The Notebook
15 juni, 2012 15 kommentarer
Titel: The Notebook (Dagboken)
Regi: Nick Cassavetes
År: 2004
IMDb | Filmtipset
Efter att jag såg The Ides of March (som det kommer en recension av snart) så insåg jag att jag inte har sett så många filmer med nästan sönderkramade Ryan Gosling. Förutom Drive så kunde jag bara komma på gamla The Notebook så därför kommer det en recension från 2009 av just den filmen. Bara så ni vet så vägrar jag skriva ut hela den svenska titeln (förutom som tag). Det räcker gott med Dagboken som är en ok översättning, även om det faktiskt inte handlar om en dagbok utan en anteckningsbok.
Jag hade hört en del om den här snyftaren så jag tänkte att jag kunde se den när jag fick chansen. Filmen som till största delen utspelas på 1940-talet i South Carolina är en kärlekshistoria mellan Noah (quirkymysiga Ryan Gosling) och Allie (smilgropiga Rachel McAdams). Det finns även en parallell handling i nutid där det som händer på 40-talet läses upp av en man (James Garner) för en kvinna (regissörens mamma Gena Rowlands) på ett vårdhem. Det som ställer till det för de unga tu är att Noah är en fattig landsortspojk medan Allie kommer från en rik familj som verkligen inte uppskattar Allies val av pojkvän.
Ok, först ut, så det inte blir några missförstånd: det är en bra film. Det mesta är välgjort. Fotot är stilfullt med skönt tempo. Handlingen är så där mysig som bara en amerikansk film som utpspelas i en småstad någon gång under mitten av 1900-talet kan vara. Skådisarna är vackra och välcastade. Men just det som jag beskriver är också, enligt mig, filmens brist. Allt är lite fööör snyggt. Det är lite för mycket svanar och roddare i motljus till alltför sentimentalt klingande pianomusik.
Sen tycker jag faktiskt att det hade räckt med kärlekshistorien på 40-talet. Nutidshistorien funkar inte riktigt för mig. Den berör helt enkelt inte, kanske beroende på att den får för lite tid. Och om den är tänkt att vara nån sorts twist så är den uppenbar direkt. Men, men, en bra film är det. Det blir nästan en fyra. En scen som jag gillade var när Allies mamma (väldigt bra spelad av Joan Allen) blev känslosam när hon mot slutet pekade ut den där mannen. En sak till: James Marsden har jag aldrig gillat i de filmer jag sett med honom. Men så verkar det ju också som att han alltid får göra ”bror duktig”-rollen.
3+/5
PS. Givetvis kysser de varandra i regnet också, t.o.m på dvd-omslaget, haha. Som sagt, inte dåligt alls men lite för bra.
Om Jojjenito
Jojjenito – om film... 
Gosling är med i The Notebook? Ska ses!
Denna minns jag som en mycket trevlig romantisk film. Gosling och McAdams är mycket passande och hela filmen funkade i mina ögon. Har ingen text att länka till, men betyget blev 4/5. Jag gillade nog att det var ”så bra” 😉
filmitch: Aha, vi har outat ytterligare ett nytt Gosling-fan (nytt för mig i alla fall).
Movies- Noir: Ja, det är en mycket trevlig romantisk film. Men för mig var den lite för mycket bara. 😉
Denna var lite för mycket för mig också. Blir nog en hyfsat stabil trea för min del istället för en stark. Alldeles för smörig stundtals!
Ja, den är smörig och den ska nog vara smörig, det är liksom det som är grejen. Filmen går all-in i pokersmöret.
En lite ledsen Gosling i spöregn. Vad säger man? Mums?
Men passar han i skägg verkligen?
Njääeeeeeeaaaahhhhhhmmmmmmmmmm.
Haha, krävdes tydligen lite eftertanke. 😉
Jag är kvinna och som de flesta kvinnor älskar jag denna filmen. Vilket faktiskt är lite konstigt med tanke på att jag är svag för sci-fi och kassa katastroffilmer.
Välkommen hit! Ja, lite konstigt kanske men det är samma med mig. Sf och katastrofrullar är mumma men just The Notebook funkar också. Och Mamma Mia!… vilket faktiskt är konstigt. 😉
Ser att du gjorde ett tidigt inlägg i de/dem-debatten i ditt PS 🙂 Nä, kärlekshistorier är inget för mig, oavsett som de utspelas på 40-talet eller i nutiden. Men för all del, rent hantverksmässigt är The Notebook välgjord
Inga kärlekshistorier, aldrig?
Tack för skarpt öga. Nån form av överkompensation i rädsla att skriva fel och så blev det fel ändå.
Väldig sparsmakat med kärlekshistorier som fångar/berör mig iaf… Det är sällan den stora grejen för min del
Hehe, det är lite samma för mig också. Det skulle i såna fall vara extremt tragiska varianter. 😉