Film noir-fredag: Odd Man Out
19 augusti, 2011 6 kommentarer
Titel: Odd Man Out (En natt att leva)
Regi: Carol Reed
År: 1947
IMDb | Filmtipset | Movies – Noir
James Mason är i mina ögon en duktig och speciell skådis. Han är ett eget sätt, främst rösten sticker ut. Mitt första möte med honom, liksom för en del andra svenskar som firat Nyårsdagen framför teven, är som Isaac of York i Ivanhoe. När jag körde mitt film noir-tema för några år sen så ingick det några filmer med just Mason. Därför passade jag på att köpa en box (se klickbara bilder nedan) med fem Mason-filmer. Tre av dessa ingår i noir-temat även om man kan diskutera om alla tre verkligen är film noir. Men, men, den där diskussionen har vi haft tidigare. Nu kör vi istället. Först ut av Mason-filmerna är Odd Man Out, en brittisk noir/thriller i regi av The Third Man-skaparen Carol Reed. The Third Man dyker ju för övrigt upp senare i noir-temat.
En thriller i regi av Carol Reed med James Mason som ledare för en IRA-grupp som planerar ett bankrån, kan det vara något? Det borde vara det. Men, nja, tyvärr inte. Vad är det som är fel? Ja, jag vet inte, kanske är det att Mason inte passar i en sån här roll. Han känns som en brittisk gentleman så långt bort från IRA man kan komma. Nu kan man väl i och för sig vara proper och artig och ändå medlem i IRA… En annan anledning tror jag är att filmen känns daterad. Det är möjligt att den var realistisk på sin tid, men nu känns det som om IRA-männen har kafferep och sitter och planerar vilka gardiner de ska köpa in till kontoret. Men filmen är snygg och Mason är trots allt sevärd (det är något speciellt med hans röst). Men riktigt spännande blev den aldrig för mig.
2/5
Om Jojjenito
Nu blir jag besviken. Har förvisso bara sett den en gång och det var ett bra tag sen, men jag gillade helt klart Odd Man Out (1947) som var en stämningsfull och ganska tät film. Minns fotot, James Mason och det starka slutet som gör att jag gav den 4/5.
Ja, jag blev lite förvånad över att du gav den ett så högt betyg när jag själv inte riktigt gillade den. Jag trodde nog jag skulle gilla den mer än jag gjorde. Men det föll liksom när IRA satt hade söndagsfika med sju sorters kakor (typ). 😉
Haha, ja tiderna har förändrats och en sån sak störde mig inte. Men vissa filmer faller en helt enkelt inte i smaken.
Det kan även ha varit att den var brittisk som gjorde att den kändes ”fel”, just eftersom jag hade sett en del amerikanska ”äkta” noir-filmer tidigare.
Mason gillar jag. Som du påpekar, det är något med hans röst. Har bara sett Lolita och North by Northwest, men han är hur skön som hest i båda.
Ja, visst är hans röst speciell, djup lite geggig men mysig. Mason dyker ju upp igen i mitt noir-tema. Jag rekommenderar speciellt 5 Fingers (Affären Cicero). Se den, riktigt bra spion-noir.