On the Beach
6 juli, 2011 2 kommentarer
Titel: On the Beach (På stranden)
Regi: Stanley Kramer
År: 1959
IMDb | Filmtipset
On the Beach är en lite annorlunda film som utspelas efter katastrofen i Australien. Jordens sista liv finns här men ett radioaktivt moln är på väg och deras dagar är räknade. En jobbig situation som de flesta har svårt att hantera. Man dricker, man försöker glömma bort vad som komma skall, man hoppas att nåt ska förändras. En nödsignal från USA får folk att tro att det kanske finns liv där. En ubåt med Gregory Peck som kapten åker dit för att undersöka.
Bitvis har man fått till en bra och något udda undergångsstämning. I Australien börjar olja och bensin ta slut. Folk cyklar, rider eller tar sig fram med häst och vagn. En känsla av att nåt är fel infinner sig och eftersom det där molnet är på väg så är det nåt som är fruktansvärt fel. Trots detta så förekommer det en del roliga scener på den lokala vin-klubben där man ondgör sig över att man inte hinner dricka upp allt fint lagrat vin. I Kalifornien dit ubåten så småningom kommer visar man upp ett snyggt och öde San Francisco.
Det är en film som är klart kritisk mot kärnvapen men främst är det ett drama om människor som försöker hitta en mening med livet, det blir ju så mycket mer uttalat när man vet att man har en begränsad tid. Peck kanske är aningen stel. Ava Gardner är bra som en kvinna som dricker för mycket. Det var även kul att se Fred Astaire i en bra och allvarlig roll. (Astaire dyker förresten upp igen om ett tag på bloggen när jag recenserar katastrofrullen The Towering Inferno aka Skyskrapan brinner.)
3/5
Om Jojjenito
Jojjenito – om film... 
Ohh – det vankas The Towering Inferno-recension. Ser jag fram emot! On the Beach har jag sneglat på ett tag, lite kul med de där riktigt gamla katastroffilmerna. Bara rollistan gör ju att det vattnas lite.
Plox: Japp, fast den recensionen (Torninfernot) ligger ganska långt bak i kön så jag när jag tittade efter. Hmm, jag kanske låter den före.On the Beach är sevärd och som du säger är det strålande skådisar. Bl a en som vanligt något obehaglig Perkins från året innan Psycho. Fast tänk på att det inte är nån spektakulär katastroffilm, katastrofen har liksom redan hänt. Det är främst ett drama.