Film noir-fredag: Laura
15 juli, 2011 9 kommentarer
Titel: Laura
Regi: Otto Preminger
År: 1944
IMDb | Filmtipset
I den här mysteriethrillern av Otto Preminger är Laura (spelad av en underbar och underbart sval Gene Tierney) en ung karriärskvinna som hittats mördad i sin lägenhet. I tillbakablickar berättade av hennes beskyddare, snobbjournalisten Waldo Lydecker (Clifton Webb), får vi ta del av hennes liv. Ingen verkar ha haft någon anledningen att ogilla denna beundransvärda kvinna, så varför har hon blivit mördad? Poliskommissarien McPherson (Dana Andrews) leder utredningen och blir besatt av Laura trots att han inte vill erkänna det.
Det är främst tre rollinsatser som sticker ut i Laura som jag ser det. Eller egentligen — en först och främst, och sen två goda tvåor. Den som fullständigt dominerar filmen och känns som dess huvudperson (filmtiteln till trots) är Clifton Webb som journalisten Lydecker. Hans dräpande kommentarer med stil är bara för bra. Sen är Gene Tierney perfekt som den sköna Laura och om det är någon man blir besatt av så är det hon. Dessutom tyckte jag det var kul att se Vincent Price i en ganska tidig roll. Lång som en flaggstång och med en skön nästan fjollig stil. Dana Andrews känns mer som utfyllnad. Som helhet en bra dramathriller som ändå inte räcker till fyran, även om det är nära.
3+/5
Om Jojjenito
Jojjenito – om film... 
Noirkvinnorna var allt ganska tuffa i alla fall. Och snygga! Den här låter ju riktigt intressant, upp på listan med dig.
Sofia: Japp, de är tough cookies, broads med skinn på näsan. Alltid snygga. Kul att kunna tipsa lite.
Laura tillhör definitivt en av mina favoriter inom noir-genren. Nu var det länge sen jag såg den, men som jag minns det är Gene Tierney riktigt vacker här. Ganska rolig noir är det också.
Czech: Gene är vacker, det är korrekt. 🙂 Ja, den var ganska underhållande, främst den där journalisten Lydecker.
En favorit i Noir-genren. Gene Tierney är underbar. Helt klart en fyra. Minst!
Gene Tierney är underbar. Medhåll där. Filmen som helhet bra och nära fyran men nåt gjorde att fyran ej delades ut.
Vincent Price är helt klart fjollig här ja! Haha! Håller med om hur Waldo Lydecker är en riktig magnet för engagemanget till filmen. Jag trodde faktiskt jag skulle imponeras lite mer av denna, men här blev jag för ovanlighetens skull uttråkad av kammarspelskänslan. Jag tycker inte filmen riktigt får upp en nerv förrän mot slutet och håller sig på samma plats för mycket dessförinnan. Den tar sig helt klart, men första två tredjedelarna är ganska ljumna för mig.
Det låter som att du precis har sett filmen?
Nej inte precis, men såg den i höstas någon gång. En av dom där filmerna som förföljt mig länge.