Lords of Dogtown

11 november, 2010 2 kommentarer


Titel: Lords of Dogtown
Regi: Catherine Hardwicke
År: 2005
IMDb | Filmtipset

Öh? Vad var det som skulle vara bra med den här filmen? ”Yeeaaah, yeeeahhh, duuuude. Ooooooh, heeaayyyy, brooo”. Ett gäng enbart jobbiga personer som är fullkomligt ointressanta skejtar omkring som hjärndöda lallare. Heath Ledger spelar påtänd surfshopsinnehavare som börjar tillverka skateboards och sätter samman ett lag med skatekidz. Jag kan bara konstatera att det är en fantastiskt tråkig film. Det kryllar av jobbiga scener med jobbigt ljud, bara en massa trams och flams. Vad handlar filmen om? Jo, visst, först skejtar man för att det är kul. Man är en familj. Sen kommer pengarna in i bilden och kompisarna splittras och man lämnar oseriöse ”Heath”.


Varför Johnny Knoxwille är med i filmen is beyond me.

Jag vet inte, jag är fullständigt ointresserad av personerna i filmen. Nu ska sägas att t ex Heath gör sin roll helt ok, även om han kanske spelar över en aning. Jag gillar även John Robinson som var med i favvofilmen Elephant. Emile Hirsch visar även att han har Into the Wild i sig. I filmen är det tänkt att man ska få se hur skateboarding i världen revolutionerades av ett gäng surfkillar. Och, ja, det är möjligt… men man kan väl säga så här: skejtingen har utvecklats sen 70-talet. De enda ljuspunkterna och det som hindrar ettan är när Emile Hirsch sjöng en reklamjingle samt när en hund åkte skateboard (bättre än de andra odågorna).

2-/5

PS. En tredje ljuspunkt var en av låtarna som förekom i filmen: Super Stupid av mina favoriter Funkadelic.

Arkiverad under Betyg 2, Drama, Film, Funkadelic, Recension Tagged with , , , , , , ,

Impostor

4 november, 2010 Lämna en kommentar


Titel: Impostor
Regi: Gary Fleder
År: 2001
IMDb | Filmtipset

Känslan är att det är en direkt till video-film eller ett pilotavsnitt för en tv-serie som aldrig blev av. Miljöerna är fula, även om man har försökt att få dem snygga. Istället för snyggt så blir det tv-studio-mässigt med ful ljussättning och märklig klippning och lika märkliga slowmotion-scener. Handlingen, eller snarare idén, är intressant. Det beror väl på att filmen bygger på en kort historia av Philip K. Dick vars böcker ju ligger som grund för mängder av sf-filmer. Jorden är under attack från rymdvarelser. Gary Sinise spelar en forskare som plötsligt misstänks vara en klon som arbetar för rymdvarelserna.

Man känner igen temat med en jagad (oskyldig?) man från Dick-historier som Total Recall och Minority Report. Det finns en del scener där man lyckats få till en hyfsad spänning, när Sinise tillsammans med Mekhi Phifer är på ett sjukhus för att bevisa att han inte är en klon. Madeleine Stowe är med i en alldeles för liten roll som Sinises fru; hon är typ bara med i början och slutet. Däremellan är Gary Sinise jagad. Det förekommer många klyschor som man sett femtielva gånger tidigare. Sen är filmen plötsligt slut. Jaha, där kom eftertexterna noterar jag och konstaterar att filmen inte gav mig nånting.

2/5

PS. I Sverige går filmen under det lökiga namnet Enemy of the Earth.

Arkiverad under Betyg 2, Film, Recension, Science fiction, Thriller Tagged with , , , , ,

Rocketship X-M

22 oktober, 2010 Lämna en kommentar

Titel: Rocketship X-M
Regi: Kurt Neumann
År: 1950
IMDb | Filmtipset

Det här var aningen bättre än systerfilmen Destination Moon från samma år, som var gjord i en tråkig dokumentärstil. Rocketship X-M är mer av en vanlig film. Problemet är väl att den är tråkig den här också. Skådisarna personifierar träighet och sån där jobbig amerikansk 50-talstöntighet. En kvinna är med i besättningen men det känns mer som en ursäkt för att cementera åsikten att en kvinna inte ska vara där utan hemma med barnen eller i sin mans trygga famn.

Lite kul är att raketen har ett sorts gyrorum där besättningen vistas. Gyrofunktionaliteten gör att rummet alltid är upprätt, så att säga, oavsett hur raketen rör sig. Lite mer spännande blir det när raketen av misstag kommer till Mars istället för till Månen som tanken var. Besättningen träffar på rester från en nu utdöd civilisation. Här har man använt någon typ av färgfilter eftersom den svartvita filmen nu är gul. Gult blev det alltså; inte rött som man kanske hade kunnat tro eftersom det var den röda planeten man kom till.

2/5

Arkiverad under Betyg 2, Film, Recension, Science fiction Tagged with , , ,

Lätting i lumpen

10 oktober, 2010 Lämna en kommentar

Titel: Tire-au-flanc 62 (Lätting i lumpen)
Regi: Claude de Givray, François Truffaut
År: 1960
IMDb | Filmtipset

För ett tag sen hade SVT en fransk filmvecka med en kvintett franska nya vågen-filmer. Jag lyckades spela in två av dem och nu har jag sett den första. Något överraskande visade det sig vara en fjantig jönskomedi. Men det är väl som nån nämnde på ett filmforum: Nouvelle vague handlade inte främst om genre utan om känsla, inspelningsteknik, attityd. Den svenska titeln på filmen, Lätting i lumpen, antyder att det är något av en buskis. Och ja, det är väl en ganska bra beskrivning.

Tydligen är det en sorts remake på en Jean Renoir-rulle från 1928; Tire au flanc som den heter i original betyder tydligen latmask, slöfock, nån som försöker komma undan sina arbetsuppgifter. Nä, jobba hårt är väl inget rekryterna som ska göra lumpen som vi möter i filmen är så sugna på. Manus i filmen saknas i princip. Vad vi får se är en serie osammanhängande buskissketcher. Nån sorts huvudperson är en överklasstönt (Christian de Tillière) som är helt felplacerad i det militära. Man kan säga så här: han får det jobbigt.

Under filmens gång tänker jag en del på Woody Allen eller Monty Python. Det förekommer en hel del fantasifullt berättande, kreativ klippning, en lekfullhet som skulle kunna vara mysig men som för mig bara är tröttsam. Det känns bara som nån jobbig unge som hoppar upp och ner och skriker ”titta på mig, titta på mig, jag är superrolig och helt galen, fan vad rolig jag är!”.

Problemet är att det inte är roligt. Bara tramsigt. Jag vet inte, fanns det nåt som var bra i filmen? Förmodligen hade jag uppskattat filmen betydligt mer om jag sett den när den kom på 60-talet då den har en del annorlunda filmiska grepp. Men, tyvärr, nu känns den som en riktigt daterad komedi. En fransk Repmånad med en fransk Stig Helmer. Nej, sorry, franska nya vågen, om det här är vad ni har att erbjuda så är jag inte ett fan.

2-/5

PS. Filmnördklubben noterar: Under filmen ritar ett flygplan en text i himlen. ”Cahiers du cinéma” skriver planet och detta är alltså namnet på det franska filmmagasin som många av nya vågen-regissörerna var skribenter i.

Arkiverad under Betyg 2, Film, Komedi, Nouvelle vague, Recension Tagged with , , ,

The American

10 oktober, 2010 4 kommentarer


Titel: The American
Regi: Anton Corbijn
År: 2010
IMDb | Filmtipset

Jag hade en del förväntningar på det här. Anton Corbijns förra rulle Control var helt ok (väldigt snygg men med en del brister i berättandet). Sen var George Clooney med och många av de rullar som han har varit med i på sistone har varit riktigt bra (Syriana, Up in the Air, Michael Clayton t ex). Men nej, jag blev besviken. Det här var tyvärr inte bra. Jag vet inte riktigt hur Corbijn har tänkt här. Filmen känns som en pretto-Bourne.

Jag får även lite vibbar av Yrke: Reporter. Det finns bitvis lite av samma känsla: en man utan identitet som liksom lever i ett vakuum. Det hade kunnat vara en bra film, kanske om Tom Tykwer stått för regin. Nu håller filmen inte ihop. Det är inte tillräckligt mycket Bourne-spänning, och det är inte tillräckligt mycket bra pretto-känsla heller. Clooney har några få filosoferande samtal med en präst i den lilla italienska bergsbyn som han flyr till efter debaclet i ”Dalarna”, men det räcker inte.

Ett lite roligt fel var när man fick se ett tidningsurklipp från en svensk tidning. Där stod det ”tree döda kroppar har hittats”. Ett så enkelt fel borde ha upptäckts. Jag noterade att det var ganska många svenskar med i eftertexterna och det verkade inte bara vara såna som hjälpte till just under inspelningen i Östersund. För övrigt, hade jag gärna sett fler scener från Sverige; snö är alltid trevligt på film. Kul dock med Björn Granath som ju fick vara med i en kort kort stund.

Filmens problem är att det inte finns någon spänning. Clooney går mest omkring och inte vet vad han ska göra (fast han gör det helt ok rent skådismässigt). Det finns ingen nerv, varken psykologisk eller mer fysisk. Scenerna mellan prostituerade Clara och Clooney var INTE bra. Det fanns några riktigt dåliga scener här, som t ex när Clara får för sig att hon ska bada. Lite gubbsjukevarning på Corbijn här. Njae, filmen kommer inte fram till något alls, och den där historien med prästen leder inte heller någonstans alls.

2/5

PS. Visningen som jag var på var, i alla fall i början, en katastrof. När man filmen började efter reklamen hade man glömt vrida på nåt objektiv på projektorn vilket gjorde att bilden var alldeles ihoptryckt och dessutom klippt nedtill ovanför textremsan. Dessutom släntrade några lallare in med popcorn och cola i mörkret för sent samtidigt som vi andra i salongen försökte komma ut och göra nån i personalen uppmärksam på bildfelet. När till slut bilden var rätt efter kanske två-tre minuter så var dörren kvarlämnad öppen. Jag själv sprang ut och stängde dörren eftersom det läckte in ljud utifrån. Det är ju för att få det tyst i salongen som man har en dörr, men det funkar ju inte så bra om den är öppen, gah.

Arkiverad under Betyg 2, Drama, Film, Recension, Thriller Tagged with , , , ,

Destination Moon

6 oktober, 2010 Lämna en kommentar


Titel: Destination Moon
Regi: Irving Pichel
År: 1950
IMDb | Filmtipset

Nyligen köpte jag ner mig på ett antal sf/postapokalyps/atombombs-filmer. Nu var det dags för den äldsta av dem. Jag tänkte nämligen att jag tar dem i tidsordning. Men oj, vad segt detta var! Jag trodde jag skulle få lite rolig sf, men jag glömde att det var en film från amerikanskt 50-tal. Det är träigt skådespel och en seg och förutsägbar handling. Man skulle kunna jämföra handlingen med Apollo 13. En färd till månen planeras med vissa problem. Till slut kommer man iväg men givetvis tillstöter problem och det är tveksamt om man ska lyckas återvända till jorden.

Början kändes ganska lovande, i alla fall välproducerat rent tekniskt. Och… det var väl det positiva jag har att säga. En dummerjöns har tyvärr kastats in i besättning, vilket känns fullständigt töntigt och orealistiskt. Snubben gnäller hela tiden på allt möjligt och tror inte att raketen ens kommer att lyfta trots att han borde vara väl insatt i hur det funkar. Han fattar inte ens vad tyngdlöshet är. Detta blir bara löjligt. Tanken är väl att det ska vara nån som gestaltar tittarnas känslor (och det kanske funkade 1950). Det finns två moment som med all snällhet i världen skulle kunna beskrivas som spännande: dels när en i besättningen försvinner ut i rymden och dels när man ska lyfta från månen.

2/5

Arkiverad under Betyg 2, Film, Recension, Science fiction Tagged with , , , , ,

Nyare inlägg →