A Streetcar Named Desire
16 augusti, 2011 11 kommentarer
Titel: A Streetcar Named Desire (Linje Lusta)
Regi: Elia Kazan
År: 1951
IMDb | Filmtipset
Efter att ha läst den positiva recensionen av A Streetcar Named Desire borta hos BlueRoseCase så kändes det helt rätt att posta en recension av samma film fast med ganska olika åsikter om filmen. Och att säga att min text är en recension är väl inte helt korrekt, det känns mest som en förvirrad rant.
Jag kan tyvärr inte se några försonande drag i den här filmen som gör att jag kan ge den ett högre betyg än en etta. Filmen gav mig ab-so-lut ingenting. Jag gillar inte någon av karaktärerna. Allt är jobbigt, snackigt, upphetsat. Så fort Vivien Leigh är med i bild känner jag ett obehag. Ett nervöst obehag som håller i sig hela filmen. Marlo Brando sluddrar, pratar nasalt, som om han har mat i munnen hela tiden (vilket han förvisso har ganska ofta i filmen). Visst, måhända är Brando hyfsat cool men hela filmen är en katastrof så det försvinner liksom i den övriga sörjan. Det är möjligt att det här hade kunnat bli en bra film om den hade gjorts på ett annat sätt. Nu är allt bara hysteriskt och det är tyvärr inte så där dåligt då det samtidigt är roligt, utan bara dåligt. Kammarspel behöver inte vara dåliga filmer, det finns det exempel på. Teatrala filmer behöver inte heller vara nåt fel i sig. Så jag vill inte komma med några svepande generaliseringar om teatralt överspel eller tråkigt kammarspel. Fast vad fan: TEATRALT ÖVERSPEL! PRATIGT OCH FÖR LÅNGT KAMMARSPEL! Jag var tvungen att försöka två gånger för att ta mig igenom filmen. Första gången började jag nicka till och fick helt enkelt stänga av. Andra gången var jag på väg att dåsa till på samma ställe återigen men härdade ut. Utan belöning.
1+/5
Om Jojjenito
Jojjenito – om film... 
Alltså, men JÄVLAR i min lilla låda vad snygg Marlon Brando var då! Det lilla creddet måste du ändå ge honom 😉
Tycker han ser lite svettig ut jag. 🙂
Haha, ja men jag skrev ju att han var hyfsat cool, det är ”manska” för att han var snygg. 😉
Det svetten som gör det tror jag, Plox. 😉
Var länge sen jag såg filmen, men jag var inte heller särskilt imponerad. Gav den förvisso ett snällt betyg (var generösare på den tiden), men tyckte också det var för mycket teater och överspel på en del håll (främst Vivien Leigh). Inget jag vill se om av vad jag minns, och dina ord bekräftar detta.
Men visst kunde Marlon Brando vara bra och sevärd. Min favorit var ändå alltid ”potatisnäsan” Karl Malden 😉
Japp, Malden är en trevlig prick. Har han nånsin spelat en ond karaktär?
Brando gillar jag rent allmänt. En duktig skådis helt klart.
Bra fråga, var tvungen att kolla upp de filmer jag sett med honom. Vad jag kan minnas kan han ha spelat ond i en av filmerna, men minns tyvärr inte vilken.
Det vore lite kul att veta vilken roll det är. Malden är liksom trevligheten själv känns det som. Just därför kan det bli bra om han spelar en ond karaktär. Lite som när Robin Williams gör psykopat.
Hahaha! Härligt! Ja, vi upplevde den verkligen olika. Vi kanske var på olika humör? ;D
Eller så blev jag på ett annat humör medan jag såg filmen. 😉
Vad synd att den inte funkade för dig, jag tyckte verkligen om den här. Och kan bara instämma i Fiffis omdöme 😀
”…inte funkade för dig”? Försöker du få det till att det är mig det är fel på? Det är filmen som det är fel på. Fast, hehe, jag verkar vara i minoritet. 😉