Mission: Impossible – Ghost Protocol
1 mars, 2012 22 kommentarer
Titel: Mission: Impossible – Ghost Protocol
Regi: Brad Bird
År: 2011
IMDb | Filmtipset
När jag nyligen var i Montréal så gavs det två tillfällen för att kolla på bio. Första gången blev det Underworld: Awakening i AVX och 3D. Andra gången blev det inte helt oväntat den senaste Mission: Impossible-filmen — i IMAX-format. Om man ska ta sammanfatta de tidigare MI-filmerna så tycker jag den första är riktigt bra. Det var en klassisk agent/heist-histoira. Tvåan tyckte jag nästan var usel. Den var hur som helst inte godkänt. Jag tyckte här att John Woo förstörde agentkänslan fullständigt och det blev en smörig actionbalett av det hela istället. Trean var en ok thriller. Där tyckte jag man hade gått tillbaka till lite mer jordnära actionscener och inte den där överdådiga romantikactionen.
I den fjärde filmen (som jag inte alls var säker på att den skulle komma och än mindre att jag skulle se den) så finner sig Ethan Hunt i en ganska prekär situation. Agenter har dött till höger och vänster. Till slut är Ethan och hans team helt ensamma och avskurna. All kännedom om Ethan och hans team förnekas och they are on their own. Ok, detta är kanske inget nytt men skillnaden nu är att hela MI-organisationen är förbjuden att kontakta Ethan och de andra agenterna. Tidigare har de alltid kunnat lita på sina egna när det gäller utrustning och säkra platser att vistas på. Men nu är de alltså helt ensamma. Det är just detta som kallas för spökprotokollet.
Skurken som de har att kämpa emot är… wait for it… svensk. Han spelas av Michael Nyqvist och är en galen professor som tycker att Jordens undergång är det bästa som kan hända Jorden. Av nån anledning hade jag fått för mig att Nyqvist spelade en rysk galning men det visade sig att det var en svensk galning vilket var lite kul. När Nyqvist i några scener i början höll tal på svenska hade jag svårt att hålla mig för skratt. Det lät helt sjukt. Nu när jag tänker efter så tror jag att svenska skådisar kommer att ha en liten guldperiod några år framöver. Det finns nåt lockande med att vara lite annorlunda.
Ok, om vi ska skippa svenskkopplingen så konstaterar jag att det är en ganska vanlig actionthriller. Den innehåller helt enkelt de vanliga scenerna. Vi har relativt halsbrytande action med biljakter och klättring på skyskrapor i Dubai. Historien är densamma som i de tidigare filmerna. Skillnaden här ska vara att teamet är helt utlämnade men känslan är att det egentligen inte är nån skillnad.
Om man nu ska se det som en helt vanlig thriller så är det möjligt att den är aningen mer spektakulär men slutändan ändå inte. Ok, de olika miljöerna som filmen utspelas i är coola, det ska erkännas. I Dubai bjuds vi på cool skyskrapsklättring. Jag vet inte om det beror på Fiffis hajpning men jag blev ändå aningen besviken på dessa scener. Det fanns nåt fånigt över Ethans svarta grodfingervantar.
Det som var lite kul med just den här visningen var att den ägde rum i en gigantiskt IMAX-salong. De vanliga reklamfilmerna lyste med sin frånvaro. Istället visades vad jag trodde skulle vara en kort scen ur den kommande Batman-filmen. Det var bara det att det här lilla klippet bara fortsatte. Och fortsatte. Och fortsatte. Efter ett tag undrade jag om det faktiskt var MI-filmen som hade börjat. Dessutom var det ett väldigt underhållande klipp. Men eftersom jag i början hade känt igen Gary Oldman som polischefen så visste jag att det var Batman det handlade om. Fast grejen var att det inte var en trailer utan en hel scen som visades.
Men till slut tog alltså den där Batman-scenen slutet och den riktiga filmen började. Varför var Batman-scenen så bra? Ja, jag kan väl säga att den innehöll en ganska cool kidnappning… av ett flygplan.
Mission: Impossible – Ghost Protocol får en helt vanlig trea.
3/5
Om Jojjenito
Jojjenito – om film... 
Utseendemässigt kan jag väl tycka att tvåan är helt ok, så ingen skugga över Woo i det avseendet. Men manuset… Och Jinx…. Blääää!
Mja, jag avskydde faktiskt det mesta med hela tvåan. Fotot inkluderat. Nej, John Woo är verkligen inte nån favorit. Han är väl något bättre i sina Hongkong-filmer men Face/Off t ex är ju inte bra nånstans.
Åh, fasen, där ser man. Jag gillar Woo rejält men storymässigt är hans Hollywoodrullar oftast rätt sunkiga. Men nästan alltid roliga 🙂
Så småningom kommer det några recensioner på Woos HK-filmer, och tyvärr är jag alltså inte så förtjust i dem heller. Hans Hollywood-rullar är ganska äckliga. Gjorde inte han nån med JCVD, typ Hard Target? Aha, där har vi anledningen till att du tycker dem är roliga? Eller i alla fall just den. 😉
Utveckla gärna ”äckliga”, för det är ett ord som jag inte direkt har förknippat med Woo måste jag erkänna. Jomenvisst, Hard Target, men också som filmitch påpekar nedan både face/off och Broken Arrow. Jag tycker allt att de är lite roliga, jag.
Mmm, ”äckliga”… ja det var det ordet jag kom på. Jag tycker hans Hollywood-rullar (och då syftar jag på de jag har sett: Face/Off och M:I-2) är pompösa, svulstiga, fåniga i sin våldsbalettstil, fåniga i sin macho-handling. ”Äckliga” var ett sammanfattande ord. ”Roliga” kan vara ett annat passande ord. 😉
Se även nedan i mitt svar till filmitch.
Men….bara en trea…..och det är typ MITT fel… Förlåt 😉
Haha, ja, det är DITT fel. 😉 Och mitt eftersom jag lät mig luras. Inte luras att se filmen men att bygga upp förväntningar.
Och DÄR kanske skillnaden ligger i din känsla av filmen och min.
Jag hade inga förväntningar whatsoever. 😉
Ibland är inga förväntningar bra. Framförallt brukar för mycket förhandsinformation inte vara speciellt bra. 😉
Tvåan är så förbannat dålig att jag blir smått aggressiv bara av att prata om den. Ettan är som du skriver mycket bra, däremot tycker jag trean är en underskattad actionfilm. Den är både rak och enkel utan att vara korkad. Fyran kändes däremot mest bara som en lång iPhone- (bra batteritid på Ethans exemplar) och BMW-reklam, även om den hade sina stunder.
Ja, visst är tvåan vidrig. Vi släpper den. Trean minns jag som helt ok men kanske inte nåt superspeciellt (återkommer med recension på den).
Jag tänkte faktiskt inte så mycket på det där med produktplaceringen eller snarare jag stördes inte av den. Det kan bero på att jag var väl förberedd att det skulle vara mycket av den varan. 😉
Jag var nog också medveten om produktplaceringen, men när filmen stundtals inte klarade av att hålla intensiteten var det lätt att börja tänka på sådant istället.
Att jag dessutom hade med mig en kompis som är BMW-förtjust gjorde inte saken enklare. Hörde små viskningar om märkets överlägsenhet genom hela filmen..
Ah, såna där kompisar kan vara jobbiga, i alla fall på bio. 😉
Såg filmen i veckan och gillade den mycket. Min favorit i serien är nog trean. 2:an talar vi tyst om. Jag ser mig nödgad att recensera Face/off och mästerverket Broken arrow (ja du läste rätt) inom en snar framtid på min blogg 🙂
Hoppar över och läser din recension.
Ser fram emot att läsa om Face/Off och Broken Arrow. Grejen med just Face/Off och M:I-2 var att jag såg dem just efter att ha bevittnat en grov misshandel (en snubbe blev knivhuggen i huvudet) så jag var ganska känslig när det gäller våldsskildringar som var förskönande. Det kan vara en av anledningarna till att jag tycker några av Woos filmer är ”äckliga”, *host*Sofia*host*.
Med det i baktanke har jag full förståelse att man inte uppskattar Woos våldsbaletter.
Ja, det var nåt med just Woos filmer som inte funkade för mig. Tarantino funkade när jag såg dem ungefär samtidigt. Woos HK-filmer tyckte jag var snäppet bättre, vilket kan bero på att jag verkligen gillar Chow Yun-fat.
Haha, känner igen det där med den inlednande Batman-scenen. Det var oerhört förvirrat i salongen även i Austin när den scenen drog igång. Min biokompis aka far trodde fortfarande efter filmen att det var en scen som tillhörde MI4 och tyckte det var filmens häftigaste scen, haha. Så ja, märkligt upplägg.
Hahaha, roligt att höra om din pappa och hur han uppfattade Batman-klippet. Jag tror typ hälften i salongen gjorde samma misstag. Och sen var ju den scenen faktiskt häftigare än alla scener i M:I-4, tyckte jag. 😉
Så min fråga: såg du filmen dubbad på franska?
Nej, då hade jag inte sett den. Vi letade upp en biograf som visade den i originalspråk och det fanns en inne i centrum där alla filmer var utan dubbning och det var dessutom en IMAX-salong. Vilken tur!
Fast det här var mer undantaget än regeln. Överlag så var det dubbning som gällde och det var svårt att hitta filmer att se där vi bodde (ute i en förort med en stor galleria med biograf på gångavstånd). Men vissa få filmer visades utan dubbning, t ex Underworld 4 som jag då givetvis kollade in.