Halloween (1978)
3 november, 2019 6 kommentarer
För ett antal år sen kollade jag igenom de klassiska amerikanska skräckfilmerna A Nightmare on Elm Street (ettan och trean), Halloween, Friday the 13th, The Evil Dead, Hellraiser, The Texas Chain Saw Massacre och Romeros första zombietrilogi. I dessa allhelgonatider så passar det väl att skicka upp min preblogg-text om just Halloween som skrevs i februari 2004.
John Carpenters klassiska skräckis med Jamie Lee Curtis i huvudrollen (som barnvakternas barnvakt) tar sin början 1963 då en sex år gammal Michael Myers hugger ihjäl sin syster. 15 år senare rymmer han från den anstalt där han suttit inspärrad. Myers läkare doktor Loomis (Donald Pleasence) tror att han är på väg hem till sin gamla hemstad Haddonfield för att sprida skräck. Han har inte fel. (Min kommentar: Muahahaha.)
Jag gillade verkligen början av filmen, och då den är en fyra. Carpenters egenhändigt komponerade musik satte rätt stämning direkt och prologen med en lång tagning sedd från Michaels sexåriga ögon på väg till sin syster med en kniv är verkligen skickligt gjord. En mycket bra s.k. point of view-tagning, av samma kaliber som inledningen i Strange Days t ex. Även början av den del av filmen som utspelas 1978 var bra: när Michael börjar visa sig för Jamie Lee och doktor Loomis kommer till Haddonfield.
Det kanske hörs att det kommer ett ”men” också, och det kommer här. Men – sen tycker jag filmen tappar ganska mycket. Det blir för mycket upprepningar. Michael står där med sin mask, Jamie Lee ser det. Jamie Lee tittar igen och då är han borta. Tredje gången så är det liksom inte spännande längre. Under sista delen av filmen tyckte jag att spänningen var helt borta. Det händer liksom inget. Ibland behöver det inte hända så mycket men det kan ändå vara en kuslig stämning. Inte så här tyckte jag. En filmnörddetalj är att Jamie Lee och barnen hon vaktar sitter och kollar på sci-fi-filmen Forbidden Planet (1956) med Leslie Nielsen.
Om Jojjenito
Jojjenito – om film... 
Fast jag tycker personligen filmen har gott om god stämning filmen igenom. Inte särskilt skrämmande kanske, men mysig stämning som passar bra. Gillar den fortfarande efter flera tittar. En klassiker i genren. Sen finns det flera andra filmer som är mer skrämmande, men det betyder inte att de är bättre för det 😉
http://moviesnoir.blogspot.com/2010/07/halloween.html
Jag vet inte om jag tycker att den egentligen tappar så mycket i andra halvan, däremot har jag alltid haft svårt att se den för vad den är — en av de tidigaste slasher-filmerna. Det är för mycket välbekanta scener för att jag ska kunna njuta av den fullt ut.
Trägen vinner, vid den här senaste titten tyckte jag nog att jag kunde njuta lite mer även om det var välbekant. Och riktigt så uttråkad som du blir jag lyckligtvis inte av andra halvan
Gott så.
Jag såg ju också denna för första gången ganska nyligen (relativt sett).
Har inget minne av att jag tyckte att den tappade mot slutet. Kommer ihåg det som att den var jämn rakt igenom.
Det blev en trea från mig med i vilket fall:
https://fripp21.blogspot.com/2017/02/halloween-1978.html
@Movies – Noir, @Sofia och @Henke: Ja, det är tydligt att det är mig det är fel på som tycker att filmen tappade mot slutet. Halloween: it’s not you, it’s me. 🙂