Pixar: Up (2009)
9 april, 2021 4 kommentarer
Är det världen eller jag som är alldeles upp och ner? Jag hade nämligen hört att de inledande tolv minuterna av Pixars Up skulle få de mest stenhårda av personer att bryta ihop av rörelse. Ok, då ska vi se. När kommer tårarna? När kommer dammet?
Nej, varken dammet eller tårarna kom. Jag vet inte, jag tyckte inte det var nåt speciellt egentligen. Det var en fin sekvens men jag tyckte inte det var extra nostalgiskt eller sorgligt. Carl och Ellie ville åka på semester till Sydamerika men saker kommer emellan, liksom. Ja, jag vet att det var tråkigt för dem att de inte kunde få barn men det berörs under två scener som varar några sekunder.
Jag tyckte även det var lite märkligt att Carl och Ellie träffas som barn (typ när de var tio år gamla) och sen håller ihop hela livet. Det händer bara inte. Och Carl, han var ju världens tråkigaste. Han säger inte ett ord och har noll karisma. Ellie var ju en Manic Pixie Dream Girl och Carl var grumpy, redan som barn. Dessutom är Ellie liksom fööör gullig.
Jag blir t ex mer berörd av Brooks öde i The Shawshank Redemption som jag kände att Up refererade till i nån scen. Där funkade också det melankoliskt klinkande pianot bättre. I Up är det föööör sentimentalt.
Efter detta blir filmen en fars. Eller är det en dröm i Carls huvud alltihop? Det som händer och hur det framställs är för osannolikt, konstlat och farsartat. Dessutom har vi ett störande barn, en scout som av misstag följer med på Carls ballongresa till Paradise Falls nånstans i Sydamerika.
Filmens skurk är den gamle upptäcktsresanden Charles F. Muntz, spelad av en perfekt castad Christopher Plummer (VIF). Efter att för länge sen blivit anklagad för att fabricera ett fågelskelett bor Muntz i djungeln för att fånga in ett levande exemplar av den sällsynta fågeln. Muntz djungeläventyr och hans luftskepp för tankarna till Jules Vernes romaner om kapten Nemo.
Av nån anledning har Muntz, istället för människor som assisterar honom, hundratals hundar som av nån anledning kan prata med hjälp av sina halsband. Hur överlever Muntz där ute i djungeln? Hur får han drivmedel till sitt luftskepp? Är hundarna förutom skickliga kockar även tandläkare, frisörer, rörmokare och möbelsnickare? Det finns inga andra människor eller djur där ute i djungeln, enbart Muntz, hans hundar och en sällsynt fågel. Det är helt bisarrt och bara konstigt. Det måste vara en dröm i Carls huvud? Men bara för att jag konstaterar det så blir det ju inte en bättre film.
Upp blev tyvärr ner för min del.
Fler och betydligt mer positiva tankar om Up hittar ni nedan. Det är alltså jag som är upp och ner, inte världen.
Rörliga bilder och tryckta ord
Movies – Noir
Fiffis filmtajm
Filmitch
Flmr
Om Jojjenito
Jojjenito – om film... 
Tack för ping. Men som du kanske då har sett var jag en av de som kände lite som du inför filmens upptakt. Men därefter hade jag lättare att köpa fantasifullheterna, kanske för att jag alltid gillat historier typ Conan Doyles The Lost World och Rider Haggards King Solomon’s Mines? Plus att jag faktiskt tyckte hundmedhjälparna var jätteroliga 🙂 Störde mig dock på genusperspektivet som vanligt. Såg iofs om den ganska nyss och en hel 4/5 vet jag däremot inte om jag tycker att den är värd längre…
Jo, jag såg att du inte köpte upptakten fullt ut.
Alltså, jag älskar den typen av äventyr som du nämner, men här kändes det inte som ett äkta äventyr. Det var för konstlat och konstigt alltihop (bl a med de märkliga hundarna som inte funkade för mig). Och var fanns alla andra djur och människor? Nej, det kändes som ett första utkast av ett äventyrsspel där man byggt upp miljöerna hyfsat men fortfarande jobbade på att populera dessa miljöer med karaktärer och detaljer.
Tack för ping – det är eoner sedan jag såg filmen och kan faktiskt inte riktigt uttala mig om filmen idag. Minns i stort sett bara öppningsscenen och en stor fågel? Blir väl att se om någon dag.
Eoner = 12 år. 😉
Ja, filmen har en öppningssekvens och en stor fågel, så du minns rätt. 😉