Dark Water (2002)
4 april, 2019 4 kommentarer
Igår skrev jag om en filmfestival i miniformat som jag hade för länge sen när jag såg både Casino och Dark Water på bio samma kväll. Efter att ha avnjutit Cinematekets visning av Casino bar det av till biografen Sture för mörk och blöt J-horror. Där jag skulle möta min gamla tyska kollega Marco och medan jag väntade minns jag att jag slank in på Babs där jag till min förvåning hittade den utmärkta tequilan 1800 Añejo. Jag kunde inte motstå ett glas. Detta äventyr ägde rum, och mina intryck av filmen dokumenterades, i april 2003.
Dark Water handlar om en mamma som flyttar in med sin dotter i ”fel” lägenhet i ett nedslitet hyreshus. Det droppar vatten från taket. Någonting pågår i lägenheten ovanför även om ingen ska bo där. En mystisk flicka med gul (min kommentar: Gul! Aha!) regnrock visar sig. Det regnar mest hela tiden. Det hela blir underligare och underligare. Det är lite småläskigt ibland men inte riktigt skrämmande.
Hmm, ja, den var ju inte dålig. Det är helt klart en bra skräckis och bättre än exempelvis Terror på Elm Street som jag såg nyligen. Problemet med Dark Water är att jag inte blev skrämd riktigt ordentligt. Det är ju liksom det som är meningen. Efter att ha sett The Ring (remaken alltså) så bleknar det mesta. The Ring gjorde mig faktiskt rädd; jag tror det var den där filmen som är på videobandet som gjorde det. Om man jämför med Nakatas Ringu (1998) så tyckte jag den var snäppet bättre än Dark Water. The Ring är i sin tur snäppet bättre än Ringu (slå mig inte nu, alla ni som gillar originalet bättre). Betyget för Dark Water blir således 3/5.
Upplevde den som mer deppigt och sorgsen men det var länge sedan jag så den. Du har f.ö helt rätt angående Ring/Ringu
Du menar mer deppig och sorglig än läskig? Ja, så kan det nog vara. Japanska skräckisar är ju ofta mer av mysteriedramer än skräckisar, och just därför tycker jag The Ring-remaken funkade bättre.
Haha, känns kanske lite väl apart att jämföra med NoES. De är rejält olika och jag vet också vilken av dem jag föredrar 🙂
Men jag håller med om att denna film är alltför sorgsen och melankolisk för att kunna bli riktigt skrämmande
Kanske konstigt att jämföra med NoES men jag hade sett den nyligen och det kanske mer är typen av skräckis jag jämför (”efterhandskonstruktion”).