Martial arts-måndag: Kung Fu Hustle (Gong fu)

Titel: Kung Fu Hustle
Regi: Stephen Chow
År: 2004
IMDb | Filmtipset

En vecka går snabbt och det är redan måndag igen och det betyder kung fu!

Efter att ha sett och gillat Shaolin Soccer så där lite lagom hade jag en del förväntningar på Kung Fu Hustle som de flesta verkar tycka är bättre än Stephen Chows fotbollsspektakel. Den nya filmen utspelas i det fattiga kvarteret Svinstian där det ökända Yxgänget än så länge inte härjar. Chow, som inte dyker upp i filmen förrän efter ett tag, spelar småtjuven Sing som gärna vill vara medlem i Yxgänget. Som substitut terroriserar Sing det till synes försvarslösa Svinstian och påstår sig tillhöra Yxgänget, vilket givetvis leder till att det riktiga Yxgänget snabbt är på plats. Strid utbryter mellan Yxgänget och de oanade kung fu-mästarna som döljer sig bakom kockar, skräddare, etc i Svinstian. Även tölpen Sing visar sig ha oanade krafter…

Ja, haha, vad ska man säga?! Tom & Jerry möter Stefan & Krister kanske. Bra är det i vilket fall som helst… INTE. Det är töntigt, fjantigt, larvigt, fånigt, men nästan aldrig roligt. Hyresvärdinnan med cigaretten ständigt i mungipan var hur jobbig som helst, även om hon i slutändan var en av de bästa karaktärerna (det säger en del om vad jag tycker om filmen). Jag vet att det är en parodi och att det inte är på allvar förstås men för mig blev det bara en ytlig mix där man lånat hejvilt från alla håll och kanter utan att få ihop det till en helhet. Varför hade man plötsligt stoppat in en referens till The Shining? Det var ju bara larvigt och tillförde nada. Den humor som förekommer är så låg att inte ens Glocalnet kan konkurrera (min kommentar: recensionen skrevs då Glocalnet-reklamen sköljde över oss). När hyresvärdinnan och Sing har sin fåniga löporgie à la The Road Runner väntade jag bara på att den skulle ta slut, det var ju rena barnfilmen. Vad var detta?!

Det lustiga är att det förekommer ganska grovt våld, trots att humorn är så låg att den passar på dagis. Nu är det i och för sig ungefär samma våld som förekommer i just Tom & Jerry, dvs en form av tecknat våld som är helt orealistiskt. Det går inte att ta på allvar så det är väl helt ok och logiskt. Resten av filmen går inte heller att ta på allvar. Sen har Chow precis som i Shaolin Soccer lagt in smetiga, sentimentala scener som känns väldigt märkliga. Flashback-scenerna (där vi får se delar av Sings barndom) och scenerna mellan den stumma tjejen och Sing tyckte jag var rent pinsamma. Det fanns flera saker som var pinsamma, som t ex snubben som sprang omkring med byxorna nere (say what? kul? nä!) och trötta bögskämt.

Nu ska jag väl säga att det fanns en del snygga actionsekvenser och jag gillar även alla de olika kung fu-stilarna som förekommer. Roligast var kanske den gamle mästarens paddställning, haha. Men, när det gäller actionsekvenser så fanns här, inte oväntat, alltför mycket datorgenererade scener, t ex den i längden tröttsamma scenen med de två musikaliska kung fu-mästarna som skickade iväg dödliga ljudvågor i form av datoranimerade pirater. Nä, inte spännande. Ok, slutfajten (inklusive Lejonvrålet) mellan den gamle mästaren och herr och fru hyresvärd var helt ok och rolig. Men jag kan ändå inte ge filmen godkänt. Kan hända att jag inte kan tillräckligt mycket om humor från Hongkong för att fatta filmen men det ändrar ju inte det faktum att jag inte tycker det är speciellt kul.

2/5