10 i topp: Filmer 1991

1991Dags för ett ännu ett 90-talsår att lista toppfilmer ifrån. 1991. Den här gången gick det faktiskt lite bättre än när jag skulle leta efter filmer som jag var förtjust i från 1992, som det ju handlade om för en månad sen. Två av filmerna på listan hamnar där för att de ingick i Tema: Decennier, ett projekt lett av Fripps filmrevyer-Henke och Movies – Noir-Christian där jag agerade vicesheriff, dvs jag var med och skrev om de gemensamma fredagsfilmerna. Kul att upptäcka några pärlor på det sättet.

Men då kör vi!

 

10. Proof
Proof
En av de filmer som jag såg som en del av Tema: Decennier. Proof inleds som en mysig må-bra-komedi där den blinde Hugo Weaving träffar en ung Russell Crowe och de två blir vänner. Mot slutet blir det både gripande och tänkvärt.

9. Star Trek VI: The Undiscovered Country
Star Trek VI: The Undiscovered Country

1991 kom det en Star Trek-film och den tar givetvis en plats på listan. Det här var den sista filmen med hela det gamla gardet från originalserien. Mysig matinéstämning när Kirk och McCoy är fångar på isplaneten Rura Penthe tillsammans med fotomodellen Iman. Spock är torrt underhållande som vanligt och dessutom kan man skymta Worf från TNG som klingonsk försvarsadvokat.

8. La double vie de Véronique
La double vie de Véronique
En film av mästerregissören Krzysztof Kieślowski som jag sett en endaste gång för evigheter sen. Det enda jag minns är att jag gillade filmen skarpt. Det räcker ändå till plats åtta.

7. Hearts of Darkness: A Filmmaker’s Apocalypse
Hearts of Darkness: A Filmmaker's Apocalypse
Ytterligare en decennier-film som jag kanske borde ha sett tidigare eftersom Apocalypse Now är en favorit. Men det hänger nog samman med att jag oftast inte vill veta allt om en film och dess inspelning eftersom jag då tycker att magin försvinner lite. Så var inte fallet med den här dokumentären, förmodligen beroende på att filmen Apocalypse Now och inspelningen av den flyter ihop till en kaotisk enhet.

6. Cape Fear
Cape Fear

Det var ett tag sen jag såg den men jag minns att Robert De Niro var synnerligen otäck i rollen som Max Cady. Om man inte räknar Casino, kan Cape Fear vara den sista (senaste) filmen där De Niro verkligen gick all-in?

5. The Indian Runner
The Indian Runner
Oj, jaha, The Indian Runner hamnar alltså på plats fem. Det var jag inte riktigt beredd på. Men det är ju en bra film. Viggo Mortensen och framförallt David Morse imponerar i detta drama som också var regidebut för tungsinte Sean Penn.

4. Terminator 2: Judgement Day
Terminator 2: Judgement Day

T2 är en film som jag har ett traumatiskt minne kopplat till. Jag har säkert dragit storyn förr. Jag gjorde lumpen i Boden när filmen hade biopremiär. Vissa helger hade vi helgtjänst och under en sån helg gick jag och en lumparkompis in till stan för att se just T2 på bio. Framme vid kassan får vi reda på att det är slutsålt. Nästan. Det fanns en biljett kvar. Istället för att en skulle få se filmen, och en inte, så lommade vi båda tillbaka till regementet. Jag har fortfarande inte sett filmen på bio.

3. Barton Fink
Barton Fink

En av bröderna Coens bästa enligt mig och därmed hamnar den högt på listan.

2. The Fisher King
The Fisher King

Terry Gilliams näst bästa film tror jag bestämt. Rolig, rörande och läskig. Åh, och så Robin Williams.

1. The Silence of the Lambs
The Silence of the Lambs
En otroligt tät thriller och den enda filmen på listan som jag delar ut en femma till. Avnjuts kanske helst med ett gott vin. Varför inte ett Chianti?

 

Har jag några bubblare? Ja, en trio: The Last Boy Scout, City of Hope och Delicatessen.

Kolla nu in vad de andra filmspanarna har hittat i filmväg från 1991 (och mina gissningar):

Filmitch (Beauty and the Beast – vild chansning)
Fripps filmrevyer (L.A. Story – men då fuskar jag lite eftersom Henke nyss skrivit om den)
Fiffis filmtajm (Thelma & Louise)
Movies – Noir (JFK – Michael Mann kom inte med nån film det här året så…)
Rörliga bilder och tryckta ord (Delicatessen)
Flmr (Point Break)

Proof (1991)

decadesEn positiv sak med Henkes och Christians deceinnieprojekt är att det inte är jag som väljer de gemensamma fredagsfilmerna. Nej, det sköter de båda själva, efter intrikata och långa diskussioner har jag förstått. För mig är det lite som en present att få en film tilldelad till mig som jag ska se och skriva om. Det är som en filmutmaning i miniformat varje fredag. Det allra bästa är när det är en film som jag inte ens visste existerade. Då får jag den där mysiga känslan av att gå på filmfestival. Du kliver in i salongen och i princip det enda du vet om filmen är titeln och kanske några av skådisarna. Vad väntar? Bu eller bä? Precis så var det med den australiensiska filmen Proof från 1991.

Proof. Jag hade aldrig hört talas om rullen. Det enda jag visste var att Hugo Weaving och Russell Crowe skulle vara med. Jag visste inte om det var ett drama, en komedi, en thriller. Det var faktiskt riktigt spännande att slå sig ner i filmsoffan och låta filmen rulla igång.

Det visade sig att Hugo Weaving spelar Martin, en blind man som går omkring med en kamera och fotograferar sin vardag. Att ta bilder är för Martin ett sätt att se den verklighet han inte kan se. Han tar sina bilder och sen ber han personer i sin närhet (de få som finns) att beskriva dem. Det här har Martin sysslat med ända sedan han fick en kamera som barn.

Proof

Martin har en anställd hushållerska, Celia (Geneviève Picot). De har ett komplicerat förhållande och det pågår hela tiden ett maktspel mellan de båda. Martin avskyr henne men samtidigt låtar han henne vara kvar. Jag ska inte gå in mer på varför deras relation var som den var men det var i alla fall mycket intressant. Celia är oftast den som beskriver Martins bilder för honom. Men inga tjänster är gratis…

En dag träffar Martin av en slump på Andy (en ung och smal Russell Crowe). Andy är en happy-go-lucky-snubbe som jobbar på en restaurang. De två blir vänner och ett triangeldrama mellan Martin, Andy och Celia tar sin början.

Haha, vilken positiv överraskning det här var! Så rackarns roligt. Filmen inleds som en mysig indiekomedi. Hugo Weaving har en underbar skön torr stil och hans samspel med Crowe gör filmen till en sorts buddy-film. Sekvensen med Andy och Martin på drive-in-bio var helt underbar. Ja, det är klart man kan gå på bio även om man är blind. Jag skrattade högt, helt oväntat. Jag fick en mysig The Station Agent-känsla. Skönt. Lustigt också att Martin skrattar precis på samma sätt som Agent Smith från The Matrix.

Efter en inledning som går i ”må bra”-stil så blir filmen sen även gripande och tänkvärd när vi får veta mer om Martins bakgrund och hans relation till sin mor. Varför är det så viktigt för Martin att ta sina bilder och få dem beskrivna för sig på ett sanningsenligt sätt?

Ja, det här var verkligen en positiv överraskning. Proof är en rolig, intressant och bitvis rörande film om tillit, brist på tillit, sadism och maktförhållanden.

betyg_helbetyg_helbetyg_helbetyg_helbetyg_tomsep

Kolla nu in vad decennie-spanarna Henke och Christian tyckte om Proof. Blind kärlek?

Movies – Noir
Fripps filmrevyer

%d bloggare gillar detta: