Get Out (2017)
12 april, 2019 8 kommentarer
I lördags såg jag och resten av filmspanarna Us, Jordan Peeles uppföljare till debuten Get Out, så det är kanske dags att lägga upp i alla fall nånting om just Get Out. Jag såg den ganska sent och hajpen hade varit enorm. Skulle filmen hålla för hajpen. Givetvis inte. Men den är, precis som Us, väldigt välgjord i vissa avseenden. Bildmässigt t ex. Jag gillar även tonen inledningsvis, humorn, hur man är som svart respektive vit, fördomarna. Stämningen byggs upp allt eftersom. Nånting är fel och det känner Daniel Kaluuya av, men han är ju bara på besök hos sin flickväns föräldrar. De är ju vita förstås men det ska väl inte vara nåt farligt med det. Det är ju ändå 2017.
Filmen håller mig på halster på ett bra sätt. Sen när väl avslöjandet kommer så tappar den istället mig, precis på samma sätt som skedde med Us. Det är ett för osannolikt och onödigt komplicerat upplägg för att jag ska köpa det fullt ut. Det känns som att Peele är som bäst under en films två inledande akter. Då får han till en bra och nervig stämning samtidigt som han balanserar det på ett bra sätt med humor. När det sen ska slås på den stora avslöjande-trumman så ekar det lite tomt. Eller kanske inte tomt, men i alla fall fel på nåt sätt. Ändå måste jag säga att Peele känns som en frisk fläkt i filmvärlden och hans två filmer är både roliga att se och att diskutera.
Om Jojjenito
Jojjenito – om film... 
Åhh nej, Get out är ju otroligt bra. Min femma på topplistan från 2017. Mycket bra! Min revy:
https://fripp21.blogspot.com/2018/02/get-out-2017.html
Jag ser Get Out och Us som ganska likvärdiga. De båda har samma problem med slutakten tycker jag. Men kul att du gillade Get Out. Femma, det är starkt.
Håller med Jojjenito här. Funkar fram till dess ”planen” avslöjas. I Us funkade det bättre för mig då jag lyckades på något vänster bara acceptera stolligheterna.
Starkt att acceptera stolligheterna. Önskar ibland att jag hade lättare för det. Men vissa stolligheter sväljer jag rakt av. Det beror ofta på hur mycket man uppskattar filmen i övrigt. Stämningen och känslan som den ger, och vilken typ av stollighet det handlar om, och hur stolligheterna passar in med resten av filmen. Lynch t ex är rakt igenom stollig ofta, men där funkar det för mig.
Det är lite synd att jag ju aldrig kommer att få veta om jag skulle tyckt bättre eller sämre om den om jag varit totalt ospoilad. För visst är vändningen onödigt komlicerad, om än inte på samma nivå som i Us
Men det är ju typiskt dig, det där att se filmer i fel ordning och efter alla andra. 😉
Ibland händer det 😀
🙂