Se mig

Se migTitel: Se mig (Comme une image)
Regi: Agnès Jaoui
År: 2004
IMDb
| Filmtipset

Vid tiden för den svenska premiären av Agnès Jaouis film Se mig bodde jag i Östersund. När jag nu läser min gamla recension av den så undrar jag om biografen som jag såg filmen på fortfarande finns kvar?

Om man bor i Östersund och vill se lite andra filmer än Kingdom of Heaven och Star Wars så finns Folkets Bios biograf Regina (min kommentar:  ja, den är kvar men har sommarlov nu!) att tillgå. Här var jag och såg Agnès Jaouis senaste rulle. Den handlar om Lolita som är dotter till den framgångsrika författaren Étienne. Lolita kämpar med att hitta rätt i livet, att hitta sin självkänsla och att bli sedd (inte minst av sin pappa!). Mamman Étienne, hon verkar ha förlorat sin ödmjukhet och har efter sin framgång förvandlats till en ganska odräglig människa som oftast behandlar sin omgivning som luft eller som bollplank för att visa sin egen förträfflighet.

Jag hade inte så höga förväntningar eftersom jag inte gillade Jaouis förra film, I andras ögon, speciellt mycket. Hmmm, faktum är att jag inte gillade den alls. Jag tyckte det var en fransk snackfilm av det dåliga slaget: urtråkig och pretto med människor och problem jag inte riktigt kunde relatera till. Här fanns en helt annan intensitet och jag kände för huvudpersonen Lolita som försöker hitta sig själv. Sen skildrade den på ett väldigt bra sätt flera fenomen i dagens samhälle. Främst handlade det om det här äckliga fjäskandet inför kända framgångsrika personer då plötsligt ens egna värderingar och åsikter inte räknas utan man gör allt för att framstå som rätt. Och om hur man själv kan gå från att kämpa motströms för att sen plötsligt lyckas och vad som händer med en då.

Förutom att spegla detta läbbiga kändisdravel fanns också den starka historien om Lolita som försöker att bli sedd men som hela tiden inte riktigt litar på andra eller sig själv. Och den där pappan, hooo… hyfsat odräglig och ”full of himself” speciellt när äntligen dottern släpper loss och kommer ut ur sitt osäkerhetsskal under ett sångframförande i en kyrka. Vad gör pappan då? Ja, se filmen själva så får ni se. Det är väldigt bra skådespelarinsatser också måste jag säga, kanske speciellt av Jean-Pierre Bacri som spelar pappan.

En rolig detalj var att alla ingredienser – middag hemma med en flaska vin, lunch/middag/fika på restaurang, resa till lantstället där man äter marinerad kanin, dricker vin och spelar schack – som brukar vara med i den vanliga franska snackfilmen även var med här. Det är samma miljöer men med skillnaden att det samtidigt hela tiden var ett tätt och intressant drama.

4-/5

Une liaison pornographique

Titel: Une liaison pornographique
Regi: Frédéric Fonteyne
År: 1999
IMDb
| Filmtipset

Den här filmen såg jag och skrev om 2005. Jag såg den dagen efter att jag sett en film som den har en del likheter med, nämligen Nattportieren. Men även om man kan dra paralleller mellan filmerna så är En erotisk affär, som den kallas på svenska, helt annorlunda i stämningen och den bättre filmen.

En kvinna och en man möts för att förverkliga en sexuell fantasi och allt eftersom tiden går så börjar de kanske känna andra djupare känslor för varandra. Eller?

Det var nåt med den här filmen som fångade mig. Det är egentligen en s.k. fransk snackfilm, men ändå inte. T ex så är musiken ganska annorlunda och även fotot är lite vassare och mer genomarbetat. Skön triphop inleder filmen och jag trodde ett tag att jag spelat in fel film, så här ska väl inte musik i fransk snackfilm vara? Kanske har jag sett för mycket av franske tråkfarbrorn Eric Rohmer.

Nåväl, vi får se kvinnan och mannen i intervjuform berätta om vad som hände när de träffades och sen se det verkligen ske. Det hela är begränsat till dessa intervjuer och fransk hotell– och kafémiljö och det gör att filmen känns kompakt på ett faktiskt bra sätt. Det blir ändå aldrig för mycket snack. Hehe, ja, de två har ju oftast andra saker för sig, även om man faktiskt aldrig får se nåt, i alla fall inte av den där fantasin som förblir höljd i dunkel filmen igenom.

Det är lustig, i Sverige fick filmen 11-årsgräns medan den i USA har fått R-Rated (som betyder exakt vad, barnförbjuden?). Det är ju bara löjligt att den ska vara barnförbjuden när t ex filmer som King Arthur får PG-13. Ja, ja, sånt där stör mig lite, även om nu barn kanske ändå inte får ut nåt av just En erotisk affär. Strålande skådespel var det i alla fall, och några scener mot slutet var riktigt bra, speciellt när mannen och kvinnan möts en sista gång innan det är slut med fantasiförverkligandet och de ska bestämma sig för hur de ska gå vidare. Hmmm, det var nåt mystiskt med den här filmen. Varför uppgav de i intervjuerna helt olika saker t ex kring hur och hur länge de träffades?

4-/5