Drag Me to Hell
19 september, 2011 11 kommentarer
Titel: Drag Me to Hell
Regi: Sam Raimi
År: 2009
IMDb | Filmtipset
Christine (Alison Lohman) spelar en duktig flicka. En sån som väntar och hoppas på den där befordran men som får hämta chefens lunch och förmodligen bli sidsteppad av nya killen på kontoret trots att det är hon själv som lär upp honom. Christines pojkvännen (Justin Long) är snäll om än något av en torrboll (han samlar på mynt!) men hans föräldrar, framförallt mamman, har högre krav än nån jänta från landet som jobbar på bank.
När så tillfället yppar sig, så som det brukar göra på film, så har Christine chansen att göra ett intryck på sin chef (David Paymer). En stackars gammal zigenar-tant (Lorna Raver) sitter nämligen framför hennes skrivbord och hoppas på att få ett nytt anstånd av banken där Christine jobbar. Stu, den nya killen, kan ju enligt chefen ta de där jobbiga besluten, men kan Christine göra det? Well, som ni gissat så tar hon ett JOBBIGT beslut, och avslår tantens anstånd. Och det skulle hon inte ha gjort. Tanten blir nämligen rasande och åkallar getdemonen Lamia för att dra henne ner i helvetet inom tre dagar. Muahaha.
Resten av filmen blir jobbig, minst sagt, för Christine. Besöket hos pojkkvännens föräldrar när hon ska göra ett gott intryck går väl inte helt smärtfritt. Saker kommer till liv, Christine ser syner, får smällar på käften av osynliga händer, sjalar kan plötsligt materialisera sig och försöka strypa henne, på natten vaknar hon av att tanten kräks ut insekter och larver i hennes ansikte. Haha, ja, hon har det inte lätt stackars Christine.
Hon går till ett medium (Dileep Rao) för att få hjälp. Kanske ett djuroffer kan hjälpa, hon har ju en kattunge? Inget verkar hjälpa och de tre dagarna börjar gå mitt sitt slut. Kanske finns ändå nån eller nåt som kan hjälpa?
Jag måste säga att jag var lite skeptisk till den här Sam Raimi-rullen. Det jag hade hört var att det skulle vara Raimi i fin gammal Evid Dead-form. Fast grejen är att jag har sett ettan i den serien och var inte alltför förtjust. Jag hade problem med den överdrivna splatter/humor-skräcken. Men: Nu funkade det klockrent, vilket kanske märks på texten så här långt. Jag var underhållen från början till slut. Jag skrattade högt ett antal gånger. Samtidigt som det är roligt har man fått till en bra stämning, med bra äckelfaktor bitvis. Jag vill åtminstone inte bli biten av en dreglig tant som tappat sin löständer.
En sak jag gillade är att Raimi lagt in element som man känner ifrån romantiska komedier, som i scenerna på Christines jobb eller vid besöket hos de blivande (förhoppningsvis) svärföräldrarna.
Alison Lohmans ska ha en stor eloge. Hon gör en härlig insats som den vilt kämpande Christine. Och just när man tror att hon kanske har klarat sig ur knipan så…
4/5
Om Jojjenito
Jojjenito – om film... 
Personligen tyckte jag Drag Me to Hell (2009) var skrattretande dålig. Det är inte ofta jag sågar en trots allt hyllad film som jag gjorde med denna. Fann den aldrig spännande eller skrämmande. Men fick mig en del skratt då jag till slut inte brydde mig och kunde skämta om det mesta. Tror det framgår av min recension hur jag upplevde den. Att jag kallade den ”Drag Me to Sleep” är inte heller ett gott betyg 😉 Men bra att någon uppskattade filmen.
Då tycker jag definitivt man hellre ska se The House of the Devil (2009) som fångar old school känslan riktigt bra.
Jo, jag minns att jag läste din recension efter att du hade sett den och tänkte att det stämde med hur jag uppfattade den första Evil Dead-filmen som jag varken fann speciellt rolig eller läskig. Men döm om min förvåning då jag faktiskt hade riktigt trevlig medan jag såg Drag Me to Hell. Jag tror jag helt enkelt såg filmen vid precis rätt tillfälle på precis rätt humör. Nej, gillade verkligen det mesta i den. Otur för dig att du inte gillade den. 🙂
Vad kul att den blev en sådan positiv överraskning! (Och så struntar vi i Noir ;)) Jag tyckte Lohman och Long kändes lite för unga för sina vuxna roller (typ 12…) och absoluta slutet blev alldeles för trött. Annars var det en rätt trevlig Raimi som enligt min mening återupplivade den braiga skräckhumorn från kanske ffallt ED-filmerna (som jag då gillar).
Sofia, jag har lärt mig att aldrig lyssna på M-Noir. 😉
Ja, det kanske kan stämma att det var lite skolungdomar över dem, fast det var inget jag tänkte på under filmen. Tyckte slutet var perfekt faktiskt och inte speciellt trött, men det kanske beror på att jag var trött själv så att jag inte såg det komma. 😉 Jag hade som sagt svårt för ED (den första då som är den enda jag har sett). Tror nog jag trodde den skulle vara läskig och inte en splatterkomedi, och det tog för lång tid innan jag insåg det under filmens gång. Ungefär samma problem som M-Noir hade när han såg Drag Me to Hell. 😉
Självklart ska man ignorera mig, haha. Alla kan inte gilla samma filmer och det här var ju ett sånt exempel som inte gick hem hos mig. Klart att om man ser filmen som komedi har den ju ett visst värde 😉
Gillade Drag me to hell, däremot var House of the devil lite långtråkig även om man fångat retrokänslan bra i den filmen. Enda som jag var tveksam till var schablonbilden av romer, är lite politisk korrekt här men det är sådant jag kan störa mig på i modernare filmer.
Jag tror jag får ta och kolla upp House of the Devil bara för att M-Noir (får jag kalla dig så?) tycker den är bättre än Drag Me to Hell.
Jo, romer behöver väl inte negativ publicitet direkt. Då jag besökt t ex Ungern och Rumänien har romer varit sedda som andra klassens medborgare och blivit kallade tjuvar helt öppet. Jag skriver inte detta för att vara provokativ utan för att det helt enkelt är så attityden är.
Jojjenito: Absolut, det går bra 😉
filmitch: Måste påpeka att jag gillar den uppbyggande stämningen man lyckades så väl med i The House of the Devil och som är typisk för slutet av 70-talet/början av 80-talet. Vet att bl.a. Plox gillade filmen och stämningen precis som jag gjorde.
Hehe, ja, jag får se om jag kör med M-Noir eller hela namnet (som är lite bökigt att skriva). Sofia kallar dig ju bara Noir så vi får se. 😉
Jag har lagt in The House of the Devil i min vill-se-lista på Filmtipset, bara så du vet. 😉
Drag me to hell är rätt överskattad men jag ser det som en trevlig skräckisbagatell. Den där vidriga gamla tanten är ta mig f-n en av de äckligaste karaktärerna jag sett på film. Gud, när hon sitter på banken och hostar upp grönt slem, då ville jag bara dö.
Samma gröna slem återfinns för övrigt på 7-11 på deras wienerbröd…
När jag satt mig ner för att titta på Drag Me to Hell så var jag ganska säker på att jag skulle tycka att den var överskattad. Den hajpades en hel när den kom. Men jag blev positivt överraskade. Det ÄR en skräckisbagatell men en bra och trevlig sådan. Haha, ja, tanten är inte trevlig. Uhuh.
Tack för info om wienerbröden och 7-11. 😉