The Descendants
8 juli, 2012 19 kommentarer
Titel: The Descendants
Regi: Alexander Payne
År: 2011
IMDb | Filmtipset
Alexander Payne är en intressant regissör. About Schmidt är en helt ok rulle och Sideways är riktigt trevlig. Dessa båda filmer har varit mysiga blandningar av humor och allvar, lättsamhet och nedstämdhet. Även i The Descendants är det en udda blandning med humor mitt i allvaret och sorgen. Jag tänkte inte på att det var George Clooney som spelar huvudrollen. Han är nedtonad men låter egentligen andra göra jobbet, och är själv ganska passiv förutom i någon scen på slutet när han tar farväl av sin fru. The Descendants är en må-bra-film hur konstigt det än kan låta om man tänker på handlingen (Clooneys fru ligger i koma efter en båtolycka och Clooney får dessutom reda på att hon varit otrogen). Filmen påminner lite om Little Miss Sunshine. Jag hörde i Inside The Actor’s Studio att Clooney själv säger att han inte är en speciellt duktig skådis. Han inser sina begränsningar men gör sitt bästa. Och det märks kanske lite här. Han gör egentligen inte speciellt mycket utan kör en nedtonad stil. Den äldsta dottern i filmen (Shailene Woodley) är bäst och kommer bil nåt stort.
3/5
PS. Det var kul att se Michael Ontkean, Sheriff Harry S. Truman från Twin Peaks (yay!), i en liten roll som en av Clooneys bröder.
Jag har också sett Inside..-intervjun och reagerade på vad han sa om sina egna begränsningar. Väldigt intressant.
Filmen verkar också intressant. Ska försöka se den snart.
Clooney verkar överhuvudtaget vara en mycket sympatisk och ärlig person. Filmen är intressant men jag tycker t ex Sideways är bättre. Japp, se The Descendants, du borde gilla den eller i alla fall inte ogilla den. 😉
Intressant det där med Clooney och hans begränsningar. Jag tror det hjälpt honom bli en bättre skådespelare. Gillade honom inte förr i tiden, men han har växt i mina ögon. Han drar inte ut svängarna så mycket (förutom i komedier där han inte brukar funka).
Saknar lite mer i din text om varför filmen inte riktigt funkade för dig. Filmen tyckte jag kunde varit bättre. Jag kommer säkert se om den framöver, men mer än en stark trea gav jag den inte heller. The Descendants.
Jag minns framförallt att han i den intervjun sa att han aldrig hade kunnat spela huvudrollen i Good Night, and good luck eftersom han inte ser ut som en kille som bär hela världen på sina axlar. Han ser alltså sig själv som en mer avslappnad, obekymrad karaktär. Och det har han nog rätt i.
Intressant att ha en sådan medveten självbild. Inte många skådisar som har det.
Alla dom tre filmerna du skriver om har ju en gemensam nämnare och det är att dom i grunden är rätt sorgliga. Det är inte vackra, lyckade, glada människor det handlar om och trots det – eller kanske på grund av det – blir det väldigt trivsamma filmer av historierna.
Tyckte att den här var helt OK. Kanske hade lite för höga förväntningar på den men den funkar. Gav den en trea iallafall. Clooney har jag aldrig gillat men jag tyckte att han funkade bra i denna då han var som du nämner – nertonad och inte en överdriven karaktär som han ibland får spela…
Movies – Noir: Jag har faktiskt alltid gillat Clooney eller i alla fall inte haft svårt för honom. Det enda jag kan störa mig på är när han på typiskt sätt böjer ner huvudet och tittar upp med ögonen och ler lite snett. Han använde det greppet lite för mycket i ER. Japp, du har rätt, det blev egentligen inget i texten om varför jag inte gillade filmen fullt ut. Nja, det var ett sånt där typexempel på en bra film men där nånting saknas. Puttrade på men tände aldrig till.
Pladd: Ja, jag såg om hela intervjun nu och noterade också att han inte tyckte han skulle passa i rollen. Nu tycker jag iofs att han var ganska dyster i Syriana och där funkade det bra.
Fiffi: Jag skulle nästan vilka kalla filmerna för må-bra-må-dåligt-filmer. 😉
svartnoir: Lustigt, fler som inte gillar Clooney när han är överdriven som t ex i Intolerable Cruelty (antar att det anses att han är överdriven i den?), en film jag tycker han funkar i och dessutom en film som tycker är bättre än The Descendants.
Haha, jag håller med dig om det där typiska Clooney-tricket 😉 Men intressant nog uppskattar jag Clooney, Damon och till och med Pitt mer nu än för tio år sedan. Damon vann över mig med Jason Bourne, Pitt med Billy Beane och Clooney med Bob Barnes (Syriana).
Håller även med om att filmen puttrade på, men väckte få känslor i mitt tycke för att det skulle bli bättre.
”till och med Pitt”, haha. Damon kan jag fortfarande ha lite svårt för ibland. Han kör nån passivaggressiv stil som inte alltid funkar.
Gillade filmen må-bra-må-dåligt-filmer var en bra beskrivning. Löpningen i flip-flop var mkt rolig trots det allvarliga ämnet. Gillar även Sidewys och About Schmidt.
Japp, han är bra på det där med att blanda humor och allvar. Humour and Payne, skulle man kunna säga om man vill vara vitsig. 😉
Bra liknelse med Little Miss…, du har rätt i att de två filmerna har lite samma ton. Inte alltid så lätt att få till den där tragikomiska balansen
Det är väl Paynes signum kan man säga. Det tragikomiska.
Jo. Funkar bra i Election och här. Mindre bra i Sideways 😉
Kanske dags att se Election för min del. 😉
Tycker jag 🙂
Nån gång så.
Du kan ju jobba utifrån mina tidsramar — då har du minst fem år på dig 🙂
Well, jag har väl inget *val* antar jag.