Wind River (2017)

Jag älskar snöfilmer. Det har jag alltid gjort. Av nån anledning känns de mysiga. Tänk filmer som A Simple Plan, Død snø, eller gamla western-rullar som utspelar sig i vintriga och klippiga berg, som Death Hunt t ex. Observera att det ska vara snöfilmer som utspelar sig i verkliga snömiljöer med äkta snö, on location. Ingen låtsas-snö som mer brukar se ut som konfetti.

Wind River är en äkta snöfilm och dessutom en filmfilm. Nu är mysig kanske fel ord för att beskriva just Wind River. Rejäl kanske är bättre. Den känns lugn, samtidigt som den ibland inte tvekar att ta i, överraska, och bjuda på våldsamma sekvenser. Framförallt kanske den är väldigt sorglig.

Jeremy Renner spelar, Cory, en spårare och vildmarksexpert som upptäcker en död kvinna från ursprungsbefolkningen i ett reservat. FBI-agenten Jane (Elizabeth Olsen) skickas dit för att reda ut ett eventuellt mord. Jane är som fisken på torra land (bland kyla, snö och hänsynslösa män, även om hon har skinn på näsan) och parar ihop sig med den erfarne Cory för att reda ut vad som har hänt.

Det är Taylor Sheridan som både skrivit och regisserat filmen, och det märks. Andra filmer skrivna av Sheridan är exempelvis Hell or High Water och Sicario och jag känner igen stämningen. Det är lite dystert. Filmerna känner för de utsatta. Det är inte klackarna i taket-filmer direkt. Det finns en stämning av americana och jag vet inte om jag använder ordet i sin rätta bemärkelse. Men det är det ordet jag kommer att tänka på.

En film som kanske varit en influens för Sheridan är John Sayles Lone Star. Även om Wind River inte handlar om ett gammalt mord som skedde för länge sen så har den ett liknande upplägg och skiftar mellan nutid och dåtid på ett snyggt sätt.

Manuset till Wind River är inte utan brister. Jag tycker vissa trådar i historien, och rollfigurer, liksom tappas bort och inte återkomma. Det förekommer en oerhört våldsam och dödlig shootout som bara glöms bort. Vad hände exempelvis med den snälle polisen spelad av Graham Greene?

Överlag är det här dock en på de allra flesta sätt välgjord och välspelad film. Den hade nog haft chans på en topp-10-placering på min 2017-lista men av nån anledning så blev det så att jag såg den dagen efter jag publicerade min lista (som är skriven i sten).

betyg_helbetyg_helbetyg_helbetyg_helbetyg_tomsep

Idag skriver även Sofia och Henke om Wind River så kolla in vad de tycker!

Om Jojjenito
And all that is good is nasty

8 Responses to Wind River (2017)

  1. Pingback: Wind River (2017) | Rörliga bilder och tryckta ord

  2. Henke says:

    Snöfilmer? Inception! On her majesty’s secret service! Runaway train! Finns många trevliga snöfilmer. Håller med, det är en stark sub-genre.

    Detta är den tredje delen av Sheridans ”Frontier trilogy” där ”Sicario” och ”Hell or high water” är de övriga två .

    Jag såg ju filmen ostörd och koncentrerad och på en gigantisk skärm, och då uppfyllde den mig fullständigt. Fick en mycket stark reaktion på innehållet som satt kvar i kroppen flera dagar efter titten. Betyg 4/5 känns rimligt efter filmens kvaliteter, men jag gav den 5/5 med tanke på innehållet och min nästintill fysiska reaktion. Jag gissar att du förstår exakt vad jag menar med att en film kan ge tittaren en fysisk reaktion?

    Detta är inte en film som man bör välja om man vill se en film med polarna och sitta och skämta under titten. Då ska man välja Eurotrip, The princess bride, Kikis expressbud eller någon annan lättsammare film. Tycker jag då. 🙂

    • Sofia says:

      ”Frontier-trilogi” var ett bra uttryck för dessa tre filmer, de utspelar sig ju alla i någon (eller kanske tom flera?) form av gränsland

    • Jojjenito says:

      Japp, på nåt sätt är det inbyggt att snöfilm är bra genre.

      Ah, är det en ”officiell” trilogi? Eller nåt som typ filmtwitter kommit på, typ som Bergmans Guds tystnad-trilogi som Bergman själv inte aaaaalls såg som en trilogi (påstod han ibland).

      En fysisk reaktion av en film?! Hmm, förstår inte alls vad du menar… *host*Joker*host*

      Det är väl en smaksak det där, hur man är funtad. Men just den här gången så var jag inne på din linje vad gäller filmval.

  3. Sofia says:

    Jamen. exakt — vad hände med Graham Greene?! Jag tror att jag kanske hade haft lättare att minnas filmfilms-elementen om den inte hade avslutats så hastigt och lustigt.

    Kopplingen till Lone Star är förstås spot on — snyggt!

    • Jojjenito says:

      Kan hålla med om att slutet kom lite väl snabbt kanske men som helhet en väldigt bra film.

      Ja, jag drog genast kopplingar till Lone Star, speciellt under flashback-sekvensen.

  4. filmitch says:

    Snöfilmer ligger även mig varmt om hjärtat finns många pärlor i denna bistra miljö. Märkligt nog är jag svårflörtad när det rör ökenfilmer. Vi hamnade på samma betyg

    https://filmitch.wordpress.com/2020/01/24/wind-river-2017-usa/

    • Jojjenito says:

      Hmm, jo, jag kan nog hålla med. Ökenfilmer har inte samma lockelse. Undrar vad det beror på? Det känns som att det kanske blir en mer statisk handling där ute i öknen. Det kan liksom inte hända så mycket.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.

%d bloggare gillar detta: