To Live and Die in L.A. (1985)

To Live and Die ni L.A. är väl en av William Friedkins mindre kända filmer. Jag skrev och såg filmen i mars 2004 och om jag minns rätt så fick jag låna filmen på dvd av Movies – Noir som i min text går under namnet Czechflash. Fast det sistnämnda får jag ta tillbaka eftersom jag nu ser att jag tydligen såg filmen på SVT. Kanske var det så att Czechflash tipsade mig om den, helt enkelt.

William Friedkin (The Exorcist, The French Connection) gjorde denna film på det glada 80-talet. Fast i L.A. var det inte så kul kanske. Åtminstone inte för Richard Chance (William L. Pedersen) vars kollega blir mördad av Rick Masters (Willem Dafoe), en ökänd falskmyntare (med östtysk look enligt Czechflash). Chance blir besatt av att sätta dit Masters och skyr inga medel. Tillsammans med nya kollegan Vukovich (John Pankow) inleds jakten på Masters.

Mmm, det var nåt med den här filmen som gav mig en skön känsla. Den inleds med olika vyer och bilder av L.A. och ruskigt fula men roliga förtexter i grälla, gröna färger. Sen får vi se en snutfilm där William L. Pedersen spelar bra som den adrenalinsökande snuten Chance som verkar lite smågalen. Filmen påminde mig om Michael Manns filmer Thief och Manhunter (i den senare spelar för övrigt Pedersen huvudrollen). Jag tänkte lite på Miami Vice också. På ett sätt är det nästan en film noir eftersom varken ”hjälten” Chance eller skurken (förstås) Dafoe är speciellt sympatiska. Ok, Dafoe framstår väl som ett kräk i jämförelse men det är ganska skönt att hjälten inte är fläckfri. Pga detta vilar en mörk stämning över filmen som gör den lite annorlunda.

En annan sak som är skön, som Czechflash skulle uttrycka det, är att människor blir skjutna och att det visas explicit på ett våldsamt sätt. Filmen blev för övrigt censurerad i Sverige. Man klippte den på tre ställen. Vilka ställen det är märks när man ser den (SVT visade den ocensurerad!). De klassiska polisthrillerelementen finns med: Chance och Vukovich går undercover för att komma nära in på Masters, Chance har en egen tjallare, en tjej som han dessutom ligger med, och sen har vi ju då biljakten! Det som sticker ut är att filmen innehåller en hel del oväntade vändningar, inte minst i slutet. Sen har den som sagt en skön stämning. Det är nåt med bilderna och hur Pedersen agerar som gör detta.

betyg_helbetyg_helbetyg_helbetyg_helbetyg_tomsep

Nedan går jag in på detaljer kring slutet.

<spoiler>
Czechflash, vad var det med det absoluta slutet du inte riktigt gillade? Du tyckte Dafoe skulle ha haft ihjäl Vukovich också, eller? Men det var ändå lite kul att Vukovich, som i början av filmen och speciellt under biljakten var ordentlig och ”by the book” och lite mesig, på slutet övertog Chances tjallerska och även själv hade blivit cynisk och hård. Sen var det var roligt med de där tillbakablickarna som visar vad de tänker på mitt under biljakten. Vukovich har panik och tänker på hur de sköt, som det visade sig, FBI-agenten medan Chance i princip stormtrivs och tänker på ett tidigare bungee jump. Sen undrar jag vad det var för bil, en stor jeep om jag minns rätt, som parkerade i slutet, i den absolut sista scenen innan eftertexterna.
</spoiler>

10 i topp: Filmer 1985

19851985 var ett svårt år för mig när det gällde att hitta filmer för min lista. År 1985 hade jag ännu inte fått det där riktiga filmintresset. Eller snarare, jag hade nog ett filmintresse men jag gick väldigt sällan på bio och var helt enkelt inte up-to-date. Av de filmer som hamnade på listan så såg jag inte någon när de var aktuella. Alla har setts senare, ibland kanske på tv några år senare och ibland relativt nyligen. Jag har gått väldigt mycket på känsla, som sig bör! Då kör vi. Här kommer The Back to the Future 1985 Top Ten Memorial List. 😉

.

10. After Hours och Into the Night
After HoursInto the Night
Det blir lite återvinning på plats tio. Två härliga filmer (som jag dock inte sett på evigheter) som utspelar sig under en enda crazy natt. Bägge kom dessutom samma år, dvs 1985!

9. Jagged Edge
Jagged Edge
Jag minns en creepy Jeff Bridges och en bra sluttwist innan twistar började bli trötta.

8. Mask
Mask

Gråtfest med Cher. En teen-version av The Elephant Man. Sam Elliot var en cool biker.

7. Pale Rider
Pale Rider
Stencool Clintan som cowboypräst. Visst var han präst?

6. The Emerald Forest
The Emerald Forest
En regnskogsfilm som jag inte sett på evigheter men som jag minns som mystiskt bra. Och så minns jag att Powers Boothe var med. Var det lite naket också?

5. Runaway Train
Runaway Train

Första filmen med Akira Kurosawa-koppling på listan. Den japanska demonregissören skrev manus men lyckades aldrig filma den själv. Minns filmen som kall, snöig, rå och metallisk. Slutet relativt episkt.

4. To Live and Die in L.A.
To Live and Die in L.A.

Slick film som man skulle kunna tro att Michael Mann regisserat. Minns Willem Dafoe som östtyskt (?) slemmo.

3. Ran
Ran

Ett storslaget epos i färg av Akira Kurosawa. Maffiga stridsscener.

2. Gå och se
Gå och se

Om ni inte sett den: spring och se! Jag har aldrig riktigt kommer över denna. Roger Ebert betraktade den som en great movie.

1. Brazil
Brazil
Min klockrena etta som jag njutit av på stor duk på Cinemateket. Terry Gilliams bästa.

.

Några filmer som är värda det så ärofyllda hedersomnämnandet? Ja, Rocky IV och Witness är i alla fall två filmer som hamnade precis utanför listan.

Kolla nu in vilka guldkorn från 1985 som mina filmapanarvänner vaskat fram:

Rörliga bilder och tryckta ord
Fripps filmrevyer
Flmr
Fiffis filmtajm
Movies – Noir
Filmitch
Spel och Film
We Could Watch Movies

%d bloggare gillar detta: