Rosetta (1999)

De belgiska misärbröderna Dardenne är en regissörduo som hängt med mig genom mitt filmliv. De gör realistiska dramer om utsatta människor eller människor i utsatta situationer. Nuförtiden ser jag enbart deras filmer under Malmö Filmdagar (Deux jours, une nuit och Den okända flickan). Sen tidigare har jag även skrivit om Barnet. En Dardenne-film som står på ska-se-listan när jag är sugen på misär är Sonen. Min korta och osammanhängande preblogg-text om Guldpalmsvinnaren Rosetta skrevs i oktober 2004.

Rosetta är en stark film av de belgiska bröderna Dardenne. Belgien verkar inte vara nåt höjdarland i alla fall inte om man ska lita på den här filmen (min kommentar: förlåt, Belgien!”). Ett närgånget foto med handkamera gör att man kommer nära skådisarna och främst då Émilie Dequenne i titelrollen som flickan som bor med sin alkoliserade mamma i en husvagn på en campingplats. Rosetta försöker desperat behålla sina jobb, om hon nu kan få tag i nåt. Och vad är viktigast? Ens vänner eller ett jobb? Hon litar inte på nån och har märkliga saker för sig. Efter arbetsdagen går hon varje dag till campingplatsen genom skogen för att ta på sig sina stövlar som hon förvarar där i ett gömsle. Det är en ganska jobbig film om att hur svårt det kan vara att leva ett normalt liv hur mycket man än vill det.