Harry Potter och de vises sten

Titel: Harry Potter och de vises sten (Harry Potter and the Philosopher’s Stone)
Regi: Chris Columbus
År: 2001
IMDb
| Filmtipset

Om jag hade varit typ 11-12 när Harry Potter-böckerna kommit är jag övertygad om att jag hade slukat dem hela (ungefär som när jag åt upp Narnia-böckerna). Nu är det istället så att jag håller mig lite passivt skeptisk till hela fenomenet och tänker att ”ja, ja, låt dem hållas, och synd att de inte fattar att Stephen Kings The Dark Tower är bättre”. Jag kommer förmodligen aldrig läsa HP-böckerna (fast man ska aldrig säga aldrig) men jag tyckte det kunde vara kul att se filmerna och själv avgöra om det är skräp eller sevärt.

Harry Potter (Daniel Radcliffe) vars föräldrar dödats av den ondskefulle trollkarlen Voldemort växer upp hos sina elaka släktingar. När han fyller 11 får han reda på att han är trollkarl och han blir dessutom antagen på magikerskolan Hogwarts. Voldemort som misslyckades med att döda baby-Harry och nästan förintades som en följd av det bidar samtidigt sin tid för att hitta ny styrka. Äventyret kan börja…

Första filmen om Harry var inte helt oväntat en mysig eftermiddagsmatiné. Det är en klassisk historia med många likheter med andra klassiker, kanske främst Star Wars. Det är den muhahamörka sidan och den goda sidan. Det är en ung föräldrarlös pojke som växer upp med släktingar och visar sig ha stora krafter som han inte vet om. Pojken får utbildning för att lära sig hantera krafterna. Nästan lite väl mycket kopierat därifrån kanske. Det finns även likheter i upplägg med Sagan om ringen men det tar jag i en senare recension.

Likheterna med Stjärnornas krig hindrar inte att det är en ganska skön historia och bra stämning. Inledningen när Harry får reda på sin bakgrund och första gången kommer till Hogwarts är underhållande och intressant. Voldemort är en riktigt bra skurkfigur (inte helt olik Kejsaren Palpatine). Det mesta blir bättre när en skurk inte är med så mycket utan enbart antyds. Rent tekniskt är filmen ok, men vissa specialeffekter är inte helt vassa och kändes lite tv-mässiga. Men som helhet en underhållande klassisk saga. Perfekt att sjunka ner i söndagssoffan till med kaffe och en kanelsnäcka.

3/5

PS. Som tillägg kan jag säga att den första Star Wars-filmen från 1977 är snäppet bättre än den första Harry Potter-filmen, men båda får treor i betyg. De spelar i samma liga.

Om Jojjenito
And all that is good is nasty

9 Responses to Harry Potter och de vises sten

  1. Sofia says:

    Jag tycker absolut att du ska ge dig på HP i bokform, tar man sig bara igenom de två första blir resten bara bättre och bättre. Kan dock inte riktigt se parallellen till Dark Tower, måste jag erkänna…Både första boken och filmen var väldigt tydligt i att fokusera på typ 11-åringarna och känns därför lite barnsliga (så jag kan nog inte hålla med om att A New Hope bara skulle vara snäppet bättre). Men eftersom boken är ganska tunn lyckas filmen bra med att etablera de yttre ramarna, viktigaste karaktärerna, ont och gott och dessutom hinna med den lilla historien.

  2. Jojjenito says:

    Sofia: Intressanta synpunkter!Kopplingen till Dark Tower? Mja, hehe, det var nog bara så att jag störde mig på att hela Harry Potter-fenomenet och det faktum att Dark Tower inte var lika uppmärksammad, åtminstone i Sverige. Och sen finns det ju iofs fantasy-inslag i Dark Tower. Att HP skulle filmatiseras var ju mer eller mindre självklart men Dark Tower snackades det inte så mycket om, förutom bland Dark Tower-junkies. Nu är ju en DT-filmatisering på gång, vilket ger mig blandade känslor av skräck och förtjusning.Jo, det kändes väl kanske att den första filmen var inriktad på yngre barn. Men jag gillade den.Vi får väl se om jag nånsin kommer att läsa böckerna. Nån gång kanske. Om inte annat för att få veta vad som är så speciellt. ;)Ah, det här med A New Hope: Jag brukar alltid försöka få in lite här och var att Star Wars-filmerna (de första tre) är filmer som jag inte riktigt ser storheten som andra vanligtvis gör. Alltid brukar det reta nån. 😉

  3. filmitch says:

    Ang Star Wars så håller jag med dig, ngn gång ska jag se om filmerna men vete faen om jag skulle våga recensera spektaklet.HP är helt ok och bökerna är läsvärda i varierande grad.Jag hade lite svårt för gulligheten i de två första filmerna men storyn är det inget större fel på

  4. Jojjenito says:

    filmitch: Jag såg om SW-filmerna för ett par år sen för att se om de levde upp till hajpen (själv hade jag i princip glömt bort hur mycket jag gillade dem). Resultatet: Helt ok filmer men inget speciellt. Rymdimperiet slår tillbaka klart bäst. Dyker nog upp recensioner på bloggen om jag kör SW-tema.Håller med om HP; de två första filmerna är i gulligaste laget. Det blev bättre i trean, se min recension.

  5. Sofia says:

    Ja, jo, nu känner jag mig tjurig men då finns det väl ganska många fantasyserier som det inte pratas om vid sidan av Dark Tower om man jämför hypen kring HP? DT-serien tycker jag är helt fantastisk, det är inte det, det var bara jämförelsen som haltade lite kände jag (och givetvis var tvungen att påpeka det också ;)SW är som du säger helt ok men för min del har första (kronologiskt) trilogin en klar nostalgistämpel för min del och höjer sig därför några snäpp över "inget speciellt".

  6. Jojjenito says:

    Sofia: Det gör det säkert, men de fantasyserierna har jag inte läst. Och jämförelsen gällde egentligen inte själva innehållet i böckerna utan mer att jag störde mig på HP-hajpen just när jag skrev recensionen. Kunde nog ha uttryckt det bättre. ;)Och fortsätt tjura och påpeka!

  7. Sofia says:

    Då är jag med på tåget och inte det minsta tjurig längre 🙂

  8. Jojjenito says:

    Sofia: Förresten, vilka fantasyserier tänker du på, som du möjligen vill att det pratas mer om? Kanske Earthsea (jag har för mig att jag har läst någon eller några delar av den) och Discworld (har läst en korthistoria som var med i http://en.wikipedia.org/wiki/Legends_%28book%29)?

  9. Sofia says:

    Earthsea är absolut ett bra exempel, Fionavar Tapestry av Guy Gavriel Kay är en annan bortglömd pärla, Discworld tycker jag är lite jobbig men däremot de tre första Robin Hobb-trilogierna är alla väldigt trevliga. Till exempel 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.

%d bloggare gillar detta: