Fat City
9 juni, 2011 6 kommentarer

Titel: Fat City (Fat City – chansernas stad)
Regi: John Huston
År: 1972
IMDb | Filmtipset
När SVT utan förvarning plötsligt en natt visade en amerikansk boxningsfilm från tidigt 70-talet i regi av John Huston och med en ung (ung!) Jeff Bridges i en av huvudrollerna tog jag chansen att spela in den.
Filmen utspelas i Stockton (eller Fat City som det också kallas) i Kalifornien som har en stor svart befolkning, eller hade det i alla fall i början av 70-talet. Åtminstone verkar det så i Hustons film. Vi rör oss bland ganska fattiga människor på slitna barer och i nedgångna lägenheter. Stacey Keach gör en boxare som inte kan sköta sig utan dricker, röker, slarvar samtidigt som han tror att han ska kunna göra comeback. Han träffar på Bridges unga och fräscha karaktär som han uppmuntrar att börja boxas
Hmm, nähä, det här var ju inte bra. En fantastiskt ung Jeff Bridges får vi ju i alla fall. I övrigt är det misär, trasiga människor, människor som tappet sugen, tappat greppet. Hela Bridges-tråden i filmen är egentligen helt ointressant. Möjligen funkar den som kontrast till Keach själv som mer eller mindre är ett ringvrak. Det intressanta är Keach men inte heller den historien är speciellt intresseväckande. Keach får ihop med en jobbig kvinna (Susan Tyrrell) som är en kopia av Ellen Burstyn i Requiem for a Dream. Hon gör en grym insats som suput men det är en jobbig karaktär och jag är nästan tvungen att skruva ner ljudet när hon öppnar munnen.
Filmens boxningsscenerna är varken spännande eller snygga så där får vi inget som vi fokusera vårt intresse på. I övrigt är det alltså mest misär. Jag såg att den fanns med på sidan Noir of the Week. Och ja, det är en sorts noir fast i färg. Slutscenen var bra, plötsligt brände filmen till, men det var too little too late.
2/5















Oftast hört gott om den här filmen som jag ständigt missar men efter att ha läst din text om Fat City verkar det som jag sparat två timmar av mitt liv.Gillar eländesfilmer men karktärerna måste engagera.
filmitch: Mm, ja, du ska nog inte glömma den helt. Om du gillar eländesfilmer så kan det här verkligen vara nåt för dig. Fast det är klart, är det bara elände utan engagemang så…
Åhå, det var bra gjort av Aronofsky att predatera en film från '72 (kunde inte låta bli… ;))När jag började läsa tänkte jag "Skit!" eftersom jag medvetet avstod från att spela in den här, men din recension lugnade mig på den punkten. Säger tack liksom filmitch.
Sofia: Ja, men han ÄR ju skicklig Aronofsky. 😉 Det är lustigt det där med att man när man jämför filmer oftast gör det med sig själv i centrum när det gäller vilken film som egentligen refererar vilken.
Visst är det så, den film man ser först blir ju den man refererar till sedan oavsett kronologin.
Sofia: Och att göra så är ju inte helt filmvetenskapligt. Och vad skönt att vi slipper vara filmvetenskapliga. 😉