2009 Lost Memories (2002)

Sommaren 2004 ägde en asiatisk filmvecka rum på den fina biografen Grand i Stockholm. Jag såg tre av filmerna: Bong Joon-hos seriemördarklassiker Memories of Murder, martial arts-spektaklet The Legend of Evil Lake och slutligen 2009 Lost Memories, det alternativhistoria-actiondrama det handlar om idag.

Detta var den första filmen jag såg på den asiatiska filmveckan som pågår på Grand i Stockholm! Upplägget i denna sydkoreanska rulle är ganska intressant. Det är nämligen så att den utspelas år 2009 i Korea efter att Japan varit allierade med USA under andra världskriget och sedemera varit på den vinnande sidan. Atombomberna släppte USA över Tyskland istället för Japan. Korea är inte ett eget land utan är en del av Japan efter att Japan inte gett upp Korea efter andra världskrigets slut. Orsaken till detta är enligt filmen att en mördare misslyckades med att skjuta ihjäl en japansk politiker år 1909 och därmed så ändrades historien. På riktigt i vår verklighet så lyckades mördaren.

Nu är det alltså år 2009 i den ändrade verkligheten där Korea alltså är en ”delstat” i Japan. Huvudperson i filmen är Sakamoto, en koreansk poliskommissarie som utreder ett attentat av koreanska terrorister som kämpar för ett fritt Korea. Sakamoto lider också av en sorts syner där han ser händelser som han på nåt sätt tror han varit med om fast han inte minns dem. Efter ett tag inser Sakamoto att en gammal koreansk artefakt, en stenhalvmåne, spelar en viktig roll för terroristerna.

Och så blir det lite tidsresor också.

Som sagt, filmens idé är häftig. Tidsresor och parallella verkligheter är gott, gott, gottigottgott. Speciellt eftersom man här också ändrat hela jordens historia. Men det hjälper liksom inte med en bra idé om filmen i övrigt är smetig, överdramatisk och fylld med 10 minuters skjuta-skjuta-skjuta-actionscener som man till slut gäspar av. Många scener var alltså för långdragna med för pampig, slemmig musik och känslorna som vi ska känna var i manus trolilgen skrivna med tredubbla lager med röd tusch. Men ok, jag ska erkänna att actionscenerna var ganska maffiga innan jag hann tröttna.

Det förekommer en del logiska luckor. Jag har tänkt lite nu efteråt och jag förstår inte vad det misslyckade mordet har med saken att göra egentligen. I själva verket var det så att det mordet som i vår verklighet faktiskt ägde rum gjorde att Japan styrde Korea med än hårdare hand. Den avgörande skillnaden var att Japan blev allierat med USA under andra världskriget och därför ”vann” kriget och slapp lämna ifrån sig Korea men kopplingen mellan detta och det misslyckade mordet görs aldrig. Nåja, det störde inte mig under filmen eftersom jag inte hade full koll på Koreas och Japans historia innan jag såg den. (Jag har läst på lite nu.) Filmen är nog ganska nationalistisk (inte för att det störde mig) och mördaren Ahn Choong-kun räknas tydligen som patriot och nationalhjälte i Sydkorea. Dessutom har han fått ett rörelsemönster i Taekwondo uppkallat efter sig.

betyg_helbetyg_helbetyg_helbetyg_helbetyg_tomsep

Jin-Rô

Jin-RôTitel: Jin-Rô
Regi: Hiroyuki Okiura
År: 1999
IMDb
| Filmtipset

Det här blir nog den sista (eller inte?) gamla recensionen av animefilmer och det är ytterligare en sån där film som bygger på en manga och där det finns en mängd andra filmatiseringar. Just därför kan det vara lite svårt att komma in i dessa filmer och fatta vad som egentligen pågår. Man förväntas liksom ha läst mangan och sett tv-serien osv.

Mmm. Det är väldigt snyggt och här finns en intressant historia. I animesammanhang då man gör en långfilm av en manga eller en tv-serie så blir ofta handlingen väldigt invecklad med många personer och för lite bakgrundshistoria. Det är svårt att hänga med helt enkelt. Även här hade det nog krävts litet mer bakgrundsinformation, litet mer kött på benen. Intressant är att handlingen är förlagd till Jorden men det är en ”Jord” där den historiska utvecklingen efter andra världskriget tog en annan bana än den egentligen gjorde (en s.k. alternativhistoria).

Filmen är baserad på mangaserien Kerberos-sagan av Mamoru Oshii, som även är regissören bakom t ex Ghost in the Shell (4-/5) och The Sky Crawlers (3/5). Lite research visade att i den där alternativhistorien så vann Tyskland andra världskriget. Nu märks det inte så mycket av just detta egentligen. Hur det påverkade världen och Japan är inget som filmen går in på, även om Japans historia är annorlunda med en sorts polisstat och en underjordisk motståndsrörelse som utför terroristaktioner. I början av filmen görs dock en snabb sammanfattning av vad som hände i Japan efter kriget och atombomberna.

Precis som i Oshiis andra alster så är filmen fylld av filosofiska funderingar om människan och samhället. Historien innehåller en del action och blod men det är liksom inte fokus på det. Just dessa scener är ändå väldigt snygga. Historien är komplex men efter lite research på nätet och funderande så fick jag ihop alla trådar. Under filmen förstod jag dock inte allt som pågick med en mängd olika polisorganisationer som konkurrerar med varandra. Jag gillar dock stämningen i filmen som är ganska dyster och jag ska försöka se fler av Oshiis filmer. Just här har Oshii dock inte regisserat själv utan står enbart för manus.

3/5

The Sky Crawlers

The Sky CrawlersTitel: The Sky Crawlers
Regi: Mamoru Oshii
År: 2008
IMDb
| Filmtipset

Mamoru Oshii gjorde en av de anime-rullar som jag inledde mitt tittande med i denna genre för några år sen, Ghost in the Shell (4-/5).

The Sky Crawlers handlar om ett (möjligen framtida) alternativt Europa där krig förs som ett sorts spel mellan två konsultföretag. De som krigar, främst stridspiloter vad det verkar, gör det med livet som insats men är genmanipulerade så att de aldrig åldras. De kallas Kildren och förutom att de inte åldras (men dö kan de, typ) så har de även problem med minnet. Nåt som hänt förra månaden är som ett töcken för dem. Vi får följa en sådan pilot som kommer ny till en flygbas.

Mmm, det här var en snygg anime med melankolisk stämning. När jag såg Oshiis Innocence (som är en uppföljare till Ghost in the Shell) störde jag mig på att vissa scener var 3D-animerade och inte klassiskt animerade. I The Sky Crawlers är flygscenerna 3D-animerade medan de mer vardagliga, jordnära (!), scenerna är traditionellt animerade. Här funkar detta grepp. Båda teknikerna är snygga och ger dessutom en bra kontrast då det verkligen framstår som två olika världar. Filmen är ett sorts mysterium och det är en del att klura ut. T ex om vad som egentligen händer med Kildren-piloterna och hur det är med deras minne. The Sky Crawlers är lite blek men snygg, och ger mig en del att tänka på. Nåt positivt: Oshii gillar fortfarande vind som fantastiskt snyggt blåser i håret på folk.

En intressant tanke som läggs fram i filmen är att människan inte riktigt uppskattar fred om det inte samtidigt finns krig. Det är därför som ”samhället” (myndigheterna, de styrande) beslutat att man ska ha krig. Men kriget förs alltså egentligen inte mellan länder utan man anlitar företag för att sköta det hela. Resten av det civila samhället är inte inblandat, förutom att de kollar in ”ställningen” i dokusåpa-liknande tv-program.

3/5