Film noir-fredag: D.O.A.

Titel: D.O.A.
Regi: Rudolph Maté
År: 1950
IMDb | Filmtipset

En trevlig liten noirfilm som finns att se på Internet Archive. Frank är en man som plötsligt finner sig förgiftad och med bara några dagar kvar att leva. Under denna sin sista tid försöker han göra allt för hitta sin mördare. Filmmakarna har fått till en bra desperat stämning. Man jobbar med ganska små medel men får till en bra spänning med bra musik, lite annorlunda musik. Gillar speciellt inledning med musiken och hur man filmat ryggen på vår huvudperson när han är på väg in till poliskontoret för att anmäla mordet — på sig själv.

Som ofta i 40- och 50-talsfilmer så har jag lite problem med kvinnorna. Ja, femme fatales är det inget fel på men den andra kvinnotypen är ju helt ointressant. I den här filmen är det Franks flickvän hemma i småstaden Banning som är det ointressanta. Nu ska väl hon vara med för att Frank ska inse nånting i sin kris, ja, att han faktiskt älskar henne. (Frank tar i början av filmen semester och åker till San Francisco, ensam.) Men det hindrar inte faktumet att scenerna när hon är med är tråkiga.

Jag kan inte säga att det här är urtypen av noir, åtminstone tror jag inte det. Nåt jag tänker på när jag ser de flesta noir är att det helt enkelt är thrillers. Handlingen brukar inte skilja sig speciellt mycket i dagens thrillers. I just D.O.A. har vi en helt oskyldig man som dras in i problem, dödliga problem.

Vi har sett liknande handlingar i senare filmer (kanske tidigare också?). Skillnaden brukar vara att huvudpersonen ska hitta ett botemedel eller göra nån sorts uppgift eller nåt som gör att han klarar sig. Här är han redan död, han försöker bara hämnas sin egen död. Ja, det är en annorlunda upplägg helt klart.

Bäst är filmen när Frank springer, åker bil eller flyg till olika platser och personer för att få reda på mer om vem som kan ha dödat honom.

Just det, kul också med lite samtida musik, alltid intressant. Den här gången en galen spelning med ett band (helt svart förstås, men bara vit publik förstås) som spelar jive eller nåt.

Svensk översättning av originaltiteln: Lysande gift. Inte helt lysande.