Lone Survivor (2013)
25 mars, 2014 24 kommentarer
Jag minns att jag såg Ridley Scotts Black Hawk Down på bio när den kom. Jag minns också att många i Sverige klagade på filmen, att den gav en vinklad syn på de verkliga händelser som skildrades i filmen. Jag minns också att jag gillade filmen. Den var hur nervig och intensiv som helst och fångade den desperata stämning som måste råda i en krigssituation. Vad den eventuellt sa politiskt, om den var patriotisk, om den var glorifierande, eller vad som nu var fel med filmen, det sket jag fullständigt i. Den var ju spännande och välgjord.
Jag tänkte kanske att jag skulle känna likadant inför BOATS-krigsfilmen Lone Survivor. Så blev det inte. Frågan är vad skillnaden är? Är det jag som har förändrats eller är Lone Survivor en annorlunda (sämre) film jämfört med Black Hawk Down.
Lone Survivor bygger alltså på verkliga händelser då en liten grupp amerikanska soldater råkade illa ut i Afghanistan sommaren 2005. De var ute på ett spaningsuppdrag för att identifiera en talibanledare men blev upptäckta av några fåraherdar. Soldaterna beslutade att låta herdarna gå fria. Beslutet ledde till att de några timmar senare fann sig i häftig eldstrid med en liten gerillatalibanarmé.
Redan inledningen var skrattretande. Filmen ligger på en stabil etta ganska så direkt. Regissören Peter Berg bjuder på pompöst dravel med helikoptrar och soldater i motljus till smörig musik. Vad är det jag ser? En rekryteringsfilm från amerikanska försvaret? Det känns så i alla fall. Jag känner ett smärre äckel.
Men nu börjar faktiskt filmen på riktigt som tur var. Men det tar kanske 25 minuter. Nu är vi ute i skogen på berget med soldaterna. Oj, vad skönt tänker jag. Nu kan vi äntligen få lite nervig spänning. Under ett tag får vi det också. Det var även intressant att se hur soldaterna jobbade, hur man tänkte i olika situationer. Hur skulle man hantera herdarna som upptäcker dem? Jag funderade även på att det i krig, i alla fall det i Afghanistan, inte alltid funkar med att fjärrstyra det hela från en kommandocentral. Drönare kan bara göra så mycket. Ibland måste man ha riktiga soldater nere på marken för att göra grovgörat.
Sen faller tyvärr filmen neråt igen, ungefär på samma sätt som filmens soldater gör när de ramlar nerför berget i två mycket märkliga sekvenser.
Det är mycket möjligt att det som skildras i filmen hände precis så i verkligheten men det är nånting med filmens ton och hur de onda afghanerna och de goda afghanerna skildras som bara inte funkar för mig. Alls. De onda är djävulen själv och tagna ur Sagan om ringen. De goda – ja, det finns faktiskt goda afghaner också – är Jesus… eller, ja, kanske Muhammed då. Som avslutning bjuds vi på ett fotomontage över de soldater som dog i operationen. Ridå.
Se den mästerliga Zero Dark Thirty istället om ni inte gjort det!
Vilka andra har sett Lone Survivor? Ja, Henke och Movies – Noir t ex. Även Flmr har spanat in den.
Om Jojjenito
Jojjenito – om film... 
Oj, vad arg du blev av denna film. Intressant! Trodde den inte var värd det.
Tyckte att den var bra gjord och spännande men lite för patriotisk eller blödig eller vad man nu vill kalla det. Blev 3/5 till slut (har jag för mig).
Inledningen var autentiska bilder från SEAL-träning. Var det dem du störde dig så otroligt på?
Både Black Hawk Down och Zero Dark Thirty är klart bättre än denna. Därom är vi helt ense.
Jo, den var värd det, i alla fall när jag såg den. Jag såg den kvällen efter Short Term 12. 😉
Jo, jag förstod att det var autentiska bilder. Gjorde inget för mig. Både detta ”montage” och de första scenerna från Afghanistan var inte trevliga.
Skönt att vi är överens om Black Hawk Down och och ZD30. 🙂
Ajdå. här blev det bannor minsann.
Liksom Henke har jag nog ett gott öga till den här rullen måste jag erkänna.
DÄREMOT är jag också helt enig med dig om att BHD och ZD30 är klassen bättre! 🙂
Bannor! Hade en äcklig känsla ganska ofta under titten. Enda bra partiet var när de var ute på uppdraget fram till att eldstriden började.
Men vi tar i hand på det om BHD och ZD30 i alla fall. 🙂
Pingback: Lone Survivor (2013) | Flmr - en sorts filmblogg
JOJJE! JOJJE! JOJJE! Helt med dig här. Fruktansvärd film med fruktansvärda intentioner som verkligen fick mig att må riktigt illa. Rekryteringsfilm för manliga män som gillar vapen och den amerikanska flaggan. Tillåt mig kräkas en skvätt.
JONAS! JONAS! JONAS! Härligt att ha dig ombord. Haha, ”tillåt mig kräkas en skvätt”. Lämpligt uttryckt. Men alltså, den kändes faktiskt som en rekryteringsfilm. Kanske inget fel i det… om det hade varit amerikanska militären som gjort den. Nu kändes det surt.
Haha, jag undrar vad ni jiddrar om. Ganska obegripliga åsikter, grabbar. Filmen bygger på en självbiografisk bok från han som överlevde. Gnäll gärna på att han kanske förvanskat sanningen, eller kritisera filmen i sig (för dess filmiska innehåll), men det känns fantasilöst att gnälla på filmen för att den presenterar händelserna ur hans synvinkel, när vi alla vet att det är just det filmen är.
Om man inte kan acceptera en film med ett perspektiv från någon ur den amerikanska militären ska man kanske inte kolla på just denna filmen…?
Hade ni på allvar väntat er en film som på ett objektivt sätt behandlar den komplexa frågan om kriget i Afghanistan? LOL.
Peace! 😉
PS, jag tyckte inte att filmen var jättebra…
Men du tycker inte att de har paketerat innehållet så att det ska passa unga amerikaner som inte riktigt vet var de ska göra av sin framtid? Liksom härligt och ärofyllt att dö för sin flagga. Jag tycker intentionerna är glasklara och att det verkligen inte behövs fler filmer av den typen. Finns tillräckligt.
Hade jag vetat detta på förhand så hade jag givetvis inte sett den här filmen. Men eftersom den fått ganska hygglig kritik på sina ställen, plus att den fick någon oscarsnominering, så låg den i min att-se-på-vinst-eller-förlust-lista. Det blev en blytung förlust.
Ok, då förstår jag lite bättre hur du såg den. 🙂
Personligen ser jag både ock. En del scener är lite för mycket ”Saving Private Ryan”-flaggviftande, medan andra scener är allt annat än ”ärofylld död-rekryterings-video”. Han som sitter mot trädet och dör av att lungorna översvämmas av sitt eget blod… Inte speciellt lockande om du frågar mig….
Trist att du blev besviken i vilket fall. Short term 12 passar nog bättre då…
Hmmm. Vet inte vilka åsikter du syftar på, som skulle vara obegripliga. Om han har förvanskat sanningen eller ej, det vet jag inget om, och det är inget jag skulle gnälla på. Jag gnäller inte heller på att filmen presenterar händelserna ur hans synvinkel. Jag gnäller på tonen i filmen, hur den paketerats (som Plox uttrycker det). Jag vet inte riktigt hur jag ska beskriva den där tonen… men för mig kändes filmens berättarstil som den skulle passat bättre i 300, och då syftar jag även på scenen med soldaten som dör sittandes mot trädet och får ett avslutande skott i huvudet från en taliban… Jag vet inte, jag kände mig äcklad, men jag kan inte riktigt förklara varför.
Och som sagt, Black Hawk Down gillar jag ju. Peace out! 🙂
Ok, då förstår jag. Well, egentligen inte, men jag förstår vad du menade. Det jag tyckte var lite konstigt var att den jämfördes med en rekryteringsfilm samt att det verkade som att ni inte accepterade att den endast visade en sida av händelserna. Kände en vibb av samma typ av kritik som BHD fick av DN och andra, att den inte visade alla sidor av konflikten på ett likvärdigt sätt. Den kritiken tyckte jag var svag och missriktad.
”Well, egentligen inte”. LOL. Aha, ok, tack för förtydligandet. Tycker fortfarande att vår rekryteringsfilmkritik har en viss poäng. Att filmen bara visade en sida av konflikten det var däremot inget jag störde mig på. Ett simpelt trick som jag däremot störde mig på var barnet, det goda afghanska barnet med sina rådjursögon. Jaha, det här är alltså de goda afghanerna?! 🙂
Ja det hade kanske varit bättre om barnet hade haft elaka blå ögon. Som svenska barn…
Nej, då skämt åsido. Jag förstår, denna gång till fullo. Filmen körde med en hel del känslomanipulation. Det gillar vi inte, även om vi kan dock störas av de olika mycket uppenbarligen.
Den scen jag tyckte var sämst var då Taylor Kitsch’s karaktär dog i slow motion till smäktande musik och var där inte också en amerikansk flagga någonstans?
I sista meningen beskriver Henke väl varför jag skyr filmer som behandlar Mellanösternkonflikten som pesten samt det mesta som gjorts i jakten på div terrorister med turbaner. Frågan är för komplex för att matas in i en film och jag väljer bort det istället för att bli irriterad.
Har du sett ZD30 måste jag ju fråga då?
Sen kan ju en krigsfilm fokusera på hetsen, nerven, paniken utan att blanda in politik på ett direkt sätt även om den utspelas i Mellanöstern.
Nope och är inte så värst sugen heller om jag ska vara ärlig men jag har å andra sidan bara hört gott om filmen. det är nog bara så att temat har en tendens att irritera mig oavsett om filmen är bra eller inte.
ZD30 = 2012 års bästa film på min lista!
Hahaha, skön ”diskussion” och jag kunde inte låta bli att skratta lite åt Henkes kommentar ”Ja det hade kanske varit bättre om barnet hade haft elaka blå ögon. Som svenska barn…” 😀
Jag förstår båda sidor, men eftersom jag precis som Henke tyckte filmen var helt ok så störde jag mig uppenbarligen inte på helheten/budskapet.
Om jag ska vara ärlig förstod jag inte riktigt Henkes kommentar om elaka blå ögon?
Jag förstår inte vad det är som är ”ok” med filmen överhuvudtaget? Underhållande krisscener, gripande soldatöden, eller bara den härligt förvrängda världsbilden i stort? Jag tycker hela filmen är skev på alla tänkbara sätt. Jag hatar den. Peace out!
Hmm, kan du förtydliga vad du egentligen tycker om Lone Survivor? Tyckte du var lite vag där. 😉
Pingback: LONE SURVIVOR
Pingback: Lone survivor (2013 USA) | FILMITCH