Shinypodden Special: 2022 års bästa filmer – del 2
5 april, 2023 3 kommentarer
Skrik och skratt från de inblandade i den (över)hajpade Oscars-vinnaren. Kommer den med på nån av våra listor?
Jag är med i Shinypodden (yay!) där jag tillsammans med värden Henke och gästerna Carl och Niklas pratar om filmåret 2022! I det första avsnittet handlade det om the outliers, dvs filmer som bara fanns med på en av våra listor. Nu har vi kommit till konsensusvalen, dvs filmer som förekommer på två eller flera listor, inklusive våra topp-3. Dessutom utser vi årets film enligt Shinypodden. Vilken kan det bli?
Hos Shinypodden kan du lyssna på det andra avsnittet men det går givetvis även att hitta på iTunes och Spotify eller så dyker det upp i feeden i din podcastspelare om du prenumererar på Shinypodden.
Om Jojjenito
Jojjenito – om film... 
Så Cronenberg har gjort en ny Crimes of the Future? Den verkar inte ha något med hans egen film från 1970 att göra.
Den urtråkiga La La Land hajpades för att den marknadsfördes av betalda skribenter och industrins kompisar och lobbyister som något fantastiskt. Över tre timmar Babylon passerar nog gränsen för mitt tålamod. Bara Avatar 2 känns mastigare redan på förhand. Och den missade jag som 3D-visning, så den får vara, alldeles.
Jag hade missat An Cailín Ciúin. Den låter lovande. Kanske kom det ett par bra filmer förra året, ändå.
Jag tror förresten att La La Land lyckades för att marknadsföringen kring den var så samordnad. Till och med Sveriges Radio var involverade i att marknadsföra den. Att den i efterhand anses vara lika oansenlig som den där, beror på att en film inte överlever kulturellt på grund av en marknadsföring, bara ekonomiskt, vilket ju är det enda viktiga för producenterna. Det var som med den urtråkiga Inception som marknadsfördes stenhårt och fick folk att kora den till världens bästa film, för att sedan i många fall inse att den bara var hajpad.
Marknadsföringen av Babylon var mycket dålig. Kanske trodde det navelskådande folket i Hollywood att den skulle sälja sig själv. Det skrevs om den i nätpress men det enda jag minns av diskursen är hur klädskaparna arbetade för att kvinnan som syns på planschen skulle få en klänning som skulle visa hennes kropp så mycket som möjligt, utan att det gick över gränsen i förhållande till filmens breda målgrupp som visade sig vara ganska liten. Jag tror inte att den blir en klassiker men visst kan den hållas i minnet som en speciell film för ett fåtal, ungefär som Tarantinos tråkiga motsvarighet Once Upon a Time in Hollywood.
Wow. That’s a comment (eller två).
Nej, David Cronenbergs senaste har tydligen inte med hans gamla att göra. Lite lustigt då att använda samma titel.
Babylon är en upplevelse jag inte skulle vilja ha missat. Och Babylon > Once Upon a Time in Hollywood enligt mig.
An Cailín Ciúin är en helt underbar film som nog gått under radarn för många trots Oscarsnomineringen.