Café Society (2016)
6 oktober, 2016 11 kommentarer
Vilken var Woody Allens senaste film som var riktigt bra? Ja, nu har jag inte sett alla hans filmer från de senaste åren, men för mig är det Midnight in Paris från 2011. Även Blue Jasmin (2013) är klart sevärd i mina ögon. Så den där känslan, som jag tror jag har, av att Woody har tappat ”det” kanske visar sig vara felaktig. Det är väl kanske så att man inte är bättre än sin senaste film, och Irrational Man från förra året gick inte hem hos mig.
I hans senaste alster, Café Society, spelar den irriterande Jesse Eisenberg Woody-rollen som Bobby, en ung tönt som kommer från New York för att försöka lyckas i Hollywood. Jag kände att det var lite oklart vad Bobby egentligen ville åstadkomma i Hollywood. Ville han bli manusförfattare, regissör, skådis, agent? Vad var tanken? Jag minns inte. Han lyckas till slut, efter idogt trugande, få anställning som springpojke hos sin morbror Phil Stern (Steve Carell) som är en höjdare i (film)branschen.
Phil ber sin sekreterare Vonnie (Kristen Stewart) att visa runt Bobby i Hollywood för att han ska finns sig tillrätta. Snart är Bobby besatt av Vonnie. Hans inviter blir dock avvisade eftersom Vonnie redan är i en relation med nån annan. Or so she says. Stackars Bobby. Men det kanske finns hopp ändå?
Inledningsvis funkade inte Café Society för mig. Jag var ointresserad av Bobbys tråkiga ”äventyr” i Hollywood. Dessutom envisades Woody med att ta tillbaka historien till New York och Bobbys släkt: far och mor, en syster som får problem med en granne, och en gangsterbror. För mig blev det bara spretigt och ännu mer ointressant.
När sen Bobby och filmen helt lämnar Hollywood och återvänder till New York var det som att en ny film började. Jag fick inte ihop de två delarna. Är det kanske så att Woody här har smält samman två manus till en film?
Väl tillbaka i the Big Apple startar Bobby en fancy nattklubb (som döps till Café Society. Fel! Den döps till Les Tropiques och det är gästerna från societeten som kallas the café society. Tack, Sofia, för rättelsen) tillsammans med sin gangsterbror. Jag köpte inte alls Bobby som en nattklubbsplayer. Jesse Eisenberg har helt fel karisma för att landa en sån typ av roll tycker jag. Han är ju en tönt, som däremot passar perfekt att spela besserwissern Mark Zuckerberg i The Social Network.
Den stora, och kanske enda, höjdpunkten var, lite oväntat kanske, Kristen Stewart! Jag tyckte hon var mycket bra. Fast jag har aldrig ogillat Stewart utan tyckt hon varit bra i de filmer jag har sett med henne. Det kanske beror på att jag inte sett Twilight-filmerna? De Stewart-filmer jag har sett är i och för sig ganska lätträknade. Into the Wild (vän drömflicka som spelar gitarr), Panic Room (ung diabetessjuk dotter till Jodie Foster) och så Snövit.
I Café Society tycker jag funkar Stewart perfekt. Det känns som att hon hör hemma i filmens miljöer. Där Eisenberg eller Carell känns fel har Stewart en charm och naturlighet.
Blake Lively var förresten bra hon också. En riktig all american gal. Jag måste säga att hon är en ståtlig kvinna. Hur lång är hon?
Och så den största överraskningen, som jag upptäckte först nu när jag läste på lite om filmen. Sheryl Lee?!?! Sheryl Lee är med! Laura Palmer! Helt galet. När hon dök upp i Winter’s Bone fångade jag henne. Här missade jag hennes rollfigur totalt. Hon spelade tydligen Karen Stern. Ah, det måste ha varit Phils fru?
En sista positiv kommentar är att jag gillade paret som Bobby möter inledningsvis på en fest i Hollywood, som liksom förklarar hur det går till och vem som är vem. Frun i paret spelas av Parker Posey som ju var en liten ljusglimt i Irrational Man. Men de båda försvann helt ur handlingen. Återigen så känns det som Woody smält samman två filmer.
Nej, Woody, bättre lycka nästa gång. Det blir en tvåa.
Fast vänta. Nu inser jag ju att filmen faktiskt hade vissa förtjänster mot slutet när det blivit komplicerat i relationen mellan Bobby och Vonnie. Här fanns ett stråk av melankoli, missade chanser och tankar om vad som kunde ha varit om man (du, jag) gjort andra val. Slutsekvensen från de två nyårsfesterna var fin. Jag höjer betyget ett halvt hopp.
Café Society har biopremiär på fredag 7/10. Är du en Woody-komplettist är det bara att bänka sig biofåtöljen.
Jag såg filmen under Malmö Filmdagar tillsammans med några av filmspanarna och här under kommer det dyka upp länkar till deras recensioner när de finns tillgängliga.
Fiffis filmtajm
Rörliga bilder och tryckta ord
Fripps filmrevyer
Lite likt mellanmjölk alltså, betyg 2,5:a. Jag gillade den bra mycket mer och håller den som den bästa från Woody sedan Midnight in Paris. Precis som du blev jag mycket förtjust i Kristen Stewarts insats, men dessutom gillade jag både Jesse och Steve i denna film. Till sist måste jag hylla slutet som gjorde att filmen växte mycket för mig, ett helt betyg. Det var ett slut som kändes ovanligt för att vara från Woody. Därav att jag gillade det så mycket. Omväxling förnöjer.
Japp, mellanmjölk är en bra beskrivning av hur jag känner för filmen. Så blir det ibland med vissa av Woodys filmer.
Håller med om slutet. Det var bra.
Pingback: Café Society (2016) | Rörliga bilder och tryckta ord
Känns inte helt osannolikt att detta var två-manus-som-blev-en-film, bra spanat. Jag tyckte iofs att familjetillbakablickarna var rätt underhållande och bara det gjorde väl att det inte kändes så spretigt.
Bobby åkte väl till Hollywood utan någon tydlig agenda, bortsett från att ”lyckas”? Och jag håller helt med om att hans ”playerpersona” inte kändes helt övertygande. Men hette klubben verkligen ”Café Society”? Såvitt jag förstår var detta ett uttryck som senare kom att ersättas med ”jet set”.
I en annan film hade kanske New York-tillbakablickarna funkat. 🙂
Bobby kanske inte hade nån agenda och det var kanske det jag störde mig på? 😉
Café Society, hmmm, det är möjligt att det var nåt jag bara fick för mig och att det sen blev sant för mig. *researchar*
Från en recension hittad på the internets:
”Returning to New York, Bobby goes to work for big brother Ben, who has taken over a nightclub called “Club Hangover.” Bobby quickly proves a smooth operator, naturally able to work a crowd, with an instinct for how to attract the brightest members of Café Society to the club. Rad convinces him to remodel and change the club’s name to the more chic-sounding “Les Tropiques.” Soon the place is teeming with socialites, celebrities, politicians, and playboys, and Bobby roams freely among them, the genial host of the never-ending party.”
Så, du har helt rätt, Sofia. Tack.
Wohoo, det här får jag leva länge på 🙂
Rätt ska vara rätt. 🙂
Såg på Wikipedia att det fanns en känd NY-klubb som hette Café Society som öppnade 1938. Det speciella med den var att den behandlade svarta och vita lika, och det gällde både de artister som uppträdde och gästerna. Namnet var tydligen en ironisk blinkning till just the café society och klubbens slogan var ”the wrong place for the right people”.
Hur överlevde vi utan Wikipedia? OBS! Ej ironisk fråga (smileyfritt för säkerhets skull…)
Bra fråga. Man lärde sig saker en gång och en sen satt dem?
If only…
🤔