The Aviator
4 september, 2012 10 kommentarer
Titel: The Aviator
Regi: Martin Scorsese
År: 2004
IMDb | Filmtipset
Igår lovade jag en recension The Aviator och med två timmar kvar till midnatt så uppfyller jag mitt löfte. Recensionen skrevs 2006 och återigen var det alltså dags för Leonardo DiCaprio. Hur skulle han sköta sig den här gången var frågan. En liten parentes är att jag verkligen ogillar den svenska titeln på filmen. Det är ett slappt och felaktigt sätt att anpassa titlarna till Sverige.
Martin Scorsese tycks ha hittat en ny favvoskådis i Leonardo DiCaprio. Först spelade han bråkstake i Scorseses Gangs of New York och nu spelar han excentriske miljonären och mångsysslaren Howard Hughes. Filmen fokuserar främst på Hughes stora intresse för flygning och speciellt då han försöker utmana flygjätten Pan Am genom att bli först med kommersiella Atlantflygningar. Vi får även se Hughes i Hollywoods filmvärld där han producerar filmer som Hell’s Angels och Scarface samt umgås med filmstjärnor som Katharine Hepburn (Cate Blanchett). En annan sida av Hughes är hans tvångstankar och fobier som bara blir värre och värre.
Nja, tyvärr tyckte jag inte det här var nåt vidare. Det känns väldigt långt från mästerverk som Raging Bull och Goodfellas (som nog är mina favvofilmer av Scorsese). Allt är väldigt välgjort, det ska sägas. Fotot, skådisar och ljudspåret – inget av det är nåt man kan klaga på. Men det känns på nåt sätt väldigt opersonligt. Det känns i alla fall inte ”Scorsesigt”. Det är för svulstigt, storslaget, och jag saknar en personlig touch. DiCaprio är inte dålig, men filmen känns som den är full med scener som känns konstruerade för att DiCaprio minsann ska få visa vilken bra skådis han är.
Jag grips aldrig av personen Hughes, Ja, han har sina egenheter och fobier men jag tycker aldrig det blir intressant. Bäst i filmen tyckte jag faktiskt Alec Baldwin (som Pan Am-chef) och Alan Alda (som ”Pro-Pan Am-senator”) var. Inte så konstigt kanske eftersom de spelade ”skurkarna” och såna roller brukar man ju oftast gilla. Nja, jag vet inte riktigt: ett rikemansbarn med bakteriefobier som bygger vidare på en förmögenhet han ärvt som sen tar strid med ett annat storföretag när det gäller monopol inom flygtrafiken. Det blir helt enkelt inte tillräckligt angeläget för mig. Betyget blir en svag trea. Anledningen till det knappt godkända betyget är väl ändå att det är en välgjord film. Lite meningslös, men välgjord och möjligen sevärd.
3-/5
Om Jojjenito
Jojjenito – om film... 
Jag som inte har några särskilda Scorsese-preferenser tycker att det här är en riktigt solid bio pic. Dessutom är den grymt snygg.
Hm mh jo mja mm, solid är att ta i tycker jag. 😉
Vi får göra upp mano y mano imorgon 😉
Hehe. Fast mitt åsiktskrut kan ha blivit gammalt och torrt då det var ett tag sen jag såg filmerna. 😉
En film jag vill se om. Som jag minns det gillade jag denna lite mer än Gangs of New York. Och som Sofia skriver minns jag den som snygg. Gillar inte samarbetet Scorsese/DiCaprio då man alltid ska försöka ta rätt skådespelare i de olika rollerna, inte den man just för tillfället trivs att jobba med.
Alan Alda var också min favorit här. Minns att jag hejade på honom det Oscarsåret (även om vinnaren Morgan Freeman inte var så dum han heller).
Där har du en poäng (om regissörer som alltid använder samma skådisar). Påminn mig, vilken roll var det Freeman vann för?
Freeman vann för Million Dollar Baby, så det var som sagt inte helt fel det heller.
Ah, Million Dollar Baby förstås. Hyfsad film, bra Freeman.
Jag gillar den här filmen Mest för att jag tycker att Howard Hughes är en extremt fascinerande människa, med sitt ”för bra för att vara påhittat”-liv. Dessutom älskar jag ännu mer filmens fokus på hans psykiska problem, då tvångstankar är något jäkligt intressant.
Jag ger filmen en 7/10, med Leonardo DiCaprios skådespelarprestation som största utropstecken näst efter filmens beröringspunkter. Den kanske är lite för lång, men jag har inget problem med att det är en Scorsese-film som inte skriker Scorsese.
Vi som gillar filmen kopplar nog bort det där av olika anledningar, för även om det här är långt ifrån Scorseses tidiga mästerverk (Taxi Driver, King of Comedy) så hade den säkert fått bättre kritik från de som hakar upp sig på att det är Scorsese, ifall den hade varit gjord av en mer opersonlig regissör. 🙂
Ibland är det riskabelt att personifiera sig som filmskapare och det är nog mycket därför som Scorsese numera tacklar mer varierade genres och ämnen.
Mm, håller med om att fokuset på hans tvångstankar är intressant. Det hade ju kunnat bli en helt annan film om man valt att fokusera på nåt annat, vinkla allt på ett annat sätt.
Faktum är att jag såg om delar av filmen för ett tag sen och jag tror faktiskt att jag gillade den mer nu och även DiCaprio kändes mer rätt. Så om jag jag skulle se om hela nu så skulle nog betyget bli åtminstone en normal trea tror jag.