Harry Potter och Fenixorden
28 januari, 2011 9 kommentarer
Titel: Harry Potter och Fenixorden (Harry Potter and the Order of the Phoenix)
Regi: David Yates
År: 2007
IMDb | Filmtipset
Då har jag sett den femte filmen om Harry Potter, Hogwarts & Co. I Harry Potter och Fenixorden kommer Harry, efter att ha konfronterat Voldemort (i HP och den flammande bägaren), tillbaka till Hogwarts bara för att upptäcka att många, inklusive Trolldomsministern Fudge, väljer att sticka huvudet i sanden och helt enkelt vägra tro att Voldemort är tillbaka. Det blir ett jobbigt år för Harry som tvingas konfrontera både de som kallar honom lögnare och sitt eget allt mer mörka inre. Dessutom har Fudge utsett en ny lärare i försvar mot svartkonster: den rosaklädda Dolores Umbridge (Imelda Staunton) som ska se till att allt till synes farligt (Voldemort-snack!) dränks i sockersöta trevligheter och nya strikta regler.
Hehe, det är väl bara att erkänna att jag har sugits in i Harry Potters värld. Hogwarts börjar kännas hemma nu, precis som dess olika lärare och elever. Men HP och Fenixorden är en riktigt bra rulle. Helt i fokus är Harry och hans kamp med sig själv. Det är en mental kamp. Ska Harry välja den enkla vägen, den onda vägen, eller kämpa med den goda vägen? Filmen är väldigt mörkt och allt är egentligen elände – vilket känns uppfriskande, haha. Trots det mörka så är det ändå mysigt, om ni förstår. Fotot är kanske inte så fulländat som i HP och fången från Azkaban, men ändå riktigt snyggt. De svartblänkande korridorerna hos avdelningen för mysterier hos Trolldomsministeriet är t ex väldigt snygga.
De två första filmerna i serien kändes väl kanske i viss mån som barnfilmer. HP och Fenixorden känns liksom inte som en barnfilm överhuvudtaget. Eller i och för sig, även barn förstår ju att människor har något mörkt i sig och att allt inte är svartvitt. Det är väl det att filmen inte känns som en tillrättalagd rulle, även om alla ju förstår att Voldemort är the bad guy. Apropå Voldemort så gillar jag också att han fortfarande inte är med speciellt mycket. Nu är han ändå med indirekt så att säga eftersom han nämns, pratas om, och finns i människors tankar. Han är en ond kraft men han är fortfarande väldigt okänd för oss filmtittare. Om jag ska komma med negativ kritik så är det att slutuppgörelsen känns något långdragen. Men betyget blir en svag fyra.
4-/5
PS. Fråga till de som är mer ned med HP än jag är: Varför är styvfamiljen så arg på honom och varför vill de inte att han ska få åka till Hogwarts? Det vore ju bättre för dem om de blev av med honom eftersom de tycker han bara ställer till problem. Men ok, de vill väl utnyttja honom som nån sorts ”slav”?
Om Jojjenito
Jojjenito – om film... 
Som jag uppfattar styvfamiljens förhållande till Potter är att de är rädda för att grannar och bekanta ska få reda på att Harry är trollkarl och att de skäms över det. De är ju väldigt måna om sitt rykte. Annars tycker jag också den här är bra. Gillar den mörka känslan.
Det här är ju ett problem med filmerna, de kan aldrig bli lika djupdykande som böckerna och då finns det saker som ramlar vid sidan av. Pladd har helt rätt: Harrys moster och morbror betraktar honom som ett skamligt bevis på systerns/svägerskans mindre lämpliga relation.Samtidigt är de ju beskrivna som ett slags Roald Dahl-karaktärer, ganska överdrivna och rätt osannolika i all sin ignorans och gemenlighet, ffallt Uncle Vernon. Anledningen till att de inte vill bli av med honom är ju att de inte kan, pga av Petunias gamla löfte.Ja, mörk men inte bra, den här boken borde man ha gjort två filmer av istället för Deathly Hallows såsom varande den tjockaste i serien. Alldeles för snabb och obegriplig i händelseförloppet, jag blev aldrig indragen i berättelsen, utan flöt ovanpå.
Sofia: Tack för den fylliga informationen om mostern och morbrorns förhållande till Harry. 🙂 Jo, de är ju rejält överdrivet skildrade. Aha, det där med Petunias löfte hade jag missat. Vad gick det ut på, om du har lust att utveckla?'Mm, japp, det är ett klassiskt problem det där med att göra film av (ffallt tjocka) böcker. För att det ska bli bra (tycker jag) så måste man skära och egentligen skriva om hela historien, och helt enkelt inte beröra vissa delar.Pladd: Ah, kul att du gillade Fenixorden. Mysigt mörk. Tack för infon om styvfamiljen också.
Jag tycker boken är den sämsta i serien, storyn satte aldrig riktigt igång. Berättelsen bara malde på i oändlighet kändes det som. Däremot blev då filmen mer lyckad man skalade bort tjafset och ger en ganska rak och spännande berättelse.Ryktet säger att Rowlis hade drabbats av skrivkramp mellan bok 4 o 5 vilket kan vara en förklaring på den lätt ofokuserade storyn.
filmitch: Tack för infon! Kul att få lite input från de som, till skillnad från mig, har läst böckerna. Kanske inte så konstigt att filmen blev lyckad då man som du säger skalade bort tjafset och istället var tvungen att skapa en rak och mer filmisk story. Om en en bok är superbra så är det svårt att skala och då blir det lätt att man tar med för mycket, för lite, fel saker, osv.
Jag kanske ska vänta med löftet, vill minnas att man får en förklaring till det i Half Blood Prince eller Deathly Hallows?
Sofia: Nu har jag säkert tittat slarvigt på filmerna men än så länge så har jag inte uppfattat nånting som har med nåt löfte att göra. Förmodligen jag som har missat det, eller kanske nåt som framgår tydligt i böckerna.
Ok, då kan jag ju spilla bönorna SPOLIERVARNING!: Dumbledore avkrävde Petunia ett löfte om att Harry skulle vara trygg i hennes hus fram till sin 18-årsdag. Blodmagi och allt det där — det är därför det är så viktigt att Harry spenderar tiden utanför Hogwarts hos sin moster och morbror.
Sofia: Ah, då faller allt på plats. Tror inte riktigt det förklaras ordentligt i filmen.