Kunskapskanalen – Film om film: Nordisk film

19 januari, 2011 Lämna en kommentar


Titel: Le nouveau cinéma scandinave (The New Scandinavian Cinema)

Regi: Stéphane Bergouhnioux, Jean-Marie Nizan, Olivier Boucreux
År: 2010
Cinétévé

Det är alltid intressant att ta del av utländska skildringar om Sverige. I den här dokumentären handlar det inte bara om Sverige utan man tar upp filmlivet även i Danmark och Norge. Det som uppmärksammas är, som vanligt, vårt skandinaviska mörker, vår melankoli och tystnad. Man ställer sig frågan om det finns det en typisk skandinavisk film. Man nämner förstås oket från Bergman; det ska alltid nämnas. Svenska filmpersoner som förekommer är Tomas Alfredsson, Lukas Moodyson, Noomi Rapace och Stellan Skarsgård.

Efter en inledning i Sverige åker det franska dokumentärteamet ner till Danmark, som ju fortfarande för mig känns som det mest intressanta skandinaviska filmlandet.

I Danmark tar man tar upp Dogma (förstås!), von Trier, Pusher-filmerna (oj, vad bra första Pusher är!). Susanne Bier får vi också träffa på inspelningen av hennes strålande Hämnden, som ju precis vann en gyllene glob. Norsk film är ganska okänd för mig. Det kan dock vara läge att kolla in några norska rullar, i alla fall om man ska tro de norska filmmakarna som kommer till tals i den här dokumentären, haha. Man tar upp Død snø som ju inte riktigt faller in under den skandinaviska stilen (om det nu finns någon) utan det är en ren genrefilm.

Arkiverad under Film, Kunskapskanalen, Recension, TV Tagged with , , ,

Kunskapskanalen – Film om film: Den första animerade långfilmen

16 januari, 2011 Lämna en kommentar

Titel: The Mystery of the First Animated Movies

Regi: Gabriele Zucchelli
År: 2007


Den här dokumentären handlar om den första animerade långfilmen någonsin, El apóstol från 1917. Tyvärr har den filmen och det mesta av allt annat material av satirtecknaren Quirino Cristiani brunnit upp. Dokumentären handlar egentligen inte så mycket om den animerade filmens utveckling utan mer om Quirino Cristiani själv, Argentina och Argentinas politiska utveckling i början av 1900-talet. Cristiani började som satirtecknare och blev engagerad av en föregångare inom journalfilm, Federico Valle, för att göra en kortfilm som avslutning på en journalfilm. Efter detta fick Cristiani blodad tand och gjorde världens första animerade långfilm. Lite speciellt (eller?) är att han använder en sorts klippdockor och stop motion-teknik för få till rörelsen. Så funkade det i alla fall när Cristiani animerade. Mest intressant med filmen var kanske det att man fick lära sig om Argentinas 1900-talshistoria och det som sen ledde fram till de oroliga åren under senare delen av 1900-talet med militärdiktaturer.

Arkiverad under TV Tagged with

The Wire

12 januari, 2011 11 kommentarer


Titel: The Wire
Skapare: David Simon
År: 2002-2008
IMDb | HBO

Oj, oj, ja, vad ska man säga om The Wire? Det är nog min absoluta favoritserie någonsin (i konkurrens med Twin Peaks). The Wire är en episk, realistisk, rå, komplex och humoristisk serie. Men den ställer kanske vissa krav på tittarna. David Simon som skapat serien brukar jämföra The Wire med en roman. Ja, man skulle kunna säga att varje säsong är en roman. Det är så långt ifrån en episodisk serie man kan komma.

Vad man får om man inte ger upp efter några avsnitt är en komplex men sammanhängande bild av det amerikanska samhället, i form av staden Baltimore. Vi får följa alla, den som är lägst på samhällsskalan upp till de politiker som tror de styr staden. Vi får alltså träffa heroinmissbrukare, corner boys, knarklangare, enforcerers/hitmen, poliser, poliskommissarier, polischefer, hamnarbetare, frigivna fångar, politiker, skolbarn, journalister. Och allt alla gör har betydelse. Vad junkien Bubbs gör kan ha betydelse för nyvalde borgmästaren Carcetti.

Det jag tar med mig från serien och vad jag tror den försöker säga är att det i princip inte går att göra ”det rätta”, ”något gott” inom systemet. Om man t ex vill hjälpa någon får man helt enkelt ta sitt personliga ansvar och göra det själv.

Här är tre av en drös favoritklipp från The Wire:

Bunk och McNulty utreder brottsplats

Senator Clay Davis briljerar i det engelska språket

Felicia Snoop Pearson köper en spikpistol

Arkiverad under Drama, Recension, Thriller, TV Tagged with , , , , ,

Kunskapskanalen – Film om film: Sven Nykvist

8 januari, 2011 4 kommentarer

Titel: Ljuset håller mig sällskap

Regi: Carl-Gustaf Nykvist
År: 2000


Ljuset håller mig sällskap är ett poetiskt och ömsint porträtt om Sven Nykvist gjort av sonen Carl-Gustaf. Nykvist var ett missionärsbarn som blev lämnad ensam i Sverige när hans mor och far missionerade i Afrika. När han själv fick barn gjorde han samma sak, dvs lämnade sina barn ensamma och hängav sig helt åt filmen. Nykvist verkar vara en lugn timid person med bestämd vilja om konsten, dvs filmfotografi. Vi får höra Ingmar Bergman, Woody Allen, Stellan Skarsgård, Susan Sarandon, Roman Polanski, och andra, prata om Nykvist. Just hur lugn och snäll han var, vilka goda vibbar han spred bland filmteamet är genomgående.

Filmen vejar inte för mörkare delar i Nykvist liv, t ex en son som begick självmord. Nykvist anklagar sig själv för att ha varit en dålig, och framförallt, frånvarande pappa. Mia Farrow hjälpte honom tillbaka till livet tydligen. Nattvardsgästerna den mest extrema filmen enligt Bergman, den då deras samarbete inleddes på riktigt. Mot slutet av sitt liv fick Nykvist afasi och tappade talets förmåga. Sorgligt, då han fick sluta utöva sitt yrke. När det gäller själva det tekniska så är det ljuset som alla talar om. Det mjuka ljuset, de enkla närbilderna, ofta på människors ansikte.

Arkiverad under Film, Kunskapskanalen, Recension, TV Tagged with , , , ,

Kunskapskanalen – Film om film: Indie i New York

3 januari, 2011 Lämna en kommentar


 
Titel: NY Indies, l’autre cinema americain (NY Indies, The Other American Cinema)

Regi: Sylvie Zade
År: 2002


I denna franska dokumentär om oberoende filmmakare i New York får vi först och främst möta regissörer och producenter, men även en del skådisar. Några av dem är: Tom DiCillo (regissör till den strålande Living In Oblivion), Robert Downey Sr, Matt Damon, Doug Liman plus en radda för mig mer eller mindre okända regissörer/producenter/skådisar.

Det som jag minns mest av filmen är ett pinsamt ögonblick när den franska intervjuaren i samband med en premiärfest för The Bourne Identity frågar Doug Liman om intresset för ”independent film” har ökat i Hollywood eftersom tv-programmet Access Hollywood intervjuade honom. Hon verkade ha missat att Liman var regissören bakom The Bourne Identity och det var därför han blev intervjuad och inte beroende på att han har sina rötter i indiefilm. Det som var bra var att man inte klippt bort det hela. Även Liman tyckte frågan var lite märklig.

Det var annars kul att höra om filmmakare som kämpar för att få göra sina filmer. Det handlar liksom inte om pengar utan om att få göra sin film utgående från en egen vision. Att inte behöva styras av ett filmbolag. En mindre apparat med mindre pengar. Ett helt annat sätt att jobba.

Någonstans tror jag ändå att om någon av dessa indieregissörer skulle få chansen att göra en blockbuster så skulle den personen förmodligen hoppa på Hollywood-tåget. Många som intervjuas hyllar europeisk film och verkar likställa europeisk film med icke-kommersiell film. Vilket känns galet. Dessutom vill alla nå ut med sina filmer och kunna leva på att vara filmmakare. Många konstaterar ändå att det finns en konflikt här: den konstnärliga visionen vs. marknadstänket. Intressant. Det finns en del kopplingar till filmen om Dogma som jag precis såg. I den här mer konventionella dokumentären så går man inte riktigt på djupet som i Dogma-dokumentären.

Något som stack ut var den kreativa glöd som råder i New York (eller verkade råda då dokumentären spelades in för några år sen). Alla är entusiastiska, och försöker hanka sig fram i den tuffa filmbranschen. Robert Redford och hans Sundance-festival ägnas en stund. Den festivalen verkar ha varit ett mecka för indie-filmmakare, även om allt större och större filmer visas där.

Jag ska också nämna att filmen är från 2002 så vissa saker är daterade. Man kommer in på digital video t ex. Då, 2002, var väl kvaliteten inte helt bra. Alla är dock överens att det är något av en revolution. Något som t ex David Lynch har insett och utnyttjat i Inland Empire.

Arkiverad under Film, Kunskapskanalen, Recension, TV Tagged with , , , , ,

Kunskapskanalen – Film om film: Dogma

28 december, 2010 4 kommentarer


 
Titel: De lutrede (De renade)

Regi: Jesper Jargil
År: 2002

En oehört intressant dokumentär. Vi möter de fyra danska grundarna av Dogma 95-manifestet. Givetvis med Lars von Trier i spetsen. Vi får vara med när de fyra diskuterar själva tanken, idén med Dogma. Hur det var att spela in filmer med reglerna. Varför man tyckte det var så kraftfullt och gav frihet istället för att begränsa friheten. Regissören till dokumentären, Jesper Jargil, har varit med under inspelningarna av respektive regissörs Dogma-film: Festen (Thomas Winterberg), Idioterna (von Trier), Mifune (Søren Kragh-Jacobsen) och The King Is Alive (Kristian Levring). Detta visas upp för de fyra som kommenterar samtidigt som vi får se bilderna. Intressant börjar det bli när det visar sig att de har brutit mot reglerna, även den mest ortodoxe och teoretiserande von Trier. Som en sorts yttre betraktare har vi även väldigt intressanta kommentarer från en mysfarbror vid namn Mogens Rukov. Han droppar sanningar om de fyra samtidigt som vi får se deras reaktioner.

Som sagt, jag tyckte det var väldigt intressanta diskussioner om film, och vad som är film. Jag tror faktiskt Dogma har betytt en del för filmens utveckling. Dogma fokuserar på ögonblicken. Teknik är hinder. von Trier är den som är mest envis och ortodox när det gäller reglerna. De andra kanske är lite mer lösa. De ser reglerna mer som ett sätt att fokusera på det som är viktigt. Sen vill de ändå göra en film som funkar som helhet och går då runt reglerna ibland (eller utnyttjar reglerna), t ex genom att ordna belysning med billyktor eller täcka för fönster med gardiner. Även von Trier erkänner att han gjort fel — och skäms. När det börjar hetta till i diskussionerna händer det ofta att von Trier lämnar rummet som ett barn som inte får som det vill.



För von Trier handlar det mycket om att släppa kontrollen, att våga släppa kontrollen, kontrollfreak som han är. För de andra handlar det kanske mer om släppa lös sin kreativitet och då är reglerna ett hjälpmedel. Skådisarna bidrar mer till skapandet av filmen.

Dogma ger en helt annan typ av film jämfört med — låt oss säga, Sagan om Ringen. Jag tycker båda har sin rättmätiga plats hos filmen. När Dogma är bra är det riktigt bra. Festen är t ex en femma i mina ögon. Och Sagan om Ringen är också en femma. von Triers filmer är något annat och jag har aldrig riktigt fullt ut gillat någon av hans filmer. Förutom Dogma- eller Dogma-liknande filmer har han samtidigt gjort vissa filmer som är väldigt estetiska och icke-Dogma, Europa-trilogin eller nu senast Antichrist. Men, nja, någon favorit är han icke. Då har jag fortfarande inte sett Antichrist).

Arkiverad under Dogma, Film, Kunskapskanalen, Recension, TV Tagged with , , , ,

Kunskapskanalen – Film om film: Babelsberg

23 december, 2010 Lämna en kommentar



Titel: Babelsberg d’est en ouest (Babelsberg, den östtyska drömfabriken)

Regi: Bernard Louargant
År: 2010

Babelsberg är platsen för Europas största filmstad, Europas Hollywood även kallat. Här började film att produceras i början av 1900-talet. Fritz Lang verkade t ex här och skapade filmer som Metropolis och M. Men den här franska dokumentären handlade främst om tiden efter andra världskriget då kommunisterna tog över driften av filmproduktionen. Den första tiden präglades av filmer med en tydlig politisk agenda. Man skulle helt enkelt marknadsföra socialistiska ideal, göra anti-kapitalistiska filmer. Förmodligen ganska dåliga filmer.

När sen muren kom till i början av 60-talet blev filmerna annorlunda. Nu synliggjorde filmarna problemen i samhället. Teorin är att det berodde på att man nu liksom var fast i öst och var tvungen att lösa de problem som fanns. Efter hand började dock detta störa ledningen i landet och censuren förbjöd fler och fler filmer. På 80-talet började öst falla samman och när muren till slut föll ändrades förutsättningarna för Babelsbergs filmstudio, som nu skulle privatiseras. Babelsberg har levt upp igen och här produceras fortfarande fler europeiska storfilmer varje år. En intressant film rent innehållsmässigt men det är inte på något sätt en speciell dokumentär.

Arkiverad under Kunskapskanalen, TV Tagged with ,

Kunskapskanalen – Film om film: Vilgot Sjöman

17 december, 2010 2 kommentarer

Titel: Självporträtt 92 (Self Portrait ’92)

Regi: Vilgot Sjöman
År: 1992
IMDb

Det som är litet roligt med just den här dokumentären är att Vilgot Sjöman tydligen blev kontaktad av SVT som ville göra ett filmporträtt av Sjöman. Sjöman hade dock en bättre idé: han skulle göra en självporträttfilm, en egen film om sig själv alltså. Först var Sjöman entusiastisk men sen blev han rädd, rädd att lämna ut sig själv. Men han körde på och resultatet blev den här filmen. Sjöman är självupptagen, vilket inte är så konstigt eftersom han hade Ingmar Bergman som mentor. Sjöman skrev t.o.m. en bok om Bergman, L-136: Dagbok med Ingmar Bergman om inspelningen av Nattvardsgästerna.

Sex och religion och politik. Om det handlar Sjömans filmer. Som vanligt när jag sett dessa dokumentärer på Kunskapskanalen så blir jag sugen på att se regissörens filmer. Jag tror inte jag har sett en enda av Sjömans filmer. Nu vet jag inte om jag är jättesugen på att se Börje Ahlstedt i sänghalmen tillsammans med Lena Nyman men det känns som allmän filmkunskap. Riktigt kul var det att i ett klipp se en ung ung Kjell Bergqvist som transvestit i Tabu. Sjöman var på sin tid en riktigt kontroversiell regissör. Bl a fick hela regeringen se hans film 491 för att besluta om den skulle få visas eller ej.

Arkiverad under Film, Kunskapskanalen, Recension, TV Tagged with ,

Kunskapskanalen – Film om film: Filmklippning

16 december, 2010 2 kommentarer

Kunskapskanalen - Film om film: John CazaleklippDet var kul att klippare fick komma till tals i den här dokumentären (med den långa titeln Edge Codes.com: The Art Of Motion Picture Editing) om konsten att klippa film. I grunden är ju t ex George Lucas en klippare, i alla fall om man ska tro den här filmen. Vi får även höra tankar från Martin Scorseses hovklipperska Thelma Schoonmaker. Man tar det hela från början, om än litet för hastigt för att filmen ska vara riktigt mysigt att se.

Jag hade gärna sett en hel film om den tidiga stumfilmen med D.W. Griffith i spetsen. Sen en film om ljudfilmen och hur den påverkade. Sen en film om den sovjetiska filmen. (Sovjetiska filmare var pionjärer inom klippning och hade ett helt annat tänk när det gällde film. Man gjorde metafilmer. Filmer som var medvetna om att de var filmer. I USA skulle man sugas in i filmen och inte tänka på klippningen.) Sen en film om franska nya vågen. Sen en film om den nya amerikanska filmen från slutet av 60- början av 70-talet. Nu trycks allt ihop och med fokus på just klippning vilket ger ett snuttifierat intryck.

Efter denna genomgång tar man upp några moderna filmer som The Matrix, Spring Lola och Memento. Och så Stjärnornas krig förstås eftersom George Lucas är med. Det dras några roliga paralleller mellan gamla sovjetiska filmer och klippningen i Jedins återkomst. Just det här med att visa ett ansikte i närbild, sedan klippa till något annat, sedan tillbaka till ansiktet. Detta var det enda sättet att visa vad Darth Vader kände eftersom han ansikte var neutralt.

Ytterligare senare i filmen blir det än mer intressant då man kommer in på frågor om manipulation genom klippning, inte bara i film utan även i nyheter. Vad är sant? Finns det något som faktiskt är sant om det visas i form av en film? Det här har vi berört här på bloggen tidigare i diskussioner om dokumentärfilmens väsen.

Arkiverad under Film, Kunskapskanalen, Recension, TV Tagged with , , , ,

Kunskapskanalen – Film om film: Jan Troell

6 december, 2010 6 kommentarer

KunskapskanalenTitel: Jan Troell – ett porträtt
Regi: Ann Victorin
År: 2001
Svensk Filmdatabas

En trevlig liten film från 2001, gjord av Ann Victorin och fotografen Olle Holm, om en speciell filmskapare. Jag blev definitivt sugen på att se fler av hans filmer. Troell är en timid personlighet, men ändå säkert bestämd och envis när det gäller. Han framstår som ganska blyg men, som sagt, ändå bestämd. Troell är verkligen en filmskapare i ordets rätta bemärkelse: han skriver manus, regisserar, fotar och klipper. Han sa en sak som jag tycker är sann: att det viktiga inte är en films tempo utan dess intensitet, hur pass gripen man faktiskt blir. Troell tycker även det är lite pinsamt att hans filmer ofta blir så långa. Han förstår att biografägare inte alltid gillar det eftersom man då inte får plats med lika många filmer på reportoaren.


Under intervjun tar man fram en tidning där Troell har markerat de filmer i Malmös bioutbud som han tänker sig att se. Bl a Crouching Tiger Hidden Dragon, Vingar av glas, Remember the Titans (för att dottern vill se den lägger han till) står på programmet (detta är alltså år 2001). Alltid lite kul att höra vad andra filmskapare är intresserade av. När det gäller Troell-filmer har jag själv sett, och gillat, Här har du ditt liv och Så vit som en snö. Det blir bara till att se resten. Jag är speciellt sugen på Sagolandet (som jag nu har sett) som man fick se en del klipp ifrån. Även Utvandrarna och Nybyggarna lockar, bl a efter RJ:s recension av första filmen och Rörliga bilder och tryckta ords recension av Vilhelm Mobergs böcker. Tyvärr var porträttet lite för kort, bara en halvtimme långt. Jag hade gärna sett mer om Troell.

Arkiverad under Film, Kunskapskanalen, Recension, TV Tagged with , ,

← Äldre inlägg

Nyare inlägg →