The Bells Go Down (1943)

En gång i tiden när jag körde ett film noir-tema behövde jag få tag i tre noir-rullar där James Mason spelade huvudrollen. Jag hittade till slut en Mason-box där de tre filmer ingick samt även två andra filmer som inte tillhörde genren film noir. En av dessa icke-svarta filmer var The Bells Go Down och min text om den skrevs i juli 2008. Den andra Mason-filmen som inte var en film noir var för övrigt The Man in Grey som jag skrev om för ett tag sen.

James Mason spelar i The Bells Go Down en stel brandofficer som motvilligt får uppdraget att lära upp en grupp frivilliga brandmän under andra världskriget. Det här visade sig vara en utomordentligt fånig brittisk rekryteringsfilm. Den är fånig men ändå intressant eftersom man kan dra paralleller till en del amerikanska filmer som hyllar sina brandmän efter 11 september. Mason är hyfsat rolig när han ska läxa upp ”drägget” som tagit värvning i den frivilliga brandkåren samtidigt som han försöker få ihop det med sin tjej som jobbar i telefonväxeln (var annars?) på brandstationen. Nä, handlingen är fånig. Det är så där hurtigt och töntigt – tänk farsartat lustspel – och ibland överdrivet sentimentalt. Men, men, filmen hade säkert funkat om man hade sett den i London under de tyska bombningarna under andra världskriget. Dock inte nu, tyvärr.