The Hunger Games: Mockingjay – Part 2 (2015)
28 augusti, 2017 4 kommentarer
The Hunger Games-filmerna har varit en blandad kompott för min del. Av de tidigare filmerna såg jag Catching Fire och Mockingjays första del på bio. Första filmen och nu del två av Mockingjay avnjöts hemmavid. Betygsmässigt har det gått upp och ner men alltid hamnat mellan 2/5 och 3/5. Det var skönt att konstatera att filmmakarna avslutar med en av de bättre filmerna i serien. Det här är en YA-film med kvalitet. Jennifer Lawrence är riktigt bra som motvillig hjältinna. Inledningsvis är det fokus på intima scener, och inte action, vilket jag uppskattade. Ett tag är filmen en ”vandra i kloaker samtidigt som en efter en i gruppen går åt”-thriller. Man lyckas även få in själva spelelementet på ett ganska smart sätt. Man kan hävda att slutet var förutsägbart så som det framställdes i filmen men jag tyckte ändå det var överraskande och bra rent manusmässigt att det gick som det gick. Slutligen: Philip Seymour Hoffman, snyft.
Om Jojjenito
Jojjenito – om film... 
Jag började ju gilla Lawrence tack vare första filmen men känner att hennes utveckling som rollfigur blev otillfredsställande för mig. För mycket gråtande. Sannolikt saknade jag bara förstapersonsrösten från böckerna.
För mycket gråtande. Du menar att hon framställdes som svag då? Eller bara att det blev tråkigt med all gråt?
Nej, svaghet var inget problem. Snarare att det blev allt för ensidigt, i böckerna blev det mer nyanserat eftersom man fick ta del av Katniss tankar hela tiden. Men även där är det uppenbart att hon inte mår särskilt bra, eller är svag skulle vissa kanske kalla det. Bättre realism tyckte nog jag.
Japp, förstår. Ensidigt. Men jag kan inte påminna mig om att var nåt jag tänkte eller störde mig på.