10 i topp: Filmer 1983

1983Oj, oj, oj, vad svårt det här var. 1984 var ett grymt filmår och där jag hade mycket att välja bland. Med 1983 var det nästan tvärtom. Jag fick leta djupt i säcken efter filmer som jag vet att jag gillar och verkligen kan stå för. Den enda film på listan som jag sett hyfsat nyligen är min nummer 7. När det gäller resten så går jag på ren nostalgi och vad min hjärna påstår att jag tyckte då jag såg den.

Dags att se vad 1983 har i sin filmmalpåse!

 

10. Monty Python’s The Meaning of Life
Monty Python's The Meaning of Life

För den lövtunna mintkakan. Det är liksom det som sitter kvar.

9. Scarface
Scarface
För att jag minns den som märkligt lockande och överdriven på ett bra sätt. Det faktum att Flavor Flav från Public Enemy citerar Tony Montana i låten ”Welcome To The Terrordome” gör inte filmen sämre.

8. Zelig
Zelig
För själva konceptet med en man som ändras fysiskt för att smälta in med sin mänskliga omgivning. Och se, en fejkdokumentär som jag faktiskt gillar.

7. Return of the Jedi
Return of the Jedi

För ewokerna. Inte. Snarare för: ”Oh, I’m afraid the deflector shield will be quite operational when your friends arrive…”.

6. Style Wars
Style Wars
För det härliga tidiga 80-talet i New York med b-boys, DJ:s och graffare. Denna dokumentär sågs på Stockholm Filmfestival 2003 då uppföljaren Style Wars Revisited visades.

5. Videodrome
Videodrome

För pistolen i magen och David Cronenbergs vanliga kroppsskräck.

4. Midvinterduell
Midvinterduell

För att jag vill hylla denna Lars Molin-pärla på 52 minuter där striden om en mjölkpall tar sig episka mått.

3. The Dead Zone
The Dead Zone

För att det är en av mina favoritfilmatiseringar baserade på ett verk av Stephen King. Cronenberg igen!

2. The Right Stuff
The Right Stuff
För att mitt minne säger mig att jag verkligen gillade filmen när jag såg den för evigheter sen. I princip det enda jag minns är blowjob-scenen. Ja, den där de aspirerande astronauterna ska testa sin lungkapacitet.

1. Rumble Fish
Rumble Fish
För att mitt minne säger mig att jag älskade filmen när jag såg den för evigheter sen. Och för fiskarna i färg.

 

Bubblare? Jag vet inte om jag kan kalla alla för bubblare men dessa var uppe för diskussion: Naturens hämndLe dernier combatOctopussyWarGamesSudden Impact och Trading Places.

Kolla nu in vad de andra filmspanarna har grävt fram från ’83.

Filmitch
Fripps filmrevyer
Fiffis filmtajm
Movies – Noir
Flmr
Rörliga bilder och tryckta ord
Filmmedia
Absurd Cinema
Filmfrommen
Spel och Film

Film noir-fredag: Scarface

Titel: Scarface (Scarface – Chicagos siste gangster)
Regi: Howard Hawks
År: 1932
IMDb
| Filmtipset | Movies – Noir

Då var det fredag igen och alltså dags för en ny film noir. Om ni inte känner igen Al Pacino på bilden ovan så är det inte så konstigt eftersom det handlar om Scarface-originalet från 1932 med Paul Muni som Tony (Camonte som han heter här).

Jag såg fram emot Scarface efter att ha sett den starka I Am a Fugitive from a Chain Gang med en ruggigt bra Paul Muni i huvudrollen. Här gör Muni en inte lika sympatiskt karaktär vilket bidrar till att jag inte gillar filmen lika mycket. Munis Tony Camonte är en idiot, en handlingskraftig idiot, men ändå en idiot. Därför bryr jag mig inte fullt ut om vad som händer med honom. Filmen är ändå bra och klart sevärd. Lite kul att Camonte visslar innan han ska döda någon. Fick mig att tänka lite på Fritz Langs M från ’31. Intressantast är Camontes inte helt hälsosamma relation till sin syster. Själv kan han förfalla men systern ska minsann vara Snövit. Filmen är aldrig riktigt spännande eller gripande. Muni är precis som i IAaFfaCG  mycket bra i sin roll men det räcker inte till mer än godkänt.

3/5