Black Swan
2 april, 2011 7 kommentarer
Titel: Black Swan
Regi: Darren Aronofsky
År: 2010
IMDb | Filmtipset
Black Swan är en otroligt bra och nervig film. Natalie Portman är s-u-v-e-r-ä-n i sin roll. Hon står för en rejäl mental och fysisk prestation. Portman spelar Nina, en balettjej med höga krav på sig, från andra men inte minst från sig själv. Hon bor hemma hos sin överbeskyddande mamma som givetvis dansade balett i sin ungdom men aldrig blev en stjärna.
Nina ska spela i Svansjön och hon ska vara både den vita svandrottningen och den svarta svanen. Hon är som gjord för den vita svanen men för att spela den svarta måste hon omvandla sig själv till en annan person än vad hon är.
Filmen kryllar av speglar. Folk dyker upp i speglar, tittar sig i speglar, visas i speglar, spruckna speglar. Det var nästan så att blev övertydligt där ett tag. Speglar kan man se som symboler för mycket, här blir det en symbol för en annan sida av ens personlighet. Och sen är ju speglar som gjorda för film, inte minst skräckfilmer. Och Black Swan känns bitvis som en psykologisk skräckis.
Nina försöker bryta sig loss från sin mamma. För att klara de dubbla svanrollerna krävs det att hon faktiskt kommer fram och hittar den där mer äventyriska sidan av sig själv. Att släppa kontrollen, inte sträva efter perfektion. I takt med arbetet med baletten, som leds av Vincent Cassels ganska äckliga rollfigur, börjar Nina bli paranoid. Hon känner att alla är emot henne inklusive nya vännen Lily spelad av Mila Kunis.
Natalie Portman gestaltar Nina på ett oroväckande bra sätt. Jag blir helt uppslukad av hennes bräckliga men envisa personlighet.
Black Swan är en suverän psykologisk thriller och skulle jag nämna ett antal andra filmer som jag kommer att tänka på så nämner jag dessa: Mulholland Drive, Persona, Repulsion, Hyresgästen, Fight Club, Pianisten. Plus Aronofskys egna The Wrestler. Black Swan är en The Wrestler fast i balettvärlden och båda avslutas med ett hopp…
4+/5
Om Jojjenito
Jojjenito – om film... 
Kul! Vi skrev om den här ungefär samtidigt nu ikväll och använde oss av samma bild 🙂
Har läst någonstans att "Svanen" var en karaktär i en todog manusversion av the Wrestler som sedan tog över, varav Aronofsky valde att göra två separata filmer. Minns inte källan tyvärr.
fiffi: Ja, lustigt, och just den bilden passar väldigt som en sammafattning på filmens känsla för mig (det var därför jag valde den, doh).Joel: Jo, jag har nog också läst nåt liknande nånstans. Hittade lite info om hur filmerna hänger ihop enligt Aronofsky:http://collider.com/darren-aronofsky-black-swan-the-wrestler
Får nog ta och se om filmen, alla tokhyllar den och jag tyckte den bara var godkänd, inte mer. Anledningen till detta var kanske att man ganska snabbt kunde räkna ut åt vilket håll filmen skulle gå och resten blev en snygg, välspelad men förutsägbar transportsträcka.
filmitch: Mja, om du inte gillar den mer än du gillar den så gillar du den inte mer än så. 😉 Men visst, låt lite tid gå och se sen om den. Just det där med att kunde räkna ut var det hela ledde störde mig inte. Det var nästan tvärtom eftersom Portman gjorde en så bra insats att gestalta sin paranoia. Jag drog liksom mer in i hennes psyke istället för att fokusera på plot och twistar.
Avslutas med ett hopp… 🙂 Bra revy, vi tycker väldigt lika om denna film också.
Henke: Japp, jag vet inte om det var ett hoppfullt slut men… ;)Kul att du gillade den. Jag har svårt att se att nån ska tycka på nåt annat sätt än att tokgilla Black Swan.