Hitchcock: The 39 Steps

Titel: The 39 Steps
Regi: Alfred Hitchcock
År: 1935
IMDb | Filmtipset

Tema: Alfred Hitchcock börjar med en tidig brittisk film som The Master of Suspense gjorde innan han flyttade till Hollywood. De 39 stegen, som jag inte sett tidigare (i alla fall inte i modern tid), inleds i London på en revyshow med en sån där minnesmästare som kan svara på vilken fråga du än ställer. En levande google-sökning kan man säga. Av nån anledning utbryter det bråk bland publiken och ett skott ljuder. Folk stormar ut och bland dessa finner vi Richard Hannay (en osannolikt käck Robert Donat). Hannay stöter ihop med en kvinna som han hjälper och tar med hem till sin lägenhet. Nej, ingen funny business här, Hannay is the perfect gentleman och dessutom så avslöjar kvinnan att hon är en spion som är jagad av två män. En brittisk hemlighet är på väg att föras ut ur landet och hamna i fel händer och kvinnan försöker förhindra det. Under natten blir hon dock mördad och nu är Hannay jagad både av polisen och mördarna. Hans enda ledtråd är en karta över Skottland där en liten ort är markerad.

Det finns några saker som jag tycker sticker ut med den här filmen. Det är saker, bra saker, som jag noterade medan jag såg den. Först av allt, efter att ha sett ett gäng Hitchcock-filmer tidigare, så känner jag igen att det är just en Hitchcock-film. Det blir märkvärdigt spännande med små medel. Vi har t ex en härlig sekvens på ett tåg. Frånvaron av musik och klippning ger en, kanske inte andlös spänning, men en spänning. Några gånger har vi ett annat Hitchcock-grepp, nämligen en inzoomning på en detalj. En närbild på en viss sak, ofta nåt som nån har i handen, och den saken har av nån anledning betydelse just i det ögonblicket.

Om jag ska fortsätta lista bra saker så tyckte jag det som vanligt var intressant att studera de olika tidstypiska företeelserna. Det var likadant när jag körde ett film noir-tema för ett tag sen. Jag uppskattade verkligen att få en glimt av hur det fungerade på den tiden (om det nu är 1930- eller 40-tal). I De 39 stegen träffar vi bl a på ett mjölkbud som färdades medelst häst och vagn och dessutom spelade en ganska viktig roll i handlingen. En annan liten detalj jag noterade var att det i förtexterna refereras till Irish Free State. Några wikipediasidor senare har jag lärt mig lite mer om Michael Collins och den irländska fristaten.

De 39 stegen är en roadmovie och det är ju aldrig fel. Vår felaktigt utpekade man är på flykt under större delen av filmen, till fots, med tåg och i bil. Under den senare delen av filmen får han sällskap av Pamela (Madeleine Carroll). Det är till och med så att de handklovas ihop. Om de gillar varandra? Nej, de avskyr givetvis varandra, i alla fall till en början. Eller ja, det är väl mest Pamela som gnäller. En sorts buddy-film om ni så vill som kanske övergår i romantisk komedi. Det finns en hel del roliga detaljer, inslag av humor, som är mysiga men som kanske förtar lite av den där spänningen som byggs upp ibland.

Förutom humorn så förstör även den klämkäcka brittiska stilen samt den fåniga orkestermusiken en del av spänningen. Det går liksom inte att ta det hela på allvar. Det förekommer även några lustiga jaktscener på de skotska hedarna där Hannay springer för att undkomma sina förföljare. Här har man valt att dra upp hastigheten på filmen, kanske för att ge en känsla av spänning och fart. Problemet är att det mest blir dråpligt.

Avslutningen på en teater och med en skurk på balkongplats är klassiskt och knyts snyggt ihop med början av filmen. Det blir godkänt till min första film i Tema: Alfred Hitchcock.

Hur ska jag nu snyggt knyta an till den första filmen som Filmitch har sett? Ja, men se där. 😉