ett klick bort. När jag endast kunde titta på film på min gamla 17 tums datorskärm så tittade jag inte på film på den. Skärmen och platsen den stod på (skrivbordet) uppfyllde liksom inte de krav jag ställer på komfort och kvalitet när det gäller filmtittande.

Men så en dag gjorde jag till slut slag i saken. Jag inhandlade de kablar som behövdes. Jag fipplade och micklade ett tag men plötsligt kunde jag använda teven som skärm för min dator. Och en ny värld öppnade sig.

Jag hade givetvis sen tidigare hört talas om andra filmtjänster på nätet men av nån anledning så blev det Voddler som jag startade med. Anledningen var nog att de körde en ganska intensiv marknadsföringskampanj just vid den här tiden, sommaren och hösten 2009. Jag anmälde mig som betatestare och det var med spänning jag loggade in första gången. En orsak till min upphetsning var t ex att jag fram tills dess inte laddat ner en enda film. Jag var laglydigheten själv. Jag tillhörde den ljusa sidan och ville stödja alla försök att lagligt tillhandahålla film via nätet. Paradoxen är att det var just de lagliga tjänsterna som senare gjorde att den mörka sidan lockade mer och mer.

Under den första betatestning hade Voddler ett ganska kackigt användargränssnitt (men det var ganska snyggt, se bilden ovan). En sak som väldigt många klagade på var att man inte kunde använda musen. Istället var det tangentbordet som gällde och GUI:et var tänkt att funka med en fjärrkontroll. Man kunde inte heller starta filmen direkt i sin webbläsare utan man körde en applikation som man var tvungen att installera på sin dator förutom den service som fortfarande krävs idag. Eftersom jag inte hade nån erfarenhet av några andra filmtjänster och tyckte det var hur kul som helst att kunna se film via nätet så hade jag överseende med det amatörmässiga utseendet och den ganska dåliga användarvänligheten. För mig var filmerna och att det gick att titta på dem utan problem det viktiga.

Alla filmer var dessutom gratis så det var bara att titta på och välja ut de filmer man tyckte var intressanta. Utbudet var väl sisådär men några av de filmer jag såg var:

Doomsday – den första filmen jag såg med Voddler, skön sf-skräck-action av Neil Marshall
In Bruges – en riktig pärla och en av de bästa filmer jag sett med Voddler
Johnny Mnemonic – en b-sf-klassiker med Keanu Reeves och Dolph Lundgren som galen predikant
Maradona by Kusturica – en ok Maradona-dokumentär av Emir Kusturica (som Fiffi nyligen sågade)
Apocalypto – Ronaldinhos look-alike kutar genom Yucatáns djungler i två timmar
Vicky Cristina Barcelona – Woody Allen utforskar kärleken i Barcelona
Paradise Now – i konkurrens med In Bruges den bästa filmen jag sett med Voddler

Som ni ser så handlar det ibland om riktigt bra filmer. Och det viktigaste var att allt funkade klockrent. Inga stopp under filmerna, inget hackande. Allt flöt på bra. Jag kände Kraften i det här med film via nätet. Snart skulle tyvärr den mörka sidan göra sig påmind… men det tar vi i uppföljaren Episod V – Piratimperiet slår tillbaka som kommer imorgon. 😉