10 i topp: Filmer 2006

2006Jag brukar vara litet sen i starten ibland. Så när filmspanarna skulle köra sina listor över 2006 års bästa filmer i lördags så hann jag inte riktigt med att få ihop min lista i tid. Men nu har jag fått till den – och det är väl egentligen helt rätt att facit avslöjas sist! 😉

****

10. Farväl Falkenberg
Farväl Falkenberg
Farväl Falkenberg är en av de filmer som fick mig intresserad av svensk film. Den stack ut, den stack in, den stack till, tyckte jag när jag såg den i september 2006 på en förhandsvisning som Stockholm Filmfestival stod för.

9. The Host
The Host
I min recension av The Host från 2007 så skrev jag som ett PS följande: Om man har sett några sydkoreanska filmer så vet man att det brukar regna i dem — och det gör det förstås i The Host också. Ja, redan då hade jag snappat upp det här med regn och sydkoreanska filmer. 😉

8. Berätta inte för någon
Berätta inte för någon

Berätta inte för någon är ett riktigt bra och spännande thrillerdrama där François Cluzet dominerar som mannen som hamnar i ett nervigt känsloinferno där han har både polis och mördare efter sig.

7. Little Miss Sunshine
Little Miss Sunshine
Min American Independent-film på listan som handlar om en dysfunktionell familj i en folkabuss på väg till sjuåriga dottern Olives skönhetstävling. Little Miss Sunshine är en må bra-film med mörka stråk och en ibland ganska svart humor. En film som inte fegar ur. Super Freak!

6. United 93
United 93
Paul Greengrass United 93 är spännande, svettig och obehaglig. Filmen påminner mig en aning om Elephant, just den där känslan av en kommande katastrof, oundviklig. Redan från början har jag som en klump i halsen och de första 40 minuterna så försvann i princip omvärlden.

5. Pans labyrint
Pans labyrint

Pans labyrint är en film där Guillermo del Toro väver ihop fantasi och verklighet på ett skickligt sätt. Båda världarna påverkar varandra och hänger ihop. Slutet är så mörkt, spännande och sorgligt det kan bli.

4. De andras liv
De andras liv

Filmen som fick mig att bli medlem i Amnesty. Enough said!

3. Red Road
Red Road

Red Road is a film that not only caused a change of my blog header (5/5 films do that as a rule of mine) but also prompted my first review in English. Find out why here.

2. Babel
Babel

Från min recension (som inte finns på bloggen än): ”Tunggung. Hur lång var filmen? Mmmm, för mig försvann de dryga två timmarna fort. Eller snarare, när jag såg filmen var jag liksom i en zon där tiden stod stilla”. Ja, om det känns som att tiden står stilla så har filmen lyckats. Den andra 5/5-filmen på listan men inte den sista…

1. Children of Men
Children of Men
Kan Alfonso Cuarón vara min favoritregissör just nu? Hans senaste rymdfilm Gravity hamnade på första plats på listan över förra årets bästa filmer. 2006 kom Children of Men och den hamnar alltså på plats numero uno på 2006 års lista.

****

Några filmer som är värda det så ärofyllda hedersomnämnandet: This Is England, Blood Diamond, Seraphim Falls, The Fountain, The Science of Sleep, Inland Empire, Jindabyne.

Det finns säkert en hel drös filmer som jag inte har sett som jag kanske borde ha sett. En del av dessa kommer ni garanterat hitta på de andra filmspanarnas listor. Hoppa därför in och kolla in dessa: Rörliga bilder och tryckta ord, Fripps filmrevyer, Movies – Noir, Flmr, Filmitch och Fiffis filmtajm.

Pans labyrint

Titel: Pans labyrint (El laberinto del fauno)
Regi: Guillermo del Toro
År: 2006
IMDb
| Filmtipset

Anledningen till den här lilla Guillermo del Toro-festivalen var att Henke postade en hyllning av Pans labyrint och nu har vi kommit till just den filmen och därmed avslutas del Toro-temat.

Oj, detta var något av en överraskning med sin mörka obehagliga sagostämning och explicita våldsscener. Filmen utspelar sig 1944 i Spanien där inbördeskriget (1936-1939) är slut och Franco och fascisterna har makten. Uppe i bergen finns dock fortfarande spridda gerillagrupper kvar. Hit kommer flickan Ofelia (Ivana Baquero) med sin gravida mamma (Ariadna Gil) för att bo hos mammans nya man, kapten Vidal (en otäckt bra Sergi López, som jag kände igen från En erotisk affär där han gör en heeelt annan roll).

Det som gör filmen bra är den stämning som regissören Guillermo del Toro lyckas skapa med ett mörkt bildspråk och en nervig ljudbild. Fantasi och otäck verklighet blandas. När Ofelia flyr in i sitt fantasiland så sveps även jag in i den världen och in i filmen. Den underjordiska världen, påhittad eller ej låter jag vara osagt, där Ofelia träffar den märklige faunen är mörk, påträngande och obehaglig. Här får Ofelia tre uppdrag hon måste klara innan månen är full om tre dagar. Det första går ut på att hitta en nyckel i magen på en jättelik padda. Hoho, den där paddan var en riktigt ruggig figur.

Samtidigt, ovan jord så att säga, fortskrider jakten på rebellerna. Kapten Vidal är, liksom paddan, en ruggig figur. Totalt hänsynslös. Det är liksom inget snack om vem som är skurk. Precis som det ska vara alltså. Filmen fortsätter att väva ihop fantasi och verklighet på ett skickligt sätt. Båda världarna påverkar varandra och hänger ihop. Mot slutet blir det mörkt, spännande och sorgligt. Ivana Baquero som Ofelia är mycket bra: utsatt men tuff och inte lillgammal. Historien i sig är egentligen inte så speciell men bilderna, ljudet, scenografin… stämningen lyfter filmen till en fyra (kanske en svag fyra egentligen men nu såg jag den på bio vilket gör upplevelsen bättre).

4/5

Barnhemmet


Titel: Barnhemmet (El orfanato)
Regi: Juan Antonio Bayona
År: 2007
IMDb
| Filmtipset

Jag fortsätter att envisas med att posta gamla recensioner av filmer som mina medfilmbloggare precis recenserat. Den här gången är det Plox som tokgillat Barnhemmet. Min recension kunde först läsas Filmsnack.se i september 2008.

Spanskt/mexikanskt skräckdrama, producerat av Guillermo ”Pans labyrint” del Toro. En kvinna bosätter sig med sin man och son på ett gammalt barnhem där hon själv växte upp. Det visar sig vara en inte helt lysande idé. Nja, godkänt skräckrulle men inget extra. Själva historien börjar man känna igen nu: hemsk händelse med barn för länge sen, barn spökar och andra barn är de enda som kan se dem, någon måste avslöja hemligheten för att barn ska få ro igen. Men Barnhemmet är snygg, har ett skönt tempo och en del riktigt bra tajmade hoppscener. Slutet blir känslosamt och litet sorgligt. Något som drog ner betyget en aning var att ett gäng hormonstinna fjortisar satt och skrek ikapp och trodde de tittade på Scary Movie 5. Jo, just det, inhoppet som Geraldine Chaplin gjorde var för övrigt underhållande och bra (bästa sekvensen i filmen).

3+/5