Söndagar med Bergman: Avstämning och vila inför slutspurten!

Nu kan det vara så att jag börjar bli lite mätt på Ingmar Bergman och hans dämoner. I juli förra året startade jag det här projektet som gick ut på att dels bocka av alla de Bergman-filmer som jag fortfarande inte hade sett och dels lägga upp texter på bloggen om filmer som jag hade skrivit om tidigare men inte publicerat på bloggen. Nu börjar det ta emot en aning. I början gick det ganska lätt. Jag hade sett de flesta filmerna så det var bara att lägga upp preblogg-text och kanske lägga till nån liten anekdot som jag läste om på IngmarBergman.se. Jag tog filmerna i kronologisk ordning och då och då dök upp filmer som jag inte hade sett men det var inte speciellt betungande.

När projektet började hade jag sett 33 av Bergmans filmer och då återstår det en 30-40 verk att se. Hur många det handlar om beror lite på hur man räknar. Ska man ta med tv-filmer, tv-serier och kort-filmer. Enligt IMDb har Bergman 70 verk som regissör men då är allt med, alla möjliga korta tv-dokumentärer, making of-filmer och andra kortfilmer. Jag kommer nog inte se allt i slutändan, och det är nog svårt då vissa saker är svåra att få tag i. Men en 60 filmer kommer jag nog upp i. På Filmtipset listar man 65 verk och jag har nu sett 44. Så jag börjar närma mig.

Mot slutet har jag kommit in på filmer som jag inte har sett och då har det genast blivit jobbigare att hinna/orka med, speciellt om det handlar om saker som en filmad uppsättning av Molières Misantropen – otextad på danska från Det Kongelige Teater i Köpenhamn. Andra saker som skidresor till Alperna och fokus på att få till en årsbästalista för 2018 (hittas här!) har pockat på uppmärksamheten. Så därför vilar jag mig i form den här söndagen för att inte spränga mig och gå in Bergman-väggen.

Men av det tidigare osedda som jag nu har sett, vilket har varit roligast? Mmm, jo, som vanligt för mig är det kul att se äldre filmer från 40- och 50-talet. Det är just det vardagliga som är intressant som tidsdokument. Hur folk betedde sig, klädde sig, vad som upprörde vuxna, vad ungdomar höll på med. Det är olika och samtidigt lika jämfört med idag. Här tänker jag på filmer som Kris, Till glädje och Kvinnors väntan. Nåt som inte var lika roligt, men kanske nästan ändå, var att se Bergmans två rejäla bottennapp i form av dels spionthrillern Sånt händer inte här (en film som Bergman själv förbjöd för att han tyckte den var så dålig) och dels kalkonkomedin För att inte tala om alla dessa kvinnor (Bergmans första färgfilm).

Roligast av allt, än så länge, var att se Bergmans dokumentärer om Fårö och dess befolkning. Första filmen kom 1970 och den andra 1979. Filmerna är härliga tidsdokument och förde mina tankar till en film som Jan Troells Sagolandet.

Vad återstår nu som jag fortfarande inte har sett? Ja, främst är det väl Trollflöjten, Ansikte mot ansikte och tv-serien Scener ur ett äktenskap som jag ska ge mig på. Plus att det finns ett gäng tv-teater-filmer från 80- och 90-talet men där får vi se hur mycket jag mäktar med. En omtitt av Fanny och Alexander kanske? Givetvis tv-versionen på fem timmar.

Over and out.