Pusher

26 oktober, 2011 10 kommentarer


Titel: Pusher
Regi: Nicolas Winding Refn
År: 1996
IMDb | Filmtipset

Fiffi postade precis en recension av danska superfilmen Pusher. Enda anledningen att Fiffi inte gav den en klockren fyra var att hon var dum nog att se den otextad. 😉 Här kommer min recension som har några år på nacken men som jag nog tror fortfarande gäller.

”A week in the life of a knarklangare”. Frank (Kim Bodnia) är knarklangare (pusher) i Köpenhamn. Han och kompisen Tonny (Mads Mikkaelsen) glider runt och dealar, snackar skit och festar. Frank får sitt knark från lokala juggo-gangstern Milo (Zlatko Buric). Frank är skyldig Milo pengar. Vid en affär med en svensk (Peter Andersson) går allt fel och Frank torskar för polisen. Nu står han utan både knarket han skulle sälja och pengarna han skulle ha tjänat. Veckan som började så bra är på väg utför. Utför. Detta är regissören Nicolas Winding Refn debutfilm.

Oj, oj, fan vad kul det är när man relativt oväntat får se en toppfilm! Jag har ju i och för sig hört att en hel del gott om Pusher men man vet ju aldrig förrän man ser filmen själv. Det visade sig att detta var en otroligt tät, intensiv, realistisk, vad du vill, skildring av en persons liv, ett liv som är på väg ner i avloppet. Kim Bodnia gör en storstilad insats som desperate Frank, vars tillvaro blir ett helvetiskt kaos. Och han kan inte skylla på nån annan än sig själv. Mads Mikkaelsen är rolig som kaxig medhjälpare. De båda har en ganska roligt skildrad tillvaro i början av filmen, med en kul dialog. Kul att höra danska *host*fissefinger*host*. Sen har vi även den ruggigt sköna Buric som gangstern Milo. ”Franke. Franke, du är min bästa vän i hela Danmark!”. Underbart.

Förutom våldet och förfallet så finns det även lite andra inslag. Frank har ihop det, på nåt sätt, med horan (champagneflicka säger hon själv) Vic (Laura Drasbæk). Deras möten återger en sorts sorg som finns i hela deras tillvaro, som allt som oftast går ut på att bli hög eller fixa snabba pengar. Vid sällsynta tillfällen försöker de närma sig varandra, men det blir aldrig mer än en ångrad smekning på en axel. Klippningen imponerar liksom den tunga musiken som man borde skaffa. Sen är inledningen så snygg att den var värd att se två gånger. Om ni inte sett Pusher, så gör det ganska så snart.

4/5

PS. Precis som Fiffi så tipsar även jag om svenskdanska tv-serien Bron. Den finns att se på SVT Play.

Arkiverad under Betyg 4, Drama, Film, Recension, Thriller Tagged with , , , , , ,

Hämnden

17 oktober, 2010 8 kommentarer


Titel: Hævnen (Hämnden, In a Better World)
Regi: Susanne Bier
År: 2010
IMDb | Filmtipset

Jag tror faktiskt det här är den första filmen som jag ser av Susanne Bier. Hämnden är en stark film med starka känslor och stora ämnen. Temat, känslan i filmen, musiken för mina tankar till t ex en regissör som Iñárritu. Det finns ett globalt element i form av Persbrandts Afrika-resande läkare utan gränser. Persbrandt upplever många intensiva och bitvis hemska saker i Afrika.

Hemma i Danmark väntar fru (Trine Dyrholm), som han är på väg att skiljas ifrån, och sonen Elias. Att Persbrandt försummar sin son är väl att säga för mycket men att han är borta så mycket är ett problem. Elias (Markus Rygaard) blir retat i skolan men får en vän i Christian (William Jøhnk Nielsen) som precis förlorat sin mamma och flyttat till Danmark från London. De båda pojkarna har stora känslor som byggts upp inombords men som inte har släppts ut.

Det är en vacker film med strålande skådespelarinsatser, speciellt från ”barnskådisarna” Rygaard och Nielsen. Nielsen som spelar Chris är i början en sammanbiten känslolös robot. Han hade passat som en barn-Terminator, om man nu ville göra en film om en ung Terminator. Kul också att se Kim Bodnia från danska favoriten Pusher och Ulrich Thomsen som var strålande i femman Festen.

Stämningen i filmen byggs upp allt mer och det känns att en katastrof är nära förestående. Danmarks-historien varvas med Persbrandts läkare i Afrika där han har problem som kanske är något större men ändå är det lite av samma frågeställningar som han ställs inför. Men att vända andra kinden till mot en bråkig bilmekaniker i Danmark är en sak; att göra detsamma mot en afrikansk krigsherre som våldtar och dödar gravida kvinnor är en helt annan.

Möjligen dras filmen ut lite för länge i slutet. Det är som Bier inte riktigt kan sluta till säcken utan försöker trumfa sig själv med kanske för många känslostormsscener. Fast bra är det. Filmen gav mig mersmak på Bier, även om jag nog redan innan hade tänkt se hennes filmer så småningom.

4/5

Arkiverad under Betyg 4, Drama, Film, Recension Tagged with , , , , , , ,