10 i topp: Filmer 2014

10 maj, 2015 16 kommentarer

2014Då var det äntligen dags att sammanfatta 2014 filmmässigt för min del. Anledningen till att jag som vanligt är sent ute att jag inte känt att jag hade sett de filmer jag ville se. Potentiellt bra filmer. Jag ville inte ha en osedd film som jag trodde på eller som jag alternativt hade hört mycket gott om. Jag kryssade inte riktigt alla filmer ska-se-listan men nu känner jag mig ändå rätt nöjd. Om ni undrar vilka filmer som jag betraktar som filmer från 2014 så kan ni fortsätta undra eller läsa min regelbok. Då kör vi och vi börjar som sig bör med plats tio.

 

10. Chef
Chef
En skönare bioupplevelse var det länge sen jag hade. Jag mådde bra innan filmen men jag mådde bättre efter den – och ännu bättre efter att jag tillsammans med Henke, Jonas och Fiffi dräpt en härlig pastalunch på Vespa nere i Malmö efter visningen.

9. Ida
Ida
82 minuters konstutställning i form av perfekta svartvita bilder bjuder förra årets polska Oscarsvinnare för bästa utländska film på.

8. Birdman
Birdman
En härligt intensiv film som är en skådespelarnas film. Visst kan det bli lite övertydlig ibland när det gäller regissörens ”avsky” för superhjältefilmer och recensenter men det är ändå en skön åktur i form av en enda lång tagning utan (synbara) klipp. Så mycket bättre än Den ryska arken.

7. ’71
'71
Oj, oj, oj, oj, årets svettigaste bioupplevelse? Jack O’Connell visar att han förtjänar sin titel (se nedan). I konkurrens med Chef så var detta den bästa filmen jag såg under Malmö Filmdagar i höstas.

6. Blue Ruin
Blue Ruin
En så smart film. Den har den perfekta blandningen av mörkt allvar och en dråplig humor. Manuset är välskrivet med en suverän känsla för små detaljer. Förra årets sexa var Blå är den varmaste färgen. Just sayin’.

5. Calvary
Calvary
Tänk om man hade kunnat se den här filmen på bio?! Vilken upplevelse det hade varit. En härlig brumbjörn i form av Brendan Gleeson och så det irländska landskapet. Och då har jag inte ens nämnt själva historien.

4. Nightcrawler
Nightcrawler
Den bästa filmen som jag såg på förra årets Stockholm Filmfestival. Well, den var i alla fall det fram tills att jag såg den film som kom på plats nummer två på listan. Jake Gyllenhall har aldrig varit bättre eller mer obehaglig. Vad tänkte Oscarsjuryn på?!

3. The Grand Budapest Hotel
Grand Budapest
Årets bästa bioupplevelse i hård konkurrens med Chef. Jag och Wes Anderson har tidigare inte funkat alls. Eller, ja, ibland har jag väl tyckt att hans filmer varit helt ok. Men inget mer än så. Nu bara föll jag pladask för hans filmvärld. Sug på den Filmitch!

2. Whiplash
Whiplash
’71 var inte årets svettigaste bioupplevelse. Det var nämligen den sista magnifika kvarten av Whiplash. Jag satt på kanten av mitt säte, på helspänn, som en person i trance. På vägen hem i tunnelbanan Spotify-lyssnade jag på Caravan på repeat.

1. Enemy
Enemy
Fasiken. Vi har alltså ettan på listan kvar. Det blir Enemy. Jag har inte skrivit om Enemy än. Jag känner att jag vill se om den en gång till innan jag samlar mina tankar om den. Jag fick hur som helst rysningar av filmen. Om jag hade sett den på Stockholm Filmfestival 2013 så hade det varit en 2013-film. Jag återkommer med recension när jag sett om den.

 

Vilka filmer tycker jag är värda att få nämnas men som ändå hamnade precis utanför listan? Ja, det fanns ett helt gäng filmer som jag hade uppe för diskussion: Godzilla, X-Men: Days of Future Past, Snowpiercer, Dawn of the Planet of the Apes, The Salvation, Gone Girl, Turist, Locke, Cold in July, Starred Up, Captain America: The Winter Soldier och Interstellar.

Vilka filmer har jag inte sett? Ja, det var ju den där lilla pärlan med Eddie Marsan: Still Life. Och så Zvjagintsevs Leviatan förstås.

Årets…

Besvikelse: The Raid 2 – Mådde mest dåligt när jag såg den.
Mest överskattade: The Lego Movie – Filmreferenser overload.
Största överraskning: Maleficent – Josh Larsen från Filmspotting kan faktiskt ha rätt nån gång.
Nykomling: Jack O’Connell från ’71 och Starred Up – En naturkraft.

Eftersom jag är aningen sent ute så finns det ju redan en del andra bloggare som redan publicerat sina listor. Här hittar ni några:

Den perfekta filmen-Niklas
Har du inte sett den?-Carl
Plox
Fripps filmrevyer
Fiffis filmtajm
Movies – Noir
Rörliga bilder och tryckta ord

Arkiverad under 10 i topp, Best of, Film, Listor Tagged with , , , , , , , , , , ,

Ida (2014)

9 april, 2015 6 kommentarer

Det är väl några veckor sen nu som jag såg Ida, den polska filmen som vann en Oscar för bästa utländska film i år. Alltså hög tid att plita ner en liten text om den.

Jag tittar igenom de anteckningar som jag förde under filmen. Vad som slog mig i början av filmen var tydligen att jag tyckte att filmmakarna inte gjorde det lätt för oss tittare. Ida är svartvit, långsam, har väldigt lite dialog, använder statisk kamera och handlar om hur judar behandlas i efterkrigstidens Polen. Oh yeah! Parteeeeey!

Anna (Agata Trzebuchowska) är en ung blivande katolsk nunna som inom kort ska avlägga sina löften. Innan dess vill dock hennes abbedissa (en klok kvinna) att hon ska ta kontakt med sin moster Wanda (Agata Kulesza) för att få reda på mer om sin bakgrund. Anna har fram till nu nämligen inte vetat nånting om sina föräldrar eller sin familjs historia. Av Wanda får hon reda på att hon i själva verket är judinna och att hennes föräldrar mördades under andra världskriget. Tillsammans med Wanda ger sig Anna, som alltså egentligen heter Ida, ut på en road trip för att hitta sina föräldrars grav. Happy times!

Men vet ni vad, det var faktiskt happy times det här! Filmen är väldigt vacker med sitt svartvita foto och den statiska kameran funkar perfekt. Jag drar till och med till med klyschan att varje bild är ett litet konstverk i sig. Jag noterade aldrig att kameran nånsin rörde sig, så filmen består alltså av ett antal scener där kameran och vi tittare stilla betraktar det som sker.

Ida

Jag kan inte låta bli att tänka på Michael Hanekes Det vita bandet. Det svartvita fotot och filmens tema gör det svårt att inte dra den parallellen. Skillnaden är ändå att Ida faktiskt har en del humor och känns mänsklig på ett annat sätt. T ex tyckte jag det var lite kul att bilen som Wanda körde i diket blev uppdragen av två hästar. Hästkrafter på riktigt liksom. En rolig replik, som i och för sig nog bara funkar när man ser filmen med svensk textning, var när Wanda frågade Ida ”Vill du ha en munk?” när de är på ett fik. Lol.

Jag kan lite för lite om Polens historia för att komma med några djupgående analyser om filmens tema. Men: Judar, kommunism, andra världskriget, Förintelsen, skuld, historiens tyngd, familjen, meningen med livet, Gud… ja, allt detta tycker jag avhandlas på ett sätt som får en (läs: mig) att tänka till.

Jag tycker Ida är en rar film. Av nån anledning så började faktiskt mina ögon tåras några gånger mot slutet. Jag vet inte, men det fanns nåt vackert här, med Ida, med den bittra och kedjerökande Wanda, och hur de var varandras motsatser.

När det gäller filmens slut så innehöll det två beslut som jag inte riktigt kan greppa. Det ena fick mig att hoppa till – överraskad. Det andra fick mig att fundera på om det verkligen var rätt väg att gå i livet.

betyg_helbetyg_helbetyg_helbetyg_helbetyg_tomsep

Jag såg Ida hos TriArt. Gör det du med! Den är bara 82 minuter…

Om ni vill ha en second opinion så kolla in Rörliga bilder och tryckta ord som också skrivit om den. Och vill ni ha en third opinion så är det bara att klicka er in till Movies – Noir.

Arkiverad under Betyg 4, Drama, Film, Recension Tagged with , , , , , , , , , , , , ,