Sinister
12 december, 2012 25 kommentarer
Titel: Sinister
Regi: Scott Derrickson
År: 2012
IMDb | Filmtipset
De gånger jag har varit med på Filmspanarnas månatlig träff med biofilm och efterföljande pubhäng så konstaterar jag att vi hittills sett filmer inom följande genrer: Drama, Action, Science Fiction, Dokumentär och… Tim Burton-fantasy. Nu var det dags för SKRÄCK. Muahahaha. Eftersom det handlade om just skräck så hade SF bara sena visningar att erbjuda så vi fick vända på ordningen (pub först, film sen) men det kändes passande med tanke på att skräck väl hör natten och mörkret till.
Om man skriver in ordet ”sinister” på Googles översättningssida får man upp de svenska orden ”olycksbådande”, ”lömsk”, ”ondskefull” och ”vänster”. (Sinister är tydligen vänster på latin och motsatsen, höger, heter dexter och dessa ord används inom medicinen, därav namnet på tv-serien Dexter. Så, då har jag lärt mig nåt nytt idag med. :)) Sinister är en olycksbådande, lömsk och ondskefull film, japp, det stämmer. Dessutom är den för jävla läskig. Till vänster om mig satt Fiffi och skrek ”Åh, fy fan!” med jämna mellanrum. Till höger satt Joel med händerna uppdragna framför ansiktet för att ta skydd mot nästa hoppscen. Själv satt jag på helspänn, skruvade på mig av skönt bubbligt rysobehag. Eller hoppade typ en meter upp i luften.
Ethan Hawke spelar författaren Ellison som skriver faktaböcker om bestialiska mord. Nu är det inte bara skildringar av vad som hände rätt upp och ner, nej, Ellison ska också sätta polisen på plats genom att i princip göra om utredningen och komma fram till att man tagit fast fel mördare. För tio år sen var han en celebritet då han hade en bästsäljare men nuförtiden är han på dekis. Med sin familj flyttar han till ett nytt hus för att få inspiration till en ny bok. I huset har ett ohyggligt familjemord begåtts. Mamman, pappan och två barn har mördats och familjens tredje barn är spårlöst borta.
När Ellison går upp på vinden i huset hittar han en låda med Super 8-film med familjevänliga titlar som Family Hanging Out, Sleepy Time och Lawn Work (ooooh, det här var nog den läskigaste). Filmerna är långt ifrån familjevänliga utan är snuff movies där familjer mördas framför kameran. Ellison börjar nysta i det hela och upptäcker samband mellan morden. Samband som gör att han börjar frukta att han just flyttat till FEL hus. Muahahaha.
Jag insåg precis att den här filmen delvis är en found footage-film och att jag faktiskt gillar den. Men det kan bero på att just found footage-biten bara är en del av filmen, och en helt naturlig sådan. Här finns inga konstiga moment där man bara tänker ”varför håller de fortfarande på att filma!?!” eller ”släpp kameran och spring!!”.
Sinister bygger upp stämningen relativt långsamt. Den med jämna mellanrum återkommande Super 8-filmen Family Hanging Out ger en obehaglig stämning hela tiden. Vi känner att nånting är väldigt fel, och att man inte skulle vilja bosätta sig i det där huset. Förutom att vara en ren skräckis så är det också en ganska bra film i övrigt. Ellison kämpar med sin bok, han dricker (whisky) för att få inspiration/hålla ångesten borta. Han och frun bråkar om hans jobb och hans böcker och hur det påverkar barnen. Framförallt är Sinister dock en skräckis.
Jag tyckte det var en härlig känsla att se den här filmen, och speciellt att se den på bio i en fullsatt salong där alla är på helspänn. Det var lite som att vara på tivoli och åka en superläskig berg-och-dal-bana. Bitvis hade jag rysningar i hela kroppen. Vissa scener är långa utdragna skräckuppvisningar. Det förekommer en bogeyman kallad Mr Boogie och, I’ll tell you, det ansiktet vill du INTE se bredvid dig i sängen när du vaknar upp mitt i natten. Förutom rysarscener så får vi givetvis ett gäng hoppscener, men inte överdrivet många och de är alltid välförtjänta när de kommer. Man spelar inte bara plötsligt upp ett högt ljud utan det hela byggs upp bra.
En sak jag nästan alltid gillar är när personer i filmer försöker pussla ihop vad som har hänt genom att titta på filmer eller foton och hitta detaljer i dem. De spelar filmerna fram och tillbaka för att upptäcka nån detalj som leder framåt. Just detta får vi även i Sinister. En annan positiv sak är att vi får se James Ransone (Ziggy från The Wire, yay!) som en polis som försöker hjälpa Ellison med sin ”utredning”.
Jag skrev på Twitter efter visningen att det här är den bästa skräckfilm jag har sett sen The Ring (remaken!) och det håller jag fast vid. Jag läste nu att manusförfattaren C. Robert Cargill fick idén till Sinister efter att ha haft en mardröm efter att sett just The Ring. Förståeligt. Det finns några smådetaljer som jag inte tycker funkar riktigt bra som t ex en ganska lång sekvens med barn som ska vara läskiga men inte är speciellt läskiga. Då tappade filmen sitt järngrepp om mig… men det var nästan bara skönt, haha.
eller uttryckt i siffror 4/5
****
Nu tycker jag du ska kolla in hur högt de andra Filmspanarna hoppade: Filmitch, Jessica, Sofia, Fiffi och Joel (yay!).
Om Jojjenito
Jojjenito – om film... 
Pingback: Sinister: Loud noises and creepy found footage in a nice mix « The Velvet Café
Pingback: SINISTER
Höger och vänster, sinister och dexter alltså. Det var nytt. Denna kunskap ska jag vidarebefordra under dagen. Tack! 🙂
Varsågod! 🙂 Och se gärna Sinister om du inte gjort det och vill bli skrämd.
Åh fy fan! Sa jag det SÅ många gånger? Hahaha. Jag minns bara typ….två? 🙂
Haha, kanske det, men det var ett jämnt mellanrum mellan gångerna. 😉
Pingback: Sinister gives me hope!
Kul! Nu har jag bara Joels text kvar för att se om Sinister blev kanske den mest unisont positiva filmen sedan Bill Cunningham…
Jag gillade också found footage-vinkeln eftersom den gjordes med en liten twist. Och din bild? Fy fasen, jag blev skiträdd av den scenen 😀
Min länk är nu uppe efter publicerings debaclet. Min k*k blog har en tendens att fucka upp tidsinställning av nån outgrundlig anledning.
Det som väntar på nåt gott. 😉
Japp, för mig var det här den bästa filmen jag sett med Filmspanarna.
Ja, den scenen gav mig rysningar. Jag såg liksom inte vad det var för nåt som kom ut ur lådan. Såg helt vrickat ut.
Instämmer att bio upplevelsen förhöjde filmen enormt. Hade jag sett den ensam mitt i natten hemma hos mina föräldrar i deras 100 år gamla hus hade jag nog också varit hyfsat uppskrämd… Kul med så mycket kärlek i inläggen hoppas läsarna går man ur huse nu och pushar upp den förbi Hobiten.
Ja, vore kul om det kunde bli lite buzz kring den. Tyvärr kommer den nog inte ha några speciellt bra visningstider/platser.
Trevligt! Gillade också gräsklipparfilmen – där hoppade jag till 🙂 Verkar vara en skräckis alla filmspanare gillar. Kombon found-footage vanlig film är ofta mycket effektiv.
Ja den var min favorit också. Visste ju vad f*n som var på gång men blev så jävla uppskrämd ändå.
Det var vid gräsklipparfilmen som Joel satt med händerna framför sig som för att ta skydd. 😉
Jag brukar ju normalt inte vara speciellt förtjust i rena found footage-filmer men här funkade det eftersom det var en del naturlig del.
Jag var ju och såg denna på filmfestivalen och gillade den helt klart. En ryslig stämning som den lyckas bibehålla nästan filmen igenom. Det som dock sänker betyget en del är två saker. Den ena är de nämnda barnen och det andra är *SPOILER* att Mr. Boogie inte är en verklig seriemördare, vilket hade varit att föredra! Men bästa skräckfilmen sedan The Ring, ja jo, jag håller nog med att den ligger högt upp…
Min text om Sinister.
Jag störde mig inte på att att Boogie inte var en verklig person utan snarare… Bughuul, haha. Gillar sånt men vet att du kan störa dig på när det blir övernaturligt.
Nu störde det inte så jättemycket då det ändå var på gång tidigare, men visst, jag hade velat se det hela utan det övernaturliga. Eller åstminstone klart mindre av det 😉
Got ya!
Jag är inte fullt lika entusiastisk, men tyckte absolut den var ok/bra. Men någon The Orphanage är den ju inte.
Jag tyckte Barnhemmet var helt ok (3+/5) men saknade det lilla extra som jag tyckte Sinister hade. Barnhemmet kändes mer som en dramaskräckis.
Min recension av Barnhemmet
Vi har väl helt enkelt lite olika smak när det gäller sånt. Jag behöver mer än hoppa-till-effekter. Vill ha det där drama-elementet, som även Pans Labyrint hade, för att filmen ska kännas komplett.
Mm, fast det var inte hoppa-till-effekterna i sig som var bra i Sinister, det var uppbyggnaden fram till dem och stämningen som skapades. Hoppa-till-scenerna är liksom bara pricken över i:t.
Men visst, jag kan verkligen uppskatta en film som bara är en ren skräckis och behöver egentligen inget drama-element. Om det är rätt stämning så räcker det. Det är som en berg-och-dal-bana, bara ren adrenalinkick. Just detta (åter)upptäckte jag när jag såg Sinister, vilket var en trevlig överraskning. Jag kände också att det hade lite med min attityd att göra, att liksom gå in med rätt inställning, att ge sig hän, att låta sig skrämmas, att sitta på helspänn. Och det hjälpte miljön till med. Och sällskapet. 😉